"Vi får något som blandar – håll i dig nu! – Helldivers, Left 4 Dead och Powerwash Simulator"
Remedy, våra finska grannar, har gått från klarhet till klarhet. Death Rally, Max Payne, Alan Wake, Quantum Break och Control. Samtliga är solida hantverk som osar kvalitet och alla delar en slags "Remedy-känsla". FBC: Firebreak är något helt annat än vad utvecklarna har gjort tidigare – inte alltid på ett bra sätt.
Jag tjatar ofta om att det finns konstiga spel och konstiga spel. Firebreak platsar definitivt i det senare. Vi får något som blandar – håll i dig nu! – Helldivers, Left 4 Dead och Powerwash Simulator.
Jag och mitt tremannateam ska utföra olika uppgifter som att reparera turbiner, släcka bränder och... skjuta folk i flygande rullstolar? När det inte kan bli konstigare kommer en miniboss vid namn Rachel Davis. Det är oklart vem denna fröken Davis egentligen är men hon både flyger och brinner samtidigt som hon frammanar demoniska saker. En av mina kompisar börjar brinna och jag försöker febrilt släcka elden med min vattenslang medan demonerna väller fram. Min andra kompis står längst fram och vevar en stor skiftnyckel som ett brännbollsträ medan han skriker "Homerun!" efter varje demon han lyckas träffa. Vi försöker dra oss tillbaka men då kommer en annan våg av fiender bakifrån och detta blir slutet för vår tappra lilla styrka.
Så här kan en match i Firebreak se ut, och det är ren och skär galenskap. Att spelet råkar vara en spin-off till Control och utspelar sig i samma universum gör saker och ting än mer underligt, med tanke på dess olikheter.
Det finns tre klasser/kits att välja mellan: Jump kit, Splash kit och Fix kit. Till en början är det lite svårt att veta vilka som är fördelarna och nackdelarna med de olika kitten. Men Splash-kittet gör att man kan släcka eldar, och sina kamrater när de börjar brinna. Fix-kittet är som smort för att kunna laga saker och är också den med skiftnyckeln i närstrid. Jump-kittet lyckades vi aldrig riktigt klura ut exakt vad det var bra för, men man har en elektrisk stav som kombinerat med vatten gjorde att det gick att ge hela fiendegrupper elchocker. Det känns väl inte helt klart till en början om hur de olika rollerna kunde hjälpa varandra då namnen inte direkt gav någon indikation. Överlag förklaras spelets olika mekaniker väldigt dåligt och det känns lite som att vi är lämnade vind för våg att klura ut det på egen hand.
Vapenhanteringen känns okej, men inget som sticker ut direkt. Det finns sex vapen varav tre är upplåsta från början. Här hittar k-pistar, hagelgevär, revolvrar och gevär. Variationen på fiender är inte heller jättestor där det för det mesta är zombier eller brinnande zombier. Mellan varven får vi dock göra andra grejer som att ladda generatorer, fixa duschar, släcka eldar och fylla tunnor med vatten som skickas in i en stor ugn.
Gänget™
När du trodde att du sett allt: post-it-monster.
Spela med vänner eller främlingar.
Det hettar till. Lyckligtvis kan ni släcka bränder.
"Tyvärr faller allt lite platt"
Det finns i nuläget fem olika uppdrag i Firebreak och samtliga är uppbyggda i tre nivåer som avslutas med en boss. Det går också att spela på fyra olika svårhetsgrader som varierar hur många fiender som spawnas under uppdragen. Uppdragen är kul men efter man spelat alla fem känns spelet lite "gjort". Jag får dock låsa upp ny utrustning och ett erfarenhetsträd för varje klass finns att gotta sig åt i takt med att man levlar. Detta ger förstås lite mervärde men just nu känns det lite skralt med innehåll. Återbesöket i Oldest House från Control ger lite nostalgiska vibbar så som när jag fick återvända till i Shadow Moses i Metal Gear Solid 4. Detta är helt klart det bästa med spelet och jag hade önskat mer av det.
Firebreak är ett underhållande litet spel att köra med kompisar, men det landar någonstans i mellanmjölkens land. Det är kul att Remedy försöker sig på något nytt och jag tror de har haft kul när de utvecklat konceptet. Tyvärr faller allt lite platt då spelet bitvis känns lite för konstigt och även splittrat. Det är som om de velat behålla skräcken från Control men också försökt göra något mer lättsamt. Detta kan funka men i Firebreak gifter det sig inte alls. Kopplingen till Control är intressant men känns också lite halvbakad även om stämningen bitvis är riktigt bra när man får små andningshål i kaoset. De fem uppdragen spelar man igenom rätt snabbt och även om det finns incitament att fortsätta grinda är det inget som direkt lockar att spela vidare. Spelet känns också gammalt i både utseende och hur det spelas. Visst har jag rätt kul med mina två kamrater i Firebreak (så länge det varar, åtminstone) men det är inget jag direkt brinner för att spela vidare.
Fotnot: Recensionen bygger på PS5-versionen. Spelet är även släppt till pc och Xbox Series X|S.
