Wargaming.net gick från plåtlådor till aluminiumtuber med World of Warplanes, en adaption av den välbekanta och ytterst framgångsrika spelmekaniken i World of Tanks. Nästa steg i framgångssagan är att ge sig ut på vattnet, i ett spel där du styr ett individuellt krigsfartyg på böljan den blå. Förutom det är det mesta sig ganska likt om du har spelat något av de tidigare spelen.
World of Warships fokuserar på sjöstrider, även denna gång från andra världskriget. Den betaversion som existerar idag har ett fåtal skepp att leka med, mest från Japan och USA, men redan nu kan den som har turen att bli inbjuden till betan prova på hur det känns att strida med allt från smidiga, torpedbeväpnade men ömtåliga jagare till gigantiska slagskepp. De senare krossar allt motstånd med sina enorma kanoner, men tar tid på sig att både sikta och ladda om och är sårbara för jagarnas torpeder.
Vackra vyer, sen dör du.
Dessutom finns hangarfartyg som kan skicka ut dyk- eller torpedbombare för att sänka fiender och jaktplan för att skjuta ner fientligt flyg eller bara för att spana. Det kan vara oumbärligt i början, särskilt om fiendens jagare utnyttjar möjligheten att lägga ut rökridåer för att dölja var flottan är på väg.
Grundidén är exakt densamma som i de tidigare Wargames-spelen. Du styr med WASD-tangenterna, aktiverar specialförmågor som reparationer, rökridåer och torpeder med diverse andra tangenter och sköter siktande och avfyring med musen. Det funkar utmärkt, och tar inte lång stund innan du lär dig hålla precis lagom långt framför fiendeskeppen för att träffa, till och med med de relativt långsamma torpedsalvorna. Efter varje slag får du pengar och xp, som används för att uppgradera dina skepp eller för att forska fram nya.
Kvinnor och barn först!
Sten-sax-påse-mekaniken är uppenbar: stora slagskepp kan enkelt sänka mindre jagare, som i sin tur är dödligt farliga med sina torpeder om de får komma nära. Någonstans i mitten av skalan finns kryssarna, som för närvarande känns som de allra vanligaste skeppen: de är mer bepansrade än jagarna, sämre beväpnade än slagskeppen och kan egentligen ta sig an alla uppgifter, med varierande grad av framgång beroende på motståndet. Den udda fågeln är hangarfartygen som egentligen funkar som något slags avlägset artilleri och är mer eller mindre helt chanslösa när fienden väl kommer inom skotthåll.
Slagen utvecklar sig i praktiken ungefär som i de tidigare två spelen. Två lag möts på en relativt liten karta, en kaotisk strid uppstår någonstans kring mitten och relativt snart börjar man se vem som kommer att vinna. Det är så lätt att sikta och så svårt att undvika fiendens projektiler, att den som får in de första träffarna och den som har ett lokalt numeriskt överläge, oftast står som segrare i slutänden. Det är kul, men inte direkt någon djupdykning i taktik till havs.
Noggrant återgivna skepp.
Personligen hade jag hoppats att Wargaming skulle ta ut svängarna lite mer med sin nya titel. Jag hade gärna sett ubåtar, som kanske inte var direkt avgörande under kriget men som ändå lyckas fånga fantasin som få andra flottenheter. Och det hade varit roligt om de hade vågat göra hangarfartygen till mer än avlägset men ömtåligt artilleri, gjort spaning och informationsinsamlande till en lite större del av striderna och kanske även förenklat spelet lite rent grafiskt för att ge bättre överblick och tydlighet. Wargaming har dock redan sagt att de inte tänker inkludera ubåtar eftersom de inte tycker att det blir särskilt kul att spela med dem. De kan ha rätt, men jag hade ändå velat få chansen att prova.
Den röda pluppen är vår nemesis.
Det går inte att förneka att skeppen och haven i World of Warships ser väldigt bra ut. Fansen har redan pekat ut vissa missar, antenner som sitter på fel ställen och liknande, men detaljrikedomen hos de kärleksfullt återgivna fartygen är ändå slående. Den beprövade, enkla spelmekaniken ger snabba kickar, korta strider och åtminstone till en början en snabb klättring upp i teknologiträdet. Jag ska inte förneka att jag älskar kicken när man sänker en fientlig kryssare, eller upptäcker ett hangarfartyg som smyger omkring helt försvarslöst längs kartans bakkant. Men är det inte dags att modernisera konceptet en smula? Om det håller en tredje gång får vi se när spelet släpps till allmänheten senare i år.
