Recension – Quake 4

Monstren då? Jo, de följer id-stilen, alltså renodlad visuell ondska av olika slag, med en hel del bekanta ansikten från Q2. Givetvis finns en och annan boss att slösa raketer på, i välkänd ordning både duktigt stora och stryktåliga. I vissa avseenden är Q4 väldigt likt Doom 3 - miljöer, karaktärer - men även kameraarbete i mellansekvenserna påminner om id:s årsgamla skräckpangare. Mörka sekvenser förekommer, men till glädje för alla som då skrek sig blåa över mörker och förutsägbara monster är miljöerna här överlag ljusare, större och vi slipper smyga oss fram. Utseendet är förstås fantastiskt, åtminstone om du har en maskin som inte faller i gråt vid åsynen av systemkraven. Även ljudmässigt får vi oss en riktig godbit till hands; dugliga röstskådisar, underbart tunga vapenljud och en och annan stämningsladdad musikslinga förstärker känslan av att befinna sig i ett krigsinferno.

Onlinespel - ett modernt ålderdomshem

Över till multiplayer - Quake-pudelns kärna. Förhandssnacket avslöjade att Raven tänkte sig samma känsla som i Q3. Så är tvivelsutan fallet. Det är ingen kopia rakt av, men det finns rejält med likheter, exempelvis vapenikoner, portaler och hoppramper, power-ups, likartad styrning, den basröstade matchpresentatören och spelformerrna. Man sträcker sig faktiskt så långt att man återanvänder flera banor (q3dm17, tourney6, men även Q2-banan The Edge och - om jag minns rätt - en ctf-bana från Q3-tillägget Team Arena). Totalt bjuds tio deathmatch-banor och fem ctf-diton. Spellägena är fem till antalet: deathmatch, team dm, tournament (en mot en), capture the flag och arena ctf (ctf med power-ups). Minst sagt snålt om nyheter, men tournament-läget är i alla fall omgjort. Upplägget är cupbaserat och flera matcher körs samtidigt på samma server.

Singleplayerdelens uppgraderingsbara vapen förekommer inte online, här är det enkla pjäser med solitär avfyrningsmekanism som gäller. De bössor som återkommer från tidigare spel bär på skillnader, såsom att maskingeväret har ett zoomläge, raketerna färdas i farter någonstans mellan Q2 och Q3, railen ger lägre skada (80 hälsopoäng) och shaften (elbössan) hänger med också med låg uppdateringsfrekvens. En intressant nyhet är möjligheten att skjuta projektiler genom portaler (raketer, granater) och hoppramper (granater) - öppnar för att ge den lurpassande motståndaren en synnerligen obehaglig överraskning. Apropå obehagliga överraskningar: max antal spelare har sänkts till 16. Kanske inte avgörande för dina köpplaner, men ändå en smula märkligt, inte minst för modifikatörer med storskaliga strider i åtanke.

Raven lever upp till förväntningarna

Utan multiplayer hade Quake-serien inte varit där den i dag är - ett av spelhistoriens mest hyllade verk. Quake 4:s onlineläge kommer väcka rasande strider i diskussionsforum världen över. Å ena sidan falangen som tycker det är skräp på grund av nyhetsbrist och de många Q3-likheterna, å andra fanatiskt retrofolk med åsikten att id Softwares verk inte kan överträffas, så en uppsnyggad upprepning är det enda rätta. Min åsikt hamnar någonstans i mitten; onlineläget fungerar utmärkt och är grymt kul, men samtidigt har vi sett allt förut. Ett par nyheter till och några fler banor hade gjort mitt avtryckarfinger gladare.

Singleplayerdelen lyckas faktiskt charma mig oväntat mycket. Trots att den inte erbjuder något vi inte redan upplevt i andra moderna spel så blir det med tiden allt intressantare, mycket beroende på en välberättad story med ett par riktigt engagerande svängningar. Viss upprepning gör att omdömet här inte blir det högsta, men en varm rekommendation att testa ger jag.

Trots skepticism från flera håll lyckas Raven axla id Softwares tunga mantel och leverera ett nytt Quake som inte skäms för sig. Få lär finna det perfekt, men den som skalar av alla förväntningar och förutfattade meningar kommer upptäcka en värdig fortsättning på shooterhistoriens ursprung.