Outer Wilds - Måndag hela veckan i rymden

Det är nervositet och förväntan som väcker mig en tidig morgon. Över mig har jag en klar himmel med stjärnor som dansar förbi. Bredvid mig sprakar en varm brasa där också min vän sitter vaken och gör mig sällskap. Vi börjar prata och han frågar mig hur det känns inför den speciella dagen.
Det visar sig att jag är det senaste tillskottet för vår lilla planet, Timber Hearth, att bege sig ut i rymden med mål att utforska vårat solsystem. Allt jag behöver göra är att ta mig upp till byns observatorium för att få avfyrningskoden.

Jag vandrar genom byn. Pratar med alla byborna som önskar mig lycka till och lär mig om diverse kunskaper som kommer att komma till användning på min rymdresa. Redan här agerar spelet väldigt öppet då allt tutorial material går att springa förbi om man så önskar. Du väljer din väg och vilka du vill prata med vilket är en försmak på hur resten av spelet kommer att fungera. För när jag väl har min avfyrningskod, sätter mig i mitt skepp och beger mig ut i det stora svarta så inser jag att valet är mitt. Jag har ingen quest log eller markör som pekar vart jag ska. På så vis kan spelet ge en smak av ett open world spel trots att solsystemet inte är så enormt. Det finns en handfull planeter att besöka där ingen är så farligt stor att det känns jobbigt att utforska. Så när det kommer till skalan ska du inte förvänta dig oändliga ytor att utforska. Men istället för stora ytor så är varje planet unik på sitt sätt och har ett djup i sitt utforskande som gör att det ändå tar timmar innan du utforskat och hittat allt.

Timber Hearth är en mysig liten planet som är där mitt äventyr börjar.

Jag siktar in mig på en närliggande planet. Mitt lilla rymdskepp snurrar runt som en yr höna när jag försöker tampas med kontrollerna. Det är svårtstyrt men jag tar mig framåt och landar med en suck av lättnad. Utforskandet börjar och med hjälp av en kamera, en radio för att fånga upp signaler samt en översättare för att kunna läsa ett uråldrigt språk börjar jag fylla min dators log med information. Det känns väldigt avslappnande där jag vandrar runt och letar efter potentiella platser med saker att läsa och utforska.
Men rymden är en kall och farlig plats. Om inte bristen på syre riskerar att bli din död så finns det mer än ett och annat som gör detta till en farlig resa. Något som jag snabbt får känna av när ett för högt fall blir min död.

Utöver övergivna ruiner så träffar man även på andra upptäckare på sin resa.

Det är nervositet och förväntan som väcker mig en tidig morgon. Över mig har jag en klar himmel med stjärnor som dansar förbi. Bredvid mig sprakar en varm brasa där också min vän sitter vaken och gör mig sällskap. Vi börjar prata och han frågar mig hur det känns inför den speciella dagen.
Jag berättar för honom att jag dött men han tolkar det bara som en mardröm för att jag är nervös. Men jag minns. Jag minns planeten jag var på och även min dator visar uppdaterade loggar om mina fynd. Vad är det som har hänt!?

Jag brukar ha svårt för rogue-lite spel. Det är en genre som jag kräver något extra av för att snabbt inte tröttna tyvärr. Så jag suckar smått när jag inser att Outer Wilds just är ett sådant spel. Men jag biter ihop. Jag startar mitt skepp ännu en gång för att bege mig ut. Varför kan jag minnas min egen död? Vad är det för uråldriga texter jag översätter och vilka skrev dem? Frågorna är många och det är viljan att få svar som håller mig kvar. Det kan till och med kännas överväldigande till en början utan någon markör eller liknande som guidar en. Man strosar runt utan någon som helst aning varför man gör det riktigt. Det bara fylls på med fler frågor och platser man undrar hur man ska ta sig till. Men det är när väl bitar börjar falla på plats och saker knyts samman som spänningen ökar. Att på en planet hitta en text som ger en hint om hur man tar sig vidare på en annan där man fastnat tidigare skapar sådan upptäckarglädje att jag har svårt att sluta grubbla på spelet även när jag stängt av det.

Det kan bli mycket att läsa men det är här mycket av utforskandet blir belönat.

Det som gör spelet så speciellt i mina ögon är inte bara hur de lyckats bygga upp fantastiska små planeter med ett spännande mysterium, utan också hur jag som spelare växer. Som tidigare skrivet har jag svårt för rogue-lite spel och en viktig sak för mig har kunnat vara att jag fastnar och inte längre känner någon som helst typ av framgång. Jag trampar på samma ställe och blir därför uttråkad. Men där lyckas Outer Wilds ändå överraska mig då spelet bygger inte på att låsa upp ny utrustning eller uppgraderingar för att ta sig vidare. Det är ingen kista i slutet av grottan som jag öppnar och får belönande musik med en nyckel. Istället är det en text. En text som kan få mig att hoppa i stolen av glädje när jag läst färdigt den då jag lärt mig något nytt. Det är inte min spelkaraktär som blir bättre på något vis, utan det är jag som spelare som lär mig ny information som jag listar ut hur jag ska använda mig av. Eller för den delen den där svårstyrda raketen jag tar mig runt med. I slutändan sitter allt i ryggmärgen och jag flyger den som ett proffs. Tack vare flertalet krascher och misstag så har jag i slutändan förstått hur det styrs och kan göra riktigt avancerade manövrar. Så även i mina misslyckanden kan jag känna framgång då jag lär mig av mina misstag. Självklart kan det alltid kännas tröttsamt om man dör av någon orsak när man närmar sig slutet på säg en grotta och man tvingas springa om allt. Men när du väl har facit i hand så når du flesta platser inom max 5-10 minuter vilket man får ha i baktanke när väl olyckan är framme.

Kallt och farligt ute i rymden men även mycket fantastiskt att få se.

Outer Wilds har slukat mig helt. Då menar jag verkligen totalt, som ett svart hål i rymden. Credits har rullat och spelet släpper ändå inte mina tankar. Jag väljer att se let's plays för att på något vis få den där första upplevelsen igen via någon annans ögon. Det blev även att köpa spelet åter igen men nu på konsol bara för att plocka alla trophies/achievments. Endast för att ha en orsak att spela det en gång till.

Det är inte nervositet och förväntan som väcker mig en tidig morgon längre. Istället är det längtan att få återse en klar himmel med stjärnor som dansar förbi. Att få höra den sprakande brasan och få grilla marshmallows med min vän. Det är för att jag aldrig vill att spelet ska ta slut.

• Genre: Förstaperson, Äventyr, Pussel, Rogue-lite

• Spelat på: PC och PS5

• Övriga Plattformar: XBO, XBS S/X, PS4, Switch

• Release: 2019-05-28

• Utvecklare: Mobius Digital

• Utgivare: Annapurna Interactive

Till den som blir nyfiken på spelet och kanske köper det i framtiden: spelet gör sig bäst om du vet så lite som möjligt. Att upptäcka och lösa saker är hela behållningen i det. Men med det sagt så har det ett starkt community som håller hårt i att inte spoila för nya. Så om man fastnar och väljer att fråga på säg Reddit så gör folk ett bra jobb att försöka hinta och förklara istället för att blankt berätta rakt ut svaret eller mer än du behöver veta.
Det är även designat med handkontroll primärt i åtanke så trots ett förstapersons spel så fungerar det ypperligt med hankontroll. Till och med bättre vill jag personligen säga.

Ja äger du spelet redan är det värt att ge det en ärlig chans en eftermiddag tycker jag. Stundvis mysigt, stundvis ger det en klump i magen. ;p