Bang Average Football – medelmåttig men helcharmig arkadfotboll!
Hornditch är en sömnig liten tätort som äter, andas och sover fotboll. Därför känns det lite extra synd att det lokala laget är så fullkomligt uselt. De tycks vara evigt förvisade till den absolut lägsta divisionen, långt från de forna glansdagar som hemsöker lokalbefolkningens dagdrömmar.
Jag är en fotbollsspelare i början av karriären som av någon anledning valt att krita på för just det här laget. När jag kliver av tåget möter jag min kontakt på perrongen och allt blir genast än mer bisarrt. Han nämner nämligen den lilla detaljen att jag utöver att spela också måste leda laget som tränare.
Segerns sötma!
Bang Average Football må bygga på en smått osannolik premiss, men är i grunden ändå en klassisk fotbollssaga. En om att slita, utvecklas, bygga ett bra lag och att ta sig upp ur gyttjan och in i fotbollens finrum.
Spelmekaniskt handlar det om old school-arkadfotboll som både ser ut och känns ungefär som den gamla klassikern Sensible Soccer. Det blir sällan särskilt djupt men är ändå hyfsat underhållande. Det i sig hade kanske inte varit tillräckligt intressant för att lyfta spelet i en medlemsrecension – om det inte vore för det som händer utanför planen.
Matcherna sträcker sig i säsongsspel där målet är att nå toppen av tabellen och bli befordrad till nästa liga. Totalt finns det tre ligor att dominera, samt en cup. För att lyckas med detta behöver man som spelande tränare dona med lite allt möjligt. Arenan behöver uppgraderas för att ta in mer publik och för att på sikt kunna visa inkomstbringande reklam. Pengar som i sin tur används för att förbättra truppen genom att köpa in nya spelare.
Ränn runt och snacka med folk mellan matcherna.
Mellan matcherna hänger spelarna i den lilla stadskärnan och om du pratar med dem kommenterar de kanske senaste resultatet eller förändringar i truppen. På krogen finns några trogna fans som uppdaterar dig om klubbens rykte. Fansen blir exempelvis inte överdrivet imponerade om du ingår i ett sponsoravtal med betting- eller oljeföretag. Emellanåt blir det också utflykter till närliggande städer för att lösa olika fotbollsrelaterade problem.
Det är sällan någon idé att laborera med taktiska formationer – bara kötta på! Och när det gäller att värva spelare är det bara att strunta i olika spetsegenskaper och istället gå allmänt på bättre statistik. Dialogen och storyn utanför matcherna är trevlig och smårolig, men rör varken upp några större känslor eller skrattanfall.
Matcherna spelas även mitt i vintern. Precis som i Allsvenskan.
Ingen enskild del sitter alltså som en perfekt frispark i krysset. Men tillsammans bildar alltihop en härligt charmig liten upplevelse som stundvis dribblar upp mig på läktaren. Bang Average Football lever med andra ord helt och hållet upp till sitt namn – lite “bang” men också lite medelmåttigt. Jag hade dock svårt att lägga ifrån mig handkontrollen under de cirka åtta timmar det tog att klara kampanjen. Den för mig okända utvecklaren ruairi dx och utgivaren banana life (namnet!) får gärna fila på en större uppföljare. Då köper jag garanterat matchbiljett till premiären.
