Drivrutiner? Äntligen!
När det gäller drivrutinerna så har Creative genom tiderna tagit emot lika kraftfull som berättigad kritik mot sin mjukvara, som periodvis varit under all kritik, oftast ännu sämre. Det är mig en glädje att kunna berätta att mjukvaran till X-Fi utgör ett stort steg i rätt riktning. Vill man så kan ljudkortet installeras med enbart drivrutiner och ett litet insticksprogram till kontrollpanelen - utan att man går miste om någon funktionalitet. Alla kortets inställningar kan nås via en fyrkantig, tabbad ruta som inte använder några skins, visuella effekter eller grafiska element utöver Windows inbyggda. Helt magnifikt och oslagbart när man bara vill leka med inställningar.
Skulle man istället vara av den lekfulla typen som räknar rader i startmenyn som presenter på julafton finns det givetvis en gigantisk hög med mjukvara att installera, från THX-konfigurator till DVD Audio-spelare till ljudfilsredigerare till HTPC-programvara. Knappast nödvändigt men nog så roligt, och givetvis kan man under installationen välja vilka komponenter man vill ha.
Under hela min testperiod uppförde sig drivrutinerna exemplariskt, med ett undantag: Favoritspelet Fable slutade fungera helt, utan så mycket som ett felmeddelande. Lösningen visade sig vara att avinstallera kortets drivrutiner, boota om, och installera dem igen. Ett känt problem med såväl Audigy4 som X-Fi, fick jag höra av en kille på Lionhead. Kanske inget att uppröra sig så mycket över då problem ofta uppstår med helt nya drivrutiner (den första patchen släpptes för någon vecka sedan), samtidigt en påminnelse om att inget är perfekt - särskilt inte Creative-drivrutiner...
Anslutningar
Trots att de flesta in-/utgångarna sitter på den medföljande 5.25"-panelen klarar man sig hyfsat långt med de anslutningar som finns på själva kortet. Tre guldpläterade kontakter för 3.5 mm stereoplugg ger sex eller åtta kanaler. En fjärde likadan kontakt kan ställas om i mjukvara mellan digital (SPDIF)-utgång, linjeingång eller mikrofoningång. En stor del av kortets baksida ockuperas av den så kallade AD_LINK-kontakten som används för att ansluta den externa enheten som följer med i Elite Pro-paketet. Denna skall enligt Creative även gå att köpas lös, vilket förklarar varför kontakten återfinnes på samtliga kort i serien. Någon gammaldags gameport för anslutning av analog joystick eller dylikt finns inte, däremot intern 4-pinskontakt för att koppla in en CD-spelare.
På frontpanelen finns in-/utgångar för SPDIF och stereo via RCA-kontakter, optisk in-/utgång för SPDIF, in-/utgångar för MIDI via minikontakter (adaptrar för standardkontakter följde med i paketet), 6.35 mm hörlursutgång (adapter för 3.5 mm-kontakt följde också med) med separat volymkontroll och 6.35 mm linje/mikrofoningång, också den med separat volymkontroll.
Digitalt - gårdagens melodi?
Intressant att notera är att trots alla SPDIF-anslutningar som erbjuds så stöder X-Fi bara SPDIF i PCM eller komprimerad AC3 i stereo. Den som sitter med ett högtalarpaket som kan ta emot Dolby Digital 5.1 via SPDIF - vilket inkluderar en del av Creatives egna, äldre modeller - är alltså körd. Kortet kan visserligen mata ut komprimerade DD- eller DTS-strömmar direkt om man har en extern dekoder, men då kan man inte dra nytta av kortets avancerade funktioner (som vi kommer att utforska senare i denna artikel). Sitter man på ett dylikt högtalarpaket bör man alltså överväga en uppgradering i samband med ljudkortsköpet.
Så varför ingen kärlek för SPDIF? Gränssnittet är ungefär lika gammalt som den SoundBlaster AWE32 jag nämnde i början av artikeln och flerkanalig ljuddata måste komprimeras ganska kraftfullt för att kunna klämmas igenom den begränsade kapacitet SPDIF-formatet erbjuder. Resultatet är betydligt sämre ljudkvalitet än vad man kan överföra via analoga anslutningar. Ett annat problem är att musikbranschen kraftfullt motsätter sig alla försök att mata ut digitalt ljud i hög kvalitet från en dator, då detta i deras ögon underlättar för pirater och annat olydigt folk. För att slippa reta upp sina kunder genom att införa tung DRM och annat som folk helst inte vill ha i närheten av sina datorer så yxade Creative helt enkelt de digitala anslutningsmöjligheterna till förmån för de analoga. Inte så konstigt, egentligen.
Alla goda ting är tre
X-Fi har tre olika lägen kallade Gaming, Entertainment och Audio Creation. Man kan byta konfiguration när som helst genom en enkel inställning i drivrutinerna. De olika lägena aktiverar/deaktiverar funktioner i kortet beroende på vad det skall användas till. Gaming-läget aktiverar EAX 5.0 Advanced HD, den senaste iterationen av Creatives teknik för att skapa "ljudmiljöer" med eko- och rumseffekter. Ännu så länge stöds detta emellertid bara av ett fåtal spel (en patch till Doom 3 följde med på drivrutins-CD:n), men de äldre varianterna av EAX har varit standard i de flesta spel sedan en längre tid tillbaka. I det andra läget, Entertainment, är konfigurationen mer inriktad på att spela musik och visa film. Det här läget är enklast i betydelsen att man egentligen bara behöver bry sig om volymkontrollen, när väl den initiala konfigurationen är färdig.
