Monolith Softs Xenoblade-serie har varit Nintendo-exklusiv sedan första spelet släpptes på Wii. Xenoblade Chronicles 2 och 3 släpptes senare på Switch och Nintendos hybridkonsol fick även en nyversion av ettan. Mellan Wii och Switch finns dock även Nintendos något misslyckade Wii U och även denna konsol fick ett Xenoblade. Xenoblade Chronicles X är ett sidospår till serien och ända sedan tvåan släpptes på Switch har det önskats ett återsläpp av det Wii U-exklusiva spelet.
Spola fram till 2025, och äntligen blir vi bönhörda och får en ny version på Switch. Xenoblade Chronicles X: Definitive Edition är en uppdaterad version av originalspelet. Förutom det visuella har gränssnittet fixats till och vi får även lite nytt innehåll som ska ge ett bättre avslut på berättelsen. Många med mig tyckte att originalet kanske slutade lite abrupt och då vi inte fått någon uppföljare så ska nya materialet ge lite plåster på såren. Den stora frågan är om spelet håller i dag?
Grundpremissen är densamma. Efter att ett koloniskepp från jorden hamnat i skottlinjen i kriget mellan två alienraser kraschar Vita valen (jo, skeppet heter så) på den främmande planet Mira. Att kvickt lappa ihop ett stort koloniskepp och bara dra igen är inget alternativ så i stället slår man ner bopålarna med det kraschade skeppet som grund och den mänskliga kolonin New Los Angeles skapas.
"Storyn är inte Chronicle X starkaste del"
Storyn är inte Chronicle X starkaste del. Till skillnad från de andra Xenoblade-spelens mer linjära natur utspelar det sig i en stor, öppen värld och påminner faktiskt mer om ett MMO än ett singleplayer-spel i utformningen. Med detta sagt är inte storyn dålig, men mycket kretsar kring att utforska den stora öppna världen snarare än tajt berättande. Uppdragen får jag av olika personer i New Los Angeles och genom att klara dessa låser jag upp fler uppdrag. Även om det till en början kan vara så kallade fetch quests blir uppdragen betydligt intressantare senare i spelet. Något som i sin tur syr ihop en bild av hur det är att bo i New Los Angeles, men som också målar en bild av världen runt omkring.
Jag får själv skapa en karaktär och börjar sedan i en nedskjuten drop pod på Miras yta (åtminstone inte naken). Efter en kort inledning där min räddare Elma får lära mig allt om spelets olika mekaniker öppnar spelet upp sig och jag är fri att dra ut på äventyr. Elma är en av karaktärerna som kommer ingå i min lilla grupp. Dessvärre är dessa sidokaraktärer inte så minnesvärda utan fyller i de japanska klyschorna. Vi har den starka attraktiva kvinnan i Elma, Lin som är den unga teknikern, Tatsu som är en inhemsk ras, vi har millitärsnubben Doug... Ja du förstår. Samtliga karaktärer har vi redan sett versioner av i alla JPRG någonsin.
"En egen mech som gör livet mycket roligare"
Xenoblade Chronicles X starka sida är dess värld. Mira är gigantisk och skalan imponerar, men det gör även dess olika biomer och djur. Den har samma kvalitéer som i Zelda: Breath of the Wild då allt du ser går att besöka utan några osynliga väggar. Världen känns som en levande plats och jag kan fortfarande bli imponerad av vyerna i detta spel. Det är dock långa avstånd och det kan ta tid att ta sig från plats till plats innan man låst upp snabbresesystemet. När man precis börjat blivit less på att gå överallt och nästan är på vippen att ge upp, ja då får man tillgång till en egen mech som gör livet mycket roligare igen.
Också stridssystemet påminner om ett MMO med sina mer aktiva strider och förmågor som laddas upp under stridens gång. Jag kan även köra kombinationer tillsammans med mina stridskompanjoner och här har det gjorts lite förändringar. Tidigare var det svårt att se när man kan göra dessa kombos, men nu blinkar dessa attackförmågor så man tydligt ser när det är dags. Gränssnittet är dessutom större och ger bättre överblick både gällande hälsa och vilka attacker jag kan använda. När jag sen får min mech (Skell) kan jag ge mig på de största odjuren i världen. De stora robotarna finns i flera olika klasser som sen går att utrusta med saker jag köper och hittar.
Xenoblade Chronicles X imponerar. Ja, jag finner det nästan lika imponerande nu som när det släpptes 2015. De små ändringarna i gränssnittet fixar till en hel del problem originalet hade. Dessutom är systemen i spelet nu bättre förklarade för spelaren, vilket också var ett problem som kritiserades i originalet. Story är inte den bästa i serien och huvudpersonen känns väldigt anonym. Den extra story som lagts till tar några timmar att spela igenom och är ett helt okej tillägg, men kanske inget jag enkom skulle köpa spelet ännu en gång för.
"Xenoblade Chronicles X håller fortfarande"
Vad jag däremot gärna betalar för är den värld som Monolith Soft skapat. De har gjort ett fantastiskt jobb med världsbyggandet och skalorna på Mira. Världen i sig berättar sin egen historia som spelaren får ta del av genom att bara finnas i den. Jag blir varken less eller uttråkad på nya Xenoblade Chronicles X, trots att jag redan upplevt hela resan på Wii U. Att jag tagit mig igenom spelets 60 timmars långa story en andra gång och fortfarande vill ha mer säger en del om vilken fantastisk plats Mira är. Så för att svara på min inledande fråga:
Ja, Xenoblade Chronicles X håller fortfarande.
Fotnot: spelet släpps till Nintendo Switch den 20 mars.
