En trea, på gränsen till femma. Att betygsätta Kingdom Come: Deliverance var en särskild slags huvudvärk. Det var ett motvilligt mästerverk som lade krokben för sig självt.
Åtta år senare är det dags att ta reda på om tjeckiska Warhorse kan trampa upp en liknande stig som polska CD Projekt en gång gjorde. När de gick från buggfesten Witcher mot oändligheten (Witcher 2) och vidare (Witcher 3). En sagolik utveckling.
"Ska släppas redan i år. En svindlande tanke"
Här och nu går det inte att svara på om Kingdom Come: Deliverance 2 kommer sona för gamla synder buggar och ta medeltidens Böhmen in i framtiden (bildligt talat, för vi är kvar på 1400-talet). Men jag är optimistisk. Om inte annat finns en fantastisk vilja hos Warhorse. Det framgick klart och tydligt i föregångaren, och den tycks inte direkt ha mattats sett till första intrycken av tvåan. Dessutom ska uppföljaren släppas redan i år. En svindlande tanke.
Det som började med elva utvecklare är idag tvåhundrafemtio själar. Och vad som var banditbekymmer i små byhålor är i tvåan kungars problem i storstaden Kuttenberg. En politisk, kulturell och ekonomisk stormakt under medeltiden. Ett nav i spelet som Warhorse beskriver som det stora steget framåt, och deras "stora utmaning". Jag får visserligen bara skymta katedralen, silvergruvorna och de soldränkta torgen, men en hoppfull känsla spirar. Det känns så befriande att Kingdom Come 2 inte drunknar i pest, lera och elände.
Faktum är att bilden de målar upp är autentisk. Det var så här det såg ut, menar Warhorse.
"Det är vi som bestämmer om han räddar världen eller straffar den för dess synder"
Kuttenberg (eller Kutná Hora på tjeckiska) framstår som spelets sanna huvudperson. På pappret är dock protagonisten samma som förut: Henry. Han som i inledningen av första spelet hade hela livet utstakat. Han var lärling och skulle bli smed, men livet ville nåt annat. Han är likt Witcher-Geralt knappast ett tomt ark, men det är vi som skapar nyanserna. Det är vi som bestämmer om han räddar världen eller straffar den för dess synder.
Men även om solen till stor del skiner över det jag får se finns också mycket skit. Pilar som borrar sig genom skallar, förruttnade lik i träd, byar i brand. Jag tycker om kontrasterna för i nästa sekund är vi vid ett stilla tjärn i gryningen, där bara fågelflax bryter stillheten.
Svärd gör alltid jobbet, men rudimentära handeldsvapen introduceras också.
Kuttenberg var ett nav under Europas medeltid, och centrum av Kingdom Come 2.
Ett permanent fånigt flin.
Jag tror vi är omringade.
Enligt Warhorse ska Kingdom Come 2 kännas som "de bra rollspelen från förr". De specificerar inte vilka men onekligen målar de en bild av att det (eller åtminstone rollspelen) var bättre förr, och att det är dit vi är på väg. Regissören Daniel Vávra menar å sin sida att Kingdom Come 2 är vad "det borde varit från början, men som vi inte kunde göra då."
Henry kan snacka sig ur problem. Han kan bryta sig in i hus och agera lömsk tjuv. Han kan (såklart) fäktas, men också skjuta med sitt nya armborst och ett rudimentärt handeldsvapen. Säkerligen finns mycket mer att upptäcka men det lär klarna under tiden fram till release.
Warhorse vet vad de vill (precis som CD Projekt en gång gjorde). Nu ska de omsätta vilja till handling. Det vore som en saga, men då och då händer det faktiskt att sagor blir sanna.
Fotnot: Kingdom Come: Deliverance II släpps innan årets slut till pc, PS5 och Xbox Series.
