Det är lätt att tycka om #Nintendo för sina oräkneligt stora stunder i spelhistorien. Det är tyvärr lika lätt att hysa agg mot dem för att de hellre ser tillbaka än blickar framåt. Star Fox 64, eller Lylat Wars som det hette i vår del av världen, släpptes till Nintendo 64 nådens år 1997. 14 år senare släpps #Star Fox 64 3D. Det är en fantastisk konvertering med en mjukhet och djuphet i 3D:n som bara Nintendo tycks mäkta med, och en spelupplevelse som tidens tand inte tycks bita på. Men visst har vi sett det förut.
I fablernas sci-fi-värld
I en lurvig galax långt, långt borta tar vårt äventyr sin början. Mitt bland rävar, kaniner, hundar och fjäderfän utspelar sig en historia så fylld av klichéer och förväntade vändpunkter att jag inte kan låta bli att – kapitulera. Det blir lätt så när Nintendo strösslar sina oskyldiga och blåögda sagor med sin exemplariska fingertoppskänsla. Det blir, som det så fint heter, magiskt.
Men charmtrollet till historia hade inte nått så värst långt om det inte vore för att den var paketerad tillsammans med ett shoot 'em up av toppklass. Kontrollen är absolut inte invecklad, snarare tvärtom. Men jag häpnar ändå över att man kan göra så mycket av så lite: bromsa, u-svänga, loopa, tunnelrulla, bomba, laserladda och så vidare.
Det händer mycket på skärmarna, men det blir aldrig övermäktigt.
Och som om det inte räckte med att resan genom galaxen var lättmanövrerad, så är den också fin för ögat. 3DS är inget grafikmonster men lyckas ändå putsa och slipa 64-grafik så att den blir skarpare, tydligare och får ett par läckra effekter. Och du kommer att vilja besöka asteroidbältena, snövidderna och de böljande haven fler än en gång – om inte annat för att spelet tar nya riktningar mot olika planeter beroende på hur skicklig du är.
Multiplayern känns i det här sammanhanget som en helt okej detalj; lättsmälta bataljer med upp till tre andra spelare. Dessvärre kan man inte spela online och då lär nöjet gå de flesta förbi. Fast å andra sidan är multiplayer-delen en droppe i havet i det här rymdäventyret.
De "Nintendo-fierade" karaktärerna boostar charmen till orimligt höga nivåer.
Men ett faktum kvarstår; de två bästa titlarna till 3DS släpptes för första gången 1997 respektive 1999 (#Ocarina of Time, givetvis). Det är ett problem Nintendo bör ta på allvar innan det är försent. Star Fox 64 3D är fortfarande fenomenal underhållning och en värdig konvertering, men spelet är inte lika viktigt och genomslagskraftigt som under det sena 90-talet. Vi har gjort det förut och sett det tidigare. Även om vi gärna gör det igen så skulle nog fler än jag hellre sett ett nytt äventyr signerat Fox McCloud.
