När det vankas systemtunga rollspel har pc historiskt sett varit det självklara valet för mig. Och visst är det smidigare att nysta bland statistik, siffror och system med ett pekdon och tangentbord än med handkontroll. Larian Studios övertygar mig emellertid att det är fullt möjligt att få en likvärdig upplevelse direkt från tv-soffan. Och Divinity: Original Sin 2 förblir mäktigt, även på konsol.
Nästan lika mästerligt på konsol som på pc.
Eftersom Divinity: Original Sin 2 har varit ute i ett år (läs vår pc-recension) tänker jag främst fokusera på hur spelet fungerar på Playstation 4. Föregångaren Divinity: Original Sin kom också till konsol, så belgarna har redan erfarenhet av att överföra komplexa system och menyer till en gamepad. Och visst fungerar det bra även om tempot är lite långsammare än på pc.
Att skyffla runt i menyer, förråd och hotbars kräver till exempel flera knapptryck och spakroteringar och det tar ett tag innan pekfingervalsen riktigt sitter. De kontextkänsliga menyerna ger snabb åtkomst till de viktigaste valen och en sökcirkel låter dig skanna av miljön och välja bland loot från en behändig lista, men det händer ändå att jag råkar stjäla någon stackares tillhörigheter av misstag när jag egentligen bara ville snacka lite.
En annan bidragande faktor till min ofrivilliga kleptomani är att kameran har en tendens att zooma ut lite väl långt, särskilt under konversationer och jag kommer på mig själv med att sitta framåtlutad långt över soffbordet för att se bättre. Dialoger och loggbok använder tacksamt nog en mycket läsvänlig typsnittsstorlek, men beskrivande text och vissa grafiska objekt kan vara svåra att urskilja från mitt mjuka högsäte.
Rent visuellt håller konsolversionen jämna steg med pc och laddningstiderna stör inte alls. Visst, när skärmen bombarderas av specialeffekter kan bilduppdateringen på en PS4 av standardmodell ta en smärre törn och jag har upplevt enstaka fall av screentearing här och var, men det inträffar inte tillräckligt ofta för att verkligen irritera.
Det funkar även med gamepad, även om mus och tangentbord är snabbare.
För trots att jag lockas tillbaka till tangentbordet har soffspelandet helt klart sin egen charm, särskilt tillsammans med en kompis på samma skärm. Precis som på pc delas världen i två och det låter oss göra precis vad vi vill: Vi kan gå skilda vägar, återförenas igen och bråka om vem som egentligen förtjänar den nyfunna belöningen mest. Allt är tillåtet och alla system ligger i spelarnas händer.
Det sanna spelledarläget lyser dessvärre med sin frånvaro, kanske för att det trots allt ansågs vara för komplext för handkontrollen. Ändå, du som ännu inte doppat tårna i Larian Studios bokstavliga sandlåda till rollspel har ändå en lååång kampanj fylld till brädden av täta intriger, maktspel och personliga öden att se fram emot.
Att Divinity Original Sin 2: Definitive Edition bjuder på ett av de allra bästa äventyren i sitt slag behöver jag knappast upprepa – det visste vi ju redan.
