Lex Astro's Playroom. Visserligen har Sony en talang för att ta bra betalt, men när PS5 släpptes kom den inbyggd med ett briljant plattformsäventyr. Ett som skulle blomma ut i den storväxta uppföljaren Astro Bot, som FZ-redaktion och läsare unisont utsåg till årets spel 2024. Jag har svårt att se Welcome Tour ta vägen någonstans alls. Jag längtar mest härifrån.
Förutom att de båda är releasespel finns inga likheter. Tyvärr, får jag tillägga. Astro's Playroom är gratis och Nintendo Switch 2 Welcome Tour kostar 109 kronor (minst 109 kronor för mycket). Där det ena är en varm nostalgifest genom Playstations historia är det andra en torr rundvandring på en överdimensionerad Switch 2:a, dess kontroller och några tillbehör.
Det är inte värdelöst, men ganska poänglöst.
Welcome Tour-designen är klinisk. Opersonlig och steril. För att ta dig mellan de olika delarna – själva konsolen, Joy-Con 2, docka, Pro 2-kontroll och så vidare – behöver du hitta alla märken. Märken är hårdvarans knappar, olika uttag och annat. Då du är en liten, liten filur som knatar runt på stor, stor hårdvara säger det sig självt: du ska ut på polygonjakt.
Det funkar okej men bitvis känns det något sadistiskt att du verkligen måste hitta allt för att ta dig vidare. Särskilt i innanmätet av konsolen kan det bli lagom förvirrande. Vid ett tillfälle sprang jag också runt och runt (och runt) på Switch 2-ratten. Jag blev trött.
"Kostar 109 kronor (minst 109 kronor för mycket)"
Welcome Tour simulerar ett mässgolv där du, förutom att leta märken, tar del av quiz, demos och minispel som demonstrerar hårdvaran. Hantverket är stabilt, men roligt är det inte. Jag gör pliktskyldigt quizzen om HDR, processorkraft, musfunktionalitet, mikrofon, kamera och annat. Informationen står på olika plakat och du måste läsa alla för att låsa upp quizzet, och för godkänt måste du svara korrekt på – just det! – samtliga frågor.
Det är dock inte särskilt svårt att ta sig genom quizzen. Svarsalternativen är många gånger rätt plojiga (även om man inte överdriver med humorn), och uteslutningsmetoden funkar.
Minispelen och alla teknikdemos är det bästa med Welcome Tour, men kvaliteten går upp och ner. Att leka Twister med sina fingrar på pekskärmen är roligare än det borde vara, och det slår mig gång på gång att musfunktionen är vass. Att sitta i sitt lilla UFO och undvika fallande spikkulor är svettigt, men den där minigolfen var inte alls vad jag trodde. Istället är det "Speed Golf" där musfunktionen inte alls kommer till sin rätt. På ett par ögonblick väntas du rikta din Joy-Con/mus och få till perfekt styrka. Det är trial and error, och en smula terror.
Ett minispel handlar om att mappa GR- och GL-knapparna på sin Pro Controller 2 – med den lilla detaljen att det kräver en Pro Controller 2 eller en Grip som har extraknapparna. Så är det, har du inte alla tillbehör (och vem har det?) kan du inte få ut max av Welcome Tour.
"En grundkurs, som borde varit både gratis och rolig"
Welcome Tour är en tutorial som lär dig både rimliga och orimliga saker om Switch 2. En grundkurs, som borde varit både gratis och rolig. Det händer att det glimtar till. Första Super Mario Bros. i originalupplösning på en 4K-tv (jättelitet!), gissningslek på bildrutor per sekund – jag har svårt att se skillnaden mellan 60 och 120 fps, men det var ändå kul att se det sida vid sida. Det jag tar med mig från Welcome Tour är att det har lärt mig något, men att vägen dit inte var mödan värd.