Teknologiträdet är vid första anblicken en plottrig hög knappar och funktioner. Tricket är att i förväg fokusera på en doktrin. För till exempel Tyskland är utvecklandet av blitzkrieg-relaterade tekniker viktiga. När jag valde Sverige som land utforskade jag förbättrat kustförsvar och tyngre luftvärn. När tysken steg i land hjälpte det dock föga. Teknologierna är förmodligen den svåraste delen att bemästra men väljer du rätt kan det avgöra om du vinner eller försvinner och det gäller att välja smart då tiden för utvecklandet av de nya teknikerna kan ta år.
Historiskt korrekt
– även politiskt korrekt?
Politiken är för mig den kanske mest lockande delen i spelet. I politikfönstret får du en tydlig överblick över alla ministrar i ditt land och du får en klar bild över den aktuella politiska opionen. Här har du även valmöjligheter i olika typer av styrelseskick, typ av värnplikt, civila lagar, pressfrihet och så vidare. De olika alternativen inverkar ofta på produktions- och utvecklingsstakt, relationer till andra länder, det egna landets sammanhållning med mera. Med andra ord kan ett beslut få oanade konsekvenser. I stora drag är jag nöjd med valmöjligheterna men fler hade varit välkomna. Till saker som inte simuleras hör de massiva terrorbombningarna av civila, förintelsen, koncentrationslägren och Gulag. Trots att de ofta utgjorde motiven till kriget är dessa inte med i spelet, av förståeliga skäl skall dock medges.
Menyn för hanteringen av produktion är kanske den viktigaste i hela spelet. Din industriella kapacitet är uppdelad i ett antal sektioner som produktion, förnödenheter och konsumentvaror. Nytt är bland annat uppdelningen av hanteringen med olja och bränsle. Raffinering är dock ingenting du behöver bry dig om, den sköts automatiskt. Däremot kan du utveckla dina förmågor inom den processen så den sker mer effektivt. Spelet har även ett nytt system för logistik. Ju bättre infrastruktur, järnväg och vägar dina provinser har, desto snabbare får dina trupper förnödenheter. Blir infrastrukturen sönderbombad begränsas dina förflyttningsmöjligheter och dina trupper kan bli utan förstärkningar.
Den nya kommandostrukturen gör att den artificiella intelligensen kan sköta om stora delar av trupphanteringen. Väljer du till exempel att försvara eller angripa en provins sköter AI:n alla enheter, reserver och allt som den anser vara nödvändigt för att klara uppgiften. Det är ett smidigt alternativ och du slipper mycket huvudvärk när du har ett par hundra brigader att sköta om. För en nybörjare är det ett steg i rätt riktning.
När det gäller stabilitet och buggar finns det en del problem. Ju fler länder som blir indragna i kriget, desto tyngre får datorn arbeta. Den artificiella intelligensen har vissa tendenser att vara för mäktig. Jag har märkt att datorstyrda diplomater verkar besitta stor övertalningsförmåga och övertygar mindre nationer att ansluta sig till olika allianser.
Sammanfattning
- och betyg
Vet du inte vad fjärilseffekten är, det vill säga små beslut får stora effekter, får du en studie utan dess like i Hearts of Iron III. Det är relativt enkelt att komma in men det är omöjligt att veta hur det går innan det är försent. Spelet är komplext och visar ingen nåd mot nya spelare. Ett betyg som alla tycker är rättvist är svårt att sätta, men jag tycker en fyra är på sin plats. Det är ett tungt spel som i stort sett är utan konkurrens så det är svårt att göra jämförelser. En varning dock - saknar du tålamod bör du hålla dig borta.
