De var nära att lura mig där ett tag, EA Sports! I ett av de första paketen öppnade jag upp Pandoras ask, Rackham den rödes skatt, kartan till Eldorado. Närmare bestämt Peter ”Foppa” Forsberg. Ett spelarkort i HUT som jag i vanliga fall behövde jaga efter i månader, fick jag alltså första speltimmen, och dopaminerna berättade för mig att ”det här spelet är ju grymt!”.
Jag blev lite överraskad över att min hjärna svängde så hastigt, för bara ett par timmar tidigare hade jag dömt ut NHL 25 (på pappret). Den största (negativa, åtminstone) nyheten som nådde oss hockeygamers tidigt var att EA Sports enbart skulle släppa spelet på nutida konsoler. Alltså dissade de ungefär hälften av sin kundbas redan innan spelet var släppt. ”Nu går den här serien i graven” tänkte jag.
Tji fick jag – men det är ändå trevligt att bli positivt överraskad. Både av Foppa och spelutvecklingen. Det visade sig nämligen att NHL-serien behövde slita sig loss från de äldre konsolerna för att få det där spelmässiga lyftet som saknats i mååååånga år. Intelligenssystemet med det fyndiga namnet ”ICE-Q” är en revolution som utvecklar en stillastående spelserie till 2020-talet. Det var på (is)tiden.
"Ett härligt flyt, en riktigt mysig spelkänsla"
Det slår en nämligen direkt – ett härligt flyt, en riktigt mysig spelkänsla. Spelarna rör sig otroligt fint och följsamt, och hockeykänslan finns där direkt. I hur man åker skridskor, hur spelarna rör sig, hur medspelarna ställer upp i försvarszon, med mycket mera. Detta tack vare tre viktiga nya intelligenta beståndsdelar: ”Next-Gen Vision Control” som ger spelarna större responsivitet och explosivitet, vilket ger bättre rörelser och reaktioner i både anfall och försvar. Lägg till ”Empowered AI” så har du CPU-styrda spelare som agerar mer likt riktiga spelare än tankelösa robotar, och ”Reactive Actions” som är snygga animationer där lirarna agerar hastigt och mer realistiskt när något oförutsett är på väg att hända på isen (bättre reflexer, helt enkelt).
Och tack vare moderniseringen har EA Sports även tagit itu med grafiken, som är extremt mycket snyggare än tidigare. Inte så att man blir troende – men det är ett stort lyft på många sätt, särskilt i hur saker rör sig, spelarnas likhet med verkligheten och vyerna ute på den kanadensiska landsbygden.
Foppa må vara pensionerad, men han höjer pulsen än.
I vanliga fall brukar det vara lite av ett nödvändigt ont att behöva spela mot CPU-styrda motståndare, men i NHL 25 är det snudd på att spela mot någon annan online. Kanske inte lika oförutsägbart eller underhållande, men som sagt – snudd på. Detta spelmässiga lyft gör egentligen alla spellägen lite roligare än i tidigare versioner av spelet. Vilket är tur – för särskilt mycket annat nytt finns det inte att hurra för.
Hockey Ultimate Team (HUT) är – inte särskilt förvånande – kvar som det profilerade spelläget. Ni vet nog hur EA Sports spel fungerar vid det här laget – man spelar ihop (eller köper) packs, öppnar dem och hoppas på att få ihop ett superlag att tävla med online eller offline i ett gäng spellägen inom HUT.
Att gammelkonsolerna skippats betalar sig i både grafik och flyt.
Ett av de nya spellägena i HUT är ”Wildcard” som lite överraskande ersätter det underhållande och uppskattade bus-spelläget ”Rush”, och egentligen fungerar det väl snarlikt. Du draftar ihop ett lag med vissa begränsningar (max antal bra spelare, lönetak etc) och lirar matcher online eller offline för att tjäna ihop XP som sen går till att tjäna ihop packs. Ganska straightforward, men väldigt underhållande.
Förutom det är det i stort samma gamla HUT som alltid. Rivals-matcher (divisionsspel) i massor, för att sen kvala in till helgturneringen Champions där fina ”priser” står på spel. Offline har du Squad Battles och Moments att nöja dig med – den ena med riktiga matcher mot andra spelares klubbar (fast CPU-styrt då), den andra är korta matcher med olika målsättningar för att skrapa ihop poäng och packs. Mjeh.
Utvecklarteamet bakom serien har av förklarliga skäl hamnat i skuggan av större drakar som Fifa/FC och Madden (kanske särskilt budgetmässigt) – så att helt transformera spelet från ett år till ett annat var kanske lite väl mycket begärt, det kan jag gott erkänna. De har fokuserat på att skapa ett roligt och realistiskt ishockeyspel, att bygga om andra saker kan de ta tag i nästa år. Men det börjar kännas lite tjatigt att gnälla på bristen på nyheter i NHL-spelen, som jag ändå får äran att recensera här (typ) varje år sedan urminnes tider.
Franchise-läget, där du ska leka hockeymanager åt en riktig NHL-klubb, har fått ett smärre ansiktslyft med ett par nya roliga funktioner – så pass mycket att utvecklarna skryter om det. Men med tanke på att det inte var särskilt underhållande redan innan känns det inte som någon större förändring egentligen. Lite som att de var tvungna att göra en enstaka smärre kosmetisk förbättring så de inte enbart hade nyheter om den förbättrade spelkänslan.
"Kanske får de en del nya fans på köpet"
World of Chel (slanguttryck för "NHL", du förstår varför om du säger det snabbt på amerikansk engelska) är sen tidigare en populär del av spelet, där du ska skapa din egen spelare och tjäna ihop till skills och prylar att smycka din avatar med – som tröjor, klubbor, skridskor och annat skojigt. De har dessutom lagt till ”Live events” med tidsbegränsade tävlingar och utmaningar, både är roligt (omväxling förnöjer) och skapar en känsla av FOMO.
Många hockeyfantaster lever dock enbart för den del av Chel som kallas EASHL, där du spelar ihop med flera polare i en klubb, och är du riktigt duktig på det kan det vara lönsamt också – drygt 270 000 kronor ligger i prispotten i den europeiska e-sportligan ECL som drivs av Sportsgamer.gg. Mycket av fokus i EASHL är just själva hockeyn mer än allt annat fluff – och här tror jag på en helt annan nivå av underhållning för de redan frälsta – och kanske får de en del nya fans på köpet.
Be a Pro-läget borde ha varit så mycket mer.
Vi avrundar den här recensionen med sorgebarnet Be A Pro, som hade kunnat vara så mycket roligare än vad det är. Namnet är ganska självförklarande – du ska som enskild spelare lajva dig fram genom en hockeykarriär. Men det består av ganska stela diskussioner med tränare och agenter, och så klart spelande av hockeymatcher, för att hela tiden bli bättre och mer populär och levla upp i karriären år efter år. Men när tränarens utmaning i min första match var ”vinn matchen” så kände jag att nä – det här kan göras så mycket bättre. För det är en rolig spelidé, bara något som EA Sports valt att inte jobba vidare så mycket på (roliga spellägen offline är inget som drar in särskilt mycket pengar).
Så, det var mina intryck av NHL 25. TLDR-versionen är: massiv förbättring i spelet på isen, men hade det inte varit för den utvecklingen hade spelet lika gärna kunnat släppas som en gratis uppdatering av förra årets spel.
Fotnot: NHL 25 släpps till PS5 och Xbox Series X/S den 4 oktober. Testat på PS5.
