Att besöka spelbutiker idag är inte något annat än ett stort bekymmer. Massiva hyllor sträcker sig från golv till tak fyllda med horder av spel. Senaste spelen utannonseras via stora plakat och hoppas på uppmärksamhet genom välkända ansikten. Personalen klär sig med falska leenden i hopp om att propagandan fått dig på fall och butiken inom några minuter skall bli ett eller flera spel fattigare. Kontentan av ovanstående är att valet för oss konsumenter ibland är överväldigande - hur skall vi kunna välja bland allt detta?
Lyckligtvis är propagandan inte alltid helt åt fanders utan kan faktiskt vara av det ärliga slaget. Slaget om Midgård är ett av dessa spel som utan tvekan drar till sig uppmärksamhet på ovan nämnda sätt. En fråga många ställer sig är huruvida ett spel som bygger på en film, som bygger på en bok, kan leverera en trovärdig story och gameplay utan att bli förutsägbart. Det är just detta recensionen ämnar reda ut - vad det egentligen finns att oroa sig för.
En kort inledning till Slaget om Midgård
Nytänkande i RTS-genren är tyvärr lika sällsynt som att under denna årstid hitta kantareller i skogen. Men i Slaget om Midgård sammanflätas flera element från genren och trots de uppenbara varningsflaggorna fungerar det, riktigt bra till och med. Hjältesystemet vilket återfinns i bland annat Warcraft 3 är här, likaså truppsystemet från Dawn of War. De strategiska momenten är kanske en aningen tunna men fyller en tämligen viktig funktion. Via en global karta kontrollerar du hur dina arméer skall hjälpa Gandalf och ringbärarna att besegra Sauron, eller tvärtom. Slaget om Midgård försöker också belöna dig som spelare genom att låta överlevande trupper få erfarenhetspoäng. Med andra ord, trupper du lyckas hålla levande blir bättre för varje slag de deltar i. Vidare tar Slaget om Midgård avstånd från den klassiska resurshanteringen; en välkommen nyhet. Nytänkandet är påtagligt och det märks att en ansenlig mängd tid har fokuserats på balansen av spelet, vilket tydligt reflekteras i den slutliga produkten.
Låt Slaget om Midgård börja
Grundidén i Slaget om Midgård är enkel, upplev filmen men bestäm själv hur det ska sluta. Du väljer att spela antingen de goda med Gandalf i spetsen eller de onda med Saruman som dragplåster. Oavsett vilket lag du väljer är dina hjältar till en början tämligen svaga och deras magier lämnar mycket att önska. Magierna är inte det mäktigaste som finns men är mycket effektfulla och bjuder på läckra karameller. Gandalf till exempel har en duktigt rolig magi som bokstavligen spränger bort alla fiender runt omkring honom. Med en släng av motion blur-effekt för att skapa illusionen av snabb rörelse - kastas fiender upp i luften och känslan av oövervinnerlighet är fullständig. Skillnaden i svårighetsgrad mellan kampanjerna är ganska så stor och den onda kan nog antas vara av den enklare sorten. Uppdragen i denna är nästintill identiska och bjuder på ytterst få variationer. Dock så betyder inte detta på något sätt att det blir ekvivalent med tråkigt - snarare tvärtom. Enkelheten har sin charm och istället kan du fokusera på slakten av de goda. Det skall erkännas att när Saruman framkallar Balrog infinner sig en härlig känsla i magen. Den barnsliga datorspelaren har tillkännagivit sin närvaro och det är med nyfikna ögon man observerar Balrogens framfart på slagfältet. Återigen har spelet lyckats locka fram vad få andra kan - barnet i dig.
När ödet för ringen är bestämt - antingen har du valt de onda eller de goda - börjar kriget för eller mot. Som nämnt i introduktionen finns det några strategiska moment inbakade. Tanken bakom dessa är att du via en global karta väljer vart du vill flytta dina trupper. Landskapet delas upp i så kallade provinser där varje provins har speciella egenskaper. På någon kanske du tilldelas extra command-poäng vilka ger dig möjlighet att leda större trupper. Detta samtidigt som andra kan ge power-poäng eller resource-poäng. Power-poäng öppnar dörrarna för mäktiga egenskaper att ta till på slagfältet och resource-poäng är helt enkelt extra resurser. Tidigare nämndes det att Slaget om Midgård tagit avstånd från den klassika resurshanteringen vilket delvis är sant. Istället för den alltför vanliga hanteringen av tre olika resurser har man valt att slå ihop dem till en enda. Kanske slår du dig för pannan och muttrar men frukta ej, det visar sig vara en bra lösning på ett ibland mycket frustrerande problem, att sakna tillräckligt med olja, ved, kalsonger eller vad det nu handlar om. Det skall ju erkännas att den strategiska biten inte är mycket för den inbitna hardcore-strategen, men den banar för en känsla av viss valmöjlighet.
