Passade nog släpps en ny del av strategiklassikern Commandos en vecka efter jag sett klart säsong två av SAS: Rogue Heroes. Det första spelet kom till pc 1998 och serien har sedan dess fått en rad uppföljare där de försökt ta det isometriska perspektivet till en mindre lyckad förstapersonsvy.
Commandos: Origins återvänder till rötterna och originalspelet Commandos: Behind Enemy Lines. Spelet utspelar sig under Andra världskriget där jag utför gerillauppdrag med ett litet, väldigt specialiserat team. Jag har sex karaktärer till mitt förfogande, alla med olika förmågor. Marinsoldaten kan simma och kasta knivar, den gröna baskern har en ljudmackapär och kan klättra, bombexperten kan knipsa stängsel och spränga folk, spionen kan sno fiendes uniformer. Slutligen har vi tre självförklarande roller i krypskytten, chauffören och piloten. Spelet väljer dock vilka och hur många jag får ta med mig på uppdragen. Det är endast några få uppdrag som jag har tillgång till alla karaktärer samtidigt, och dessa är också en höjdpunkt.
Commandos må utspela sig under Andra världskriget, men det är långt ifrån ett krigsspel. Jag skulle mer beskriva det som ett pusselspel med krigstema. Allt handlar om att studera kartan, hur fienderna rör sig och sen använda karaktärerna jag har till mitt förfogande och dess förmågor för att klara uppdragen. Tempot är lågt och nagelbitande, med mycket väntande på det rätta tillfället. Men det är också väldigt tillfredställande när en plan går i lås. När min krypskytt tar ut den där tyska soldaten i precis rätt ögonblick så min gröna basker kan lägga ut ljudmackapären, lura dit två soldater som jag sedan spränger med hjälp av min bombexpert. Då skriker jag rakt ut av glädje från soffan.
"Ett pusselspel med krigstema"
En nyhet från originalet är Command-läget där jag kan pausa och sätta olika order på kö för att sedan se allt utföras samtidigt. Detta underlättar rejält och är också ett tillskott för att göra det lättare att spela med handkontroll. Ett spel i isometriskt perspektiv som Commandos passar förstås bättre med mus och tangentbord, men Claymore Game Studios har gjort ett bra jobb med att anpassa det till handkontroll – även om det känns lite stelt ibland.
Det kan ibland vara svårt att förutse vad som ska hända och kan då bli mycket av trial and error. Ibland känns det också som om de öppna banorna är en illusion och att det bara finns en enda lösning. Detta gör att jag försöker klura ut vad spelmakarna egentligen tänkt, istället för att själv analysera den tyska basen och det som sker där. Spelet är svårt – väldigt svårt – precis som originalet. Det går att spara när man vill, men längre fram känns det som att jag sparar varannan minut och efter varje väl utfört drag. Detta tar en lite ur känslan av att faktiskt vara den som styr saker.
Grafiskt lyckas utvecklarna fånga originalets känsla. Det tar mig tillbaka till originalet, eller snarare mitt minne av det, men när jag sedan tittar på gamla bilder inser jag hur daterade dessa ser ut idag. Ljudet är också snarlikt och ger fina nostalgiska minnen. Dessvärre finns det en del buggar där kroppar och lemmar fladdrar och far. Jag har även fastnat i ett läge där min gröna basker bara kunde kräla baklänges (vilket i och för sig var rätt komiskt).
Commandos: Origins är underhållande och bjuder på rejäla utmaningar. Jag respekterar att utvecklarna försöker hålla sig trogna originalet, men samtidigt hade det varit kul om de gjort lite fler förändringar. De hade till exempel kunna göra så man fick välja mellan karaktärerna på uppdragen och på så vis skapa lite merspelsvärde och klara uppdragen med olika karaktärskonstellationer. Att ingen heller kan plocka upp soldaternas tappade vapen känns lite konstigt.
Commandos: Origins är som sagt inte ett traditionellt krigsspel, utan i första hand ett riktigt klurigt pusselspel. Är man inställd på det så kan man ha riktigt kul med det.
Fotnot: Commandos: Origins släpptes den 9/4 till pc, PS5, PS4, Xbox Series och Game Pass. Testat på Xbox Series.