Läs del 1 av FZ:s No Man's Sky-recension
Jag fortsätter min oändliga resa i #No Man's Sky. Ett spel som har visat sig dela upp folk i olika läger och med en lansering kantad av tekniska bekymmer och krossade förväntningar. Åsikterna kring vad spelet borde vara har nästan tagit större plats än diskussionen kring vad #Hello Games faktiskt lyckats skapa. Men här finns mycket som görs bra, även om irritationsmomenten hänger över spelet likt små ilskna regnmoln.
Vi har redan rört vid att No Man's Sky sätter utforskandet i främsta rummet. Och med ett universum större än vad som någonsin är möjligt att finkamma på egen hand, finns ypperliga möjligheter för spelare världen över att dela med sig av sina upplevelser. Det är lätt att peppas av de många bilder som läggs upp på nätet och samtidigt lockas tillbaka till äventyret för att se vad man själv kan hitta. Och det är just jakten på nästa grej som är den stora tjusningen.
Utforska och överleva – två grundbultar i No Man's Sky.
Har du läst del ett av den här recensionen så är du redan med på grundpremissen. I No Man's Sky är du fri att utforska miljontals solsystem efter egen maskin. Planeterna är procedurellt genererade, vilket betyder att spelet slumpar fram miljö och djurliv efter en rad satta regler. Dessa regler ser också till att det finns en stadig ström av resurser att tillgå och att ta till vara på dessa är nyckeln till framgång.
En del av dessa resurer går nämligen till att ladda upp utrustningen. Utöver multiverktygetet, som används för att utvinna material på planetens ytor, måste såväl dräkt som rymdskepp laddas upp med jämna mellanrum. Det handlar förvisso om några enkla knapptryck, men frågan är hur mycket det egentligen tillför upplevelsen att ständigt avbryta det man håller på med och öppna en meny. Skadlig atmosfär kan förvisso ställa till med hektiska situationer där man tvingas fly tillbaka till sitt skepp med andan i halsen. Men jag ser inte poängen med att behöva ladda rymdskeppets förmåga att ens lyfta från marken när jag redan tankar det på tre olika sätt.
Vilken roll den här varelsen än har i universum bör den uppsöka en venereolog.
Det är sällan något problem att ha materialet till hands, men det förvärrar å andra sidan ett annat irritationsmoment. Nämligen det begränsade inventory som man får ödsla mycket tid på att underhålla. Jag vet inte hur mycket tid som gått till att flytta runt material mellan min dräkt och mitt rymdskepp, men jag gissar att det är en skaplig bit av den totala speltiden. Det var först efter flera timmars spelande som jag lyckas göra ryggsäcken något djupare med en rad uppgraderingar. Men trots sin nytta känns inte heller dessa helt tillräckliga. Det blir ändå en massa rännande fram och tillbaka för att sälja av allt man plockar på sig.
