Videorecension – Spider-Man 2
Superhjältar, det är min sylt. Eller "That’s my jam" som jänkarna säger. Ett intresse som kommer med både fördelar och nackdelar. Å ena sidan finns det idag mängder med superhjälterelaterade underhållningsprodukter att konsumera men ofta skruvas förväntningarna upp alldeles för högt. Därför var det med lite blandade känslor som jag närmade mig Marvel's Spider-Man 2. För trots Insomniacs meriter från föregående titlar vet jag av erfarenhet att man aldrig ska ta ut något i förskott. Skulle de lyckas ta sig upp till nya höjder eller fanns det risk för platt fall om nätkastaren missade målet? Men efter närapå tjugo timmar med de spandexklädda fasadklättrarna är jag såld. För detta är bra. Riktigt bra.
När vi möter upp våra hjältar, Peter Parker och Miles Morales, är det action från första stund och inledningen skulle kunna illustreras med en rejäl rivstart. Rent kronologiskt utspelar sig alltsammans nio månader efter händelserna i Miles Morales och vill du få en uppfräschning om vad som hänt tidigare finns det en sammanfattning att tillgå från startmenyn. Även om du är en stor Spindelmannen-fantast betyder det inte att du nödvändigtvis kommer att ha full koll på läget. Vissa saker i berättelsen går visserligen att förutse om man har lite förförståelse från serietidningarnas värld, men jag uppskattar att även trogna Spider-Man-vurmare kan överraskas. Men lugn, jag håller recensionen fri från spoilers.
" I Insomniacs regi är han farligare än någonsin tidigare"
Peter har flyttat in i faster Mays gamla hus och försöker få ordning på sin vardag då hans bäste vän, Harry Osborn, plötsligt dyker upp. Han har varit frånvarande på grund av sjukdom men är nu på fötter igen och tillsammans med Peter drar de igång ett projekt med målsättningen: "Heal the world". Spelets andra huvudperson, Miles, har egna bestyr i sitt liv. Han dras mellan att skriva på sin viktiga högskoleansökan och en strävan efter att bli en bättre Spindelman. Samtidigt som han vill finnas där för sin mamma och sina vänner måste han balansera det mot de nya förpliktelserna som New Yorks beskyddare. Men trots att de har fullt upp båda två behöver gossarna samarbeta när större hot uppenbarar sig. Exempelvis vår historias huvudsakliga antagonist – storviltsjägaren Kraven. I Insomniacs regi är han farligare än någonsin tidigare och i hans släptåg följer dessutom en hel armé av formidabla jägare som avgudar honom på ett kultlikt sätt. Hans ständiga jakt efter nästa värdiga villebråd har fört honom och hans jägargäng till New York. Det är dock inte bara Peter och Miles som är i skottgluggen utan siktet är inställt på alla mäktiga typer som man kan hitta. Ingen går säker!
Det är en fröjd att ta sig fram i New York.
Häng kvar ett tag.
Via en praktisk app får man sidouppdrag.
Samarbete är A och O.
När det kommer till de spelmekaniska bitarna är mycket sig likt, åtminstone inledningsvis, men ju mer du spelar desto fler nyheter tillkommer. Striderna bygger på samma Arkham-lika grundstenar som tidigare där du med lätthet hanterar flera fiender samtidigt och du kommer att slåss lika mycket på marken som i luften. Pojkarna använder sig i stor utsträckning av samma grundattacker och har en rad nya gadgets. Den stora skillnaden är deras olika specialattacker och att Miles kan använda sin kamouflageförmåga för att göra sig osynlig. En bit in får Peter också dra på sig den ikoniska, svarta symbiotdräkten. Precis som man kan förvänta sig är den lika mäktig som spektakulär att använda och dessutom har den förärats ett eget färdighersträd med unika förmågor.
"Sedan kan jag använda hejduken som trampolin"
Varje batalj man utkämpar är underhållande och den utökade arsenalen av attacker välkomnar kreativitet. En exempelstrid kan se ut som följer: du ställs inför ett helt pack med jägare som trakasserar civilbefolkningen. Sånt går givetvis inte för sig och jag beslutar mig för att gripa in. Den ene jägaren får sig en uppercut och tar till väders, jag öser på med nät från marken och hoppar sedan upp i luften efter honom. Pilar och projektiler viner omkring oss men det är inga problem att undvika dem. Några snabba slagkombinationer senare drämmer jag honom så hårt i backen att han studsar tillbaka upp igen och sedan kan jag använda hejduken som trampolin för att hoppa vidare mot hans kollegor.
Liknande strider upprepas likt ett pärlband genom spelet och det är – nästan – uteslutande med glädje jag dyker in i hetluften. Även om nya fiendetyper introduceras blir sammandrabbningarna stundom lite väl återkommande, men de stora kreativa möjligheterna man har ger omväxling. Sen finns det definitivt variation och vi får en del lugnare stunder där vi får bekanta oss mer med våra protagonister samt vissa spelpartier som bjuder på andra typer av aktiviteter. Bland annat får man syssla med rent detektivarbete.
Svingandet är också bekant och fungerar lika bra som tidigare. Men kartan är närapå dubbelt så stor och innehåller såväl öppet vatten som vidsträckta bostadsområden, så det krävs lite mer än bara nätskjutare och höga avsatser för att ta sig smidigt fram. Därför är de nya glidflygarvingarna ett välkommet tillskott. Dessa finns inbyggda i alla dräkter och med ett enkelt knapptryck vecklas de ut och låter dig sväva fram. Balansen mellan att svinga och flyga är bra och det krävs att du växlar aktivt mellan dem för bästa resultat. Dräktens inbyggda UI kan också lokalisera starka vindpassager som ger rikligt med fart då man vill färdas extra snabbt. Det är en ren fröjd att kasta sig fram genom New York med omnejd och även om det finns en fast travel-funktion är den i min mening onödig.
"En ren fröjd att kasta sig fram genom New York"
En av de stora nyheterna är att du den här gången får spela som båda spindelmännen och förutom att det växlas friskt mellan dem i huvudberättelsen går det också att skifta manuellt. Så länge som berättelsen tillåter, och du inte är inne i ett uppdrag, krävs det bara två klick och några sekunders väntan för att gå från den ene till den andre. PS5:ans högpresterande SSD visar sig verkligen från sin bästa sida och rent tekniskt rullar allt på bra. För det mesta ser allt grafiskt riktigt tjusigt ut men ibland när det går undan upplever jag att vissa detaljer försvinner. Jag gissar att det skalas ner för att främja flytet och stannar man upp går det att uppskatta vilket arbete som lagts ner. Detta märks framförallt i dräkterna som alla är minutiöst genomarbetade. En annan detalj som förhöjer upplevelsen är att att den dräkt du väljer, i stor utsträckning, också är den som syns i mellansekvenserna.
Räddaren i nöden – på språng!
Insomniac har verkligen fått till detaljerna.
En riktig höjdare.
Kluriga pussel för den haptiska kontrollen – check!
"Ett mästerligt komponerat serietidnings-
spektakel"
På det stora hela känns Spider-Man 2 som den väntade uppföljaren. Det har större karta, fler karaktärer, maxad action – helt enkelt mer av allt. Utöver de actionfyllda huvuduppdragen är spelvärlden proppad med sidouppdrag, utmaningar att ta sig an samt mindre brott och pussel att lösa. Spelet blir snabbt en tidsslukare som är svår att lägga ifrån sig. När jag tvingas befinna mig i verkligheten efter längre spelsessioner känner jag mig oerhört långsam och ser olika svingmöjligheter överallt.
Somliga kritiker kommer kanske hävda att det inte finns tillräckligt mycket nyheter och att det påminner för mycket om sina föregångare. Men det här är en minst sagt fullvärdig uppföljare som bygger vidare på ett vinnande koncept och svingar sig förbi det mesta i superhjältegenren. Det förekommer flera hisnande och välkoreograferade actionsekvenser, gåshudsframkallande musikaliska teman och Insomniac lyckas verkligen att skapa en engagerande historia från start till mål. Gillar du Spider-Man, eller actionäventyr överlag, är detta ett mästerligt komponerat serietidningsspektakel som du verkligen inte får missa!
Fotnot: Spider-Man 2 släpps till Playstation 5 (enbart) den 20 oktober.
