En del av kontroversen som surrat kring No Man's Sky har varit riktad mot den totala avsaknaden av multiplayer. Man verkar inte ens kunna se andra spelare som befinner sig på samma plats samtidigt, även om chansen att göra detta redan från början är försvinnande liten. Men det betyder inte att galaxen helt saknar liv. Under resan stöter man på flera utomjordiska raser som man kan prata eller idka byteshandel med. Det är ett skönt avbrott i sökandet, även om man snart börjar se samma textstycken dyka upp om och om igen. Genom att hålla god ton går det att inkassera såväl belöningar som ökad respekt hos raserna, men det återstår att se vad det senare inslaget har för inverkan på spelvärlden.

Du kan själv namnge alla planeter du hittar, om du vill.

Jag förblir i vilket fall imponerad av Hello Games. Det är alltid lockande att sätta sig i rymdskeppet för att resa i väg mot nästa mål. För även om nästa planet kanske råkar vara snarlik ett tidigare dito är det känslan av att inte veta vad som väntar bakom nästa hörn som gör att jag får svårt att släppa gamepaden. Känslan av att lämna en planets atmosfär bakom sig för att i stället sikta på en närliggande måne och se den växa sig allt större är minst lika påtaglig nu som den var för 20 timmar sen.

Skeppet svarar dessutom på min minsta vink och det står i stark kontrast till den relativt sega kontrollen till fots. Att rulla planet och göra loopar hjälper en förvisso inte att komma fram fortare i de gigantiska solsystemen, men det är en god idé att bemästra dessa tekniker då de verkligen hjälper under strid.

Skrytig 4K-bild från Nvidia. No Man's Sky ser inte ut så här på PS4. Eller på pc.

För väl ute i rymden är det närmast oundvikligt att skotten börjar vina. Särskilt om man som jag försöker lämna en planet med bagaget fyllt till brädden med godsaker. Men även med flera timmar flygtid under bältet har jag svårt att träffa de snabba fiendeskeppen. Gång på gång blir jag nedskjuten och till en början tror jag att mina tillgångar sprids för vinden, men lyckligtvis klurar jag snart ut att det är möjligt att återvända till olycksplatsen för att plocka upp förlorad last.

På det audiovisuella planet är No Man's Sky en klar vinnare. Grafiken är enkel men stilren och fungerar oväntat bra i kombination med den framslumpade terrängen. Tråkigt nog har spelet lite grafiska problem på Playstation 4 med terräng som poppar in för sent och stundtals låga fps. Men det är framför allt ljudet, med musik komponerad av 65daysofstatic, som står för den absoluta höjdpunkten. Slingorna är kusligt bra på att följa vad som händer på skärmen och spåren går in i varandra på ett mycket snyggt sätt för att passa situationen.

Det kostar på att stå i en storm i 287 graders värme.

No Man's Sky är ett spel som inte lär uppskattas av alla. Det långsamma tempot och den repetitiva mekaniken kan nog få många att tröttna långt innan galaxens mitt är nådd. Men trots sina blessyrer med begränsat inventory och mycket onödigt menypillande är det ett kul och experimentellt litet spel med mycket hjärta. Förväntar man sig däremot #Skyrim i rymden lär man bli besviken.

Fotnot: Vi har recenserat PS4-versionen av No Man's Sky. Tack till Webhallen för testexemplar!