Svenska Arrowhead återvänder till världsrymden tillsammans med sina patriotiska Helldivers och mycket har hänt sedan det första spelet släpptes 2015. Där föregångaren förlitade sig på ett fågelperspektiv flyttar vi nu närmare slagfältet. Kameran är placerad snett över axeln på din soldat och det gör väldigt mycket för inlevelsen. Jag uppskattar att utvecklarna vågar expandera sin spelvärld. En enklare uppföljare baserad på samma byggstenar hade också varit kul men såna här typer av framflyttningar i design och gameplay ska uppmuntras.
"Inspirationen kommer från Paul Veerhovens kultklassiker Starship Troopers"
Någon bakgrundsberättelse finns egentligen inte. Du är helt enkelt en Helldiver, en liten kugge i en gigantisk krigsmaskin med uppgiften att befria galaxen från förtryck och instifta demokrati var ni än ni landstiger. Oavsett om motståndet är förvuxna insekter eller illasinnade cyborger.
Det är upp till dig och din stridsgrupp att ta kampen, vinna terräng, stärka befästningar och eliminera allt motstånd. Spelet innehåller en hel del humor och det märks tydligt att mycket av inspirationen kommer från Paul Veerhovens kultklassiker Starship Troopers.
Demokrati är livet!
"TAXIN ÄR HÄR!!"
Det gäller att hålla ut i väntan på upphämtning.
Som en del av en utvald elitstyrka kan traditionella landstigningar kännas alltför amatörmässiga. Riktiga krigare anländer till stridslinjen med stil i smidiga och tungt bepansrade kapslar direkt från moderskeppet. Men det gäller att se upp med var man landar, att dundra ner genom atmosfären går snabbt och när du slår i backen åsamkas alla i närheten massor av skada. Arsenalen är fylld till brädden med diverse krutpåkar och pickadoller. Utöver de mer traditionella doningarna finns det också mer avancerade saker som eldkastare, raketstrutar, laserpuffror samt olika bomber och granater. Du väljer själv bland en rad enklare vapen innan ni dyker ner och beroende på vapentyp går det också att justera siktet, eldgivningsläge och ifall den monterade lampan ska vara av eller på.
Precis som tidigare kan du beställa ner nödvändig utrustning med hjälp av praktiska stratagems, små granatliknande sändare du aktiverar med specifika knappkombinationer och sedan slänger ut för att beställa ner precis vad nöden kräver från stjärnkryssaren som ligger i omloppsbana. Det kan röra sig om vapenleveranser, påfyllning av ammunition eller automatiska kulsprutetorn som underlättar alla typer av stridigheter. När det verkligen kniper, och det händer ganska ofta, går det också att kalla in assistans i form av diverse luftanfall för att verkligen sopa rent på de stökigaste krigsskådeplatserna.
Granater briserar, skottsalvor viner och sikten påverkas av såväl damm som rök. Det gäller att hålla tungan rätt i mun så du inte råkar sänka nån av dina lagkamrater med en förlupen kula. Men samtidigt är det hysteriskt kul att se polaren kastas som en blöt vante mot en karg klippvägg på grund av ett illa placerat bombardemang. Det blir riktigt filmiskt att storma fram tillsammans med sina bundsförvanter och det är med skräckblandad förtjusning jag tömmer magasin efter magasin i de anstormande fiendehorderna. Det är bra känsla i striderna och mycket tillfredsställande då skottsalvorna sitter rätt. Musiken gör också sitt till och det blir riktigt stämningsfullt när något av de pampigare ljudspåren går igång.
"Hysteriskt kul att se polaren kastas som en blöt vante mot en karg klippvägg"
Tillsammans med dina kompanjoner tar ni er an uppdrag från kommandobryggan på spelledarens rymdskepp och det går själv att välja vilken planet, uppdrag och fiende man ska ta sig an. Samtliga onlinespelares insatser räknas också ihop och det går att se hur mycket av en planet och sektor av rymden som är under Super Earths kontroll. En rolig detalj som gör att man känner sig som en del av något större. Alla spelare har också sin personliga kryssare som man får börja med att döpa (ser ni “SCS Ombudsman of War” flyga förbi får nu vinka) och skeppet kan sedan uppgraderas med nya tillbyggnader som förbättrar dina inkallade stratagems. Det finns också ett sorts Season Pass kallat Warbond där man använder sin insamlade valuta för att köpa ny utrustning, för den som vill spendera lite riktiga pengar finns det både en ingame-shop och ett Premium Warbond för extra exklusiva grejer.
Man kan spela själv, men det är roligare med vänner.
Stort tack till Stefan, Erik och John som gjorde mig sällskap.
Spelet rullar på bra för det mesta, men ibland känns det aningen opolerat. Jag har stött på ett antal grafiska buggar plus lite tekniskt mankemang med uppkoppling och kontrollstrul. Givetvis är detta sådant som kan städas upp med kommande uppdateringar, men allt har inte varit smärtfritt från start. Kan också tilläggas att pc-spelare måste dras med antifusksystemet nProtect, något som tyvärr gör att Helldivers II är ospelbart på Steam Deck i skrivande stund. Jag kan inte påstå att det påverkat mitt spelande på något annat sätt, men då många upprörda röster höjts kring det hela är dess närvaro ändå något som kanske bör nämnas.
Avslutningsvis går inte att understryka nog att Helldivers II i första hand är ett coop-spel. Visst går det att spela med okända människor online men det avnjuts absolut bäst i glada vänners lag. Mängden kul sjunker helt enkelt beroende på hur många kamrater du har vid din sida. Sen saknas det kanske lite variation i såväl gameplay, spelvärldar och fiendetyper men tillsammans med kompisgänget blir ändå varje uppdrag rätt oförutsägbart. Förhoppningsvis kommer Arrowhead fortsätta att fylla på med innehåll så att rymdkrigandet fortsätter att vara intressant. Jag kommer i alla fall att återvända till stridigheterna så länge jag har några vapenbröder som gör mig sällskap!
