Sömnpillret Silent Hill 2 (remäjken)
@Razken Tackar
Visst var det omöjligt att inte se skarvarna när man väl börjat se dem. Så otroligt synd. Var lite som i de flesta spel att de lägger allt bra i början i hopp om att det drar in spelaren tillräckligt mycket så de har överseende med resten. Intressant också att du nämner att du gillade originalet men ändå ogillade jankigheten i remaken såpass mycket när några andra här säger att den är essentiell för SH2 känslan. Även att du nämer RE remakesen, då vissa nästan tycker det är förbjudet att nämna båda serierna samtidigt. Men där fick man verkligen till välpolerat gameplay, är övertygad om att man hade kunnat göra samma för SH2 samtidigt som man behållit känslan av att James bara är en vanlig man. Hade verkligen velat ha smidigare gameplay, och färre strider. Så många strider... Och jag antar på din kommentar att striderna var betydligt färre i originalet?
Sen att han ska plocka upp varenda sak och titta på den ett tag trots att det inte finns något att se är också något som förbryllar mig.
@Ruffles Förväntade det som spelets Steam sida lovade samt gameplay trailers. Saker som "cutting-edge technical enhancement," "immersive soundscapes," " an updated combat system [...] making monster encounters more engaging and nerve-wracking than ever," och " a master-class in psychological horror." Fick inte mycket av det.
Att du fokuserar på det jag skrev om att skjuta sönder flaskor visar ju lite att du missade poängen. Handlade om hur inlevelsen hela tiden tas ifrån mig. Sköt hagelbrakare på en fiende i en vinkällare, missade, men inte ett enda ljud hördes från omgivningen, inget kras, inget kulhål. Inget. Var ju inte så att jag gick runt och sköt på saker för det var kul, bilderna tog jag som exempel, som jag skrev i recensionen. Funktionen finns ju uppenbarligen i spelet men bara i en random lägenhet, så det är bara konstigt att begränsa det så. Samma med "Let's NOT party" acheivementen. Är skeva och ologiska begränsningar.
Om spelet nu ska vara så begränsat borde de gjort en remaster a la Aspyr. Nu är det en remake som ger friare tyglar att förbättra. Bristerna i gameplay som fanns på PS2 var nog inte enbart "by designe," var ju begränsning både gällande hårdvara och kompetens. Att nu ha en spelvärld helt frånskild spelaren skapar en riktigt konstig och distraherande juxtaposition. Å ena sidan snyggt grafik och musik men å andra sidan så otroligt daterat gameplay på många sätt och vis och en värld som inte reagerar på något. Är som om de inte visste vad de ville.
Det som potentiellt var bra med berättelsen, miljöerna och stämningen tog ju ifrån mig hela tiden då inlevelsen bröts konstant. Är ju ett helt paket
Combat i originalet är heller inte toppen, ens för sin tid, där remake ändå måste gå fin balans för att behålla nån typ av jank fast modernisera. Jag tycker verkligen inte det är en enkel remake att göra. Gå helt på originalet hade inte funkat eller ens haft nån poäng? Att göra för stora ändringar hade ingen accepterat. Det är en rätt fin balansgång där man får försöka välja väl vad man ändrar eller försöker "förbättra".
Personligen känns de som svårt spel där man nästan måste uppleva det för att kunna avgöra. Har så svårt att jämföra det med något annat spel för att beskriva om man kommer uppskatta det. RE är egentligen inte så likt, även om det var en stor anledning till att jag spelade SH2 när de kom.
Fast måste man behålla jank i så stor utsträckning? Och måste janket vara så dåligt gjort? Kört min beskärda del euro jank spel, men det här var bara dåligt gjort.
Som du säger om RE, är stor skillnad även om båda förknippas med samma genre och tidsperiod. Är övertygad om att man hade kunnat göra en remake i samma kvalité som RE2 remaken MEN behållit SH2 stilen. Då menar jag bara kvalité i hur välgjort och polerat varje element av spelet är, inte att det ska vara som RE2. Är stor skillnad på de båda. Vet att vissa har misstolkat sådana inlägg så förut, så tänkte att det är bättre att förekomma än att förekommas
@HiRoller Haha, ja jag känner lite den känslan jag också. Förväntade mig någon form av polering, inte bara minsta möjliga när det kom till gameplay. Förväntade inte RE gameplay, men liknande grad av polering som RE, särskilt med tanke på alla hyllningar och trailers. Kändes lite som de medvetet marknadsförde sig på det viset. Tankarna för min del fördes till att SH2R kunde ha släpps typ 2010, rent gameplay mässigt. Dock är fysiken och interagerandet med omvärlden sämre många spel från 2010... Största anledningen till att jag kämpa mig igenom det var för att se vad folk egentligen pratar om och försöka förstå vad folk gillar med det. Tror det är för att de försöker se någon djupare mening samt massvis med nostalgi.
Jag kanske missförstod originalspelet (inte spelat remaken), men att fienderna ofta var kvinnor var väl tänkt att representera James kvinnosyn, då alla vidskepelserna i Silent Hill är projektion av karaktärerna tankar och känslor.
Jaha, se där! Har inte kört något Silent Hill innan det här. Enda kopplingen är en let’s play av downpour som jag såg för typ 12 år sedan. Eller mer. Kanske framkom under spelets gång men tyckte inte det framkom riktigt det där med kvinnosynen, såg inget om det tror jag.
Det här är en fråga till alla som har koll på SH2, hur mycket av det man ”vet” sägs egentligen i spelet? Och hur mycket av det är med i remaken? Vad är info som kommer utanför spelet? För internet verkar fullt av ”fakta” när jag inte har en aning om vad ett enda monster heter och varför.
Spelet har några bekräftade och några mer "så här är det nog" som jag förstår det. Team Silent pratade t.ex. om pyramid head själva, därav att man hänvisar till denna.
Maria och Mary är väl en sån där jag inte tror någon bekräftat det, men att Maria antagligen är James viljor av vem han önskar Mary vore. Den känns enkel på så sätt. Det överdrivet sexuella där Mart i slutet var döende och otillfredsställande.
Pyramid head är väl också rätt fastlagd är James innersta börda och ånger. Därav att han bär på det tunga pyramid huvudet och straffar James. James säger också mot slutet "i understand what you are now" och förstår att han måste måste acceptera och vara ärlig med det han gjort. Också därför spelare till serien blev rasande när Pyramid head används utanför James historia. Det är en manifestation kopplad till James.
Finns massvis mer. Det mesta inspelet representerar något eller har med James historia att göra. Men dess medvetet abstrakta natur gör att vi ofta får göra tolkningarna själva. Återigen väldigt Lynch. Lynch jobbar alltid abstrakt för att han inte vill att det ska finnas något defintivt svar och man själv når sina egna svar.
Men finns massa teorier och det finns gömda ledtrådar genom spelet. Vill nog inte säga alla men går hitta en hel del. Remake lämnar inget som originalet hade. Tvärtom finns det lite saker som är tydligare nu då man faktiskt kan se sig fritt runt.
En av de större teorierna involverar att det faktiskt finns tidsresa involverat i det hela. Det finns detaljer som troligen bekräftar detta.
Men som all bra konst håller skaparna det mesta tyst. Lite David Lynch nästan 😁
Det här tyckte jag var väldigt mitt i prick.
"Att spela Silent Hill 2 är lite som att sitta med när vänner och löst bekanta börjar roa sig med diverse interna skämt som man inte är en del av. Man har ingen aning om varför alla andra tycker att det är så förfärligt roande samtidigt som man förväntas sitta där och le artigt tills de bestämmer sig för att byta ämne."
Jag tillhör "team Silent Hill", men kan verkligen känna igen mig i att inte fatta grejen med annat som andra höjer till skyarna. David Lynch har nämnts. Bra exempel, och där är jag ambivalent. Älskar vissa verk, medan andra gör mig oerhört uttråkad. Man hör ofta "Men du förstår inte!" men det är nog så enkelt att man faller för olika saker. Jag har inte kommit till remaken ännu, men jag älskade Silent Hill 2 för upplevelsen och inte spelet. Rörde upp något inombords. Det är självklart att alla inte får exakt den upplevelsen jag hade. Det hade faktiskt varit jättekonstigt!
En Bamseponny av folket
Pyramid Head. Hur vill vi att spelen med honom kommer att se ut?
Att han ska vara expert på nån kampsport är givet. Och att han ska ha motorcykel. Men vilket märke?
Flyga ska han kunna också. Men ska han flyga som de gör i Silent Hill eller använder han en stor drönare kanske?
Är han amerikan eller kom han från ett annat land?
Hur gammal är han?
Hade kompisar som satt och tyckte dessa spelen var väldigt läskiga när spelet kom. Tror spelarna på denna tiden ganska var oss killar i högstadiet eller mellanstadiet som knappt sett en skräckfilm så det blev väl otroligt coolt med ett spel som kändes förbjudet och vuxet. Nu chansar jag bara utifrån hur det var så som jag upplevde det. Hade själv ingen konsoll. Men minns att på PC fanns Phantasm Magoria och det var ju jäkla coolt då även om det är totalt ospelbart idag typ.
Jag gillade originalet på sin tid, men orkade inte med remaken. Man har kanske gått vidare.
Samma problem har jag tex med MetalGear Solid eller TombRaider remakes. Och TombRaider är ngt jag verkligen älskar.
Det finns ju massvis med gamla spel som var bra på sin tid (och kanske är det än idag med avseende på exempelvis story) men det är även som remake/remaster eller moddad inte längre roligt (för mig).
För mig är det som en drömlikt fantastiskt semester upplevelse man hade på ställe X (fyll i din favoritplats/minne) och återvänder 10, 20 år senare - kanske man gillar det fortfarande, eller så blir man besviken för att det inte är samma sak längre.
Intressant! Jag gillar dock spelet och håller inte med recensionen, trots att jag inte spelade originalet, de har något tungt vilande över sig som jag saknar i andra spel.
Fast oftast är det jag som går emot strömmen. Som med nya Kingdom Come, stelt, segt och förbannat onödigt krångligt (vilket geni kom på att jag måste avsluta spelet för att spara eller slösa schnapps) , de är 2 av 5-spel för mig, även med moddar som tillåter mig spara där jag vill.
-:Observe the masses and do the opposite:-
@Pettor oj, det var en del... 😅 Men tack, det förklarar varför allt kändes så vagt, skönt att veta att man inte bara var dum som inte förstod. Respekt till er som orkat gräva ner er så mycket. Ju mer man läser från SH fans ju tydligare blir det att det ofta är en antingen eller serie, och ofta något fansen går "all in" på.
Hade kompisar som satt och tyckte dessa spelen var väldigt läskiga när spelet kom. Tror spelarna på denna tiden ganska var oss killar i högstadiet eller mellanstadiet som knappt sett en skräckfilm så det blev väl otroligt coolt med ett spel som kändes förbjudet och vuxet. Nu chansar jag bara utifrån hur det var så som jag upplevde det. Hade själv ingen konsoll. Men minns att på PC fanns Phantasm Magoria och det var ju jäkla coolt då även om det är totalt ospelbart idag typ.
Ska erkänna att när jag spelade så tänkte jag lite cyniskt något liknande som du, ynglingar som tyckte det var vuxet, lite förbjudet, och att vagheten med alla djupare innebörd var tufft. I alla fall för de i skolåldern. Sen bidrog det kanske lite att det inte fanns så många spel i den här stilen, var nyskapande på så vis, och man kanske inte hade råd med lika många spel som nu, så då grävde man i det man i det man hade. Tror inte det hade fått ens i närheten av samma genomslag och kultstatus som det gjorde då om det släpptes idag. Förr krävdes det en del ansträngning för att gräva vidare då internet inte var lika vanligt eller användarvänligt, vet att jag själv ofta blir mer intresserad av något när jag blivit tvingad att gräva runt en del efter informationen.
Men jag ska inte döma folk, blev själv neddragen i warhammer 40k träsket i högstadieåldern p.g.a. grimdark är tufft...
Jag gillade originalet på sin tid, men orkade inte med remaken. Man har kanske gått vidare.
Samma problem har jag tex med MetalGear Solid eller TombRaider remakes. Och TombRaider är ngt jag verkligen älskar.
Det finns ju massvis med gamla spel som var bra på sin tid (och kanske är det än idag med avseende på exempelvis story) men det är även som remake/remaster eller moddad inte längre roligt (för mig).
För mig är det som en drömlikt fantastiskt semester upplevelse man hade på ställe X (fyll i din favoritplats/minne) och återvänder 10, 20 år senare - kanske man gillar det fortfarande, eller så blir man besviken för att det inte är samma sak längre.
Intressant vinkel. Fick mycket känslan av att SH2 verkligen var ett barn av sin tid, trots att det var det nya SH2R jag körde. Går inte att komma ifrån det, även om det är stor skillnad på de båda. Gillar vinklingen om att återvända till något fantastiskt ställe 20 år senare, den kommer jag sno och använda vid något bra tillfälle för att låta smart
Jag älskade spelet personligen men vet inte om jag skulle sträcka mig till att kalla det för ett mästerverk. Men jag skulle förmodligen ge det 8/10 och vill gärna spela om det snart.
De har ju varit väldigt trogna originalet och framförallt stämningen och ljuddesignen är mitt i prick men klart att gameplay blir ganska uttjatat efter ett tag.
Jag tror de gjorde ett misstag när de fyllde spelet med alldeles för mycket fiender. Det hade varit mer effektivt med färre för i vissa delar av spelet gjorde man inte mycket mer än att slåss och skjuta sig igenom en drös monster på väg till nästa ledtråd eller pussel.
Känslan av sårbarhet och att varje möte med en fiende var på liv och död, som man hade i originalet, finns inte där. Tror inte jag dog en enda gång under min genomspelning.
Protagonisten ska ju vara en ”everyman” utan några speciella förmågor men i remaken fick man inte riktigt den känslan. Sedan hade väl folk blivit uttråkade om det var färre fiender eftersom spelet bygger på utforskande och är något av en slow burner som det är.
Trots bibehållen atmosfär tycker jag ändå de gjort ganska mycket eftergifter för att spelet även ska passa en modern publik, dock på viss bekostnad.
Jag älskade som sagt fortfarande spelet för stämningen, som i min mening är unik för serien, storyn och de frågor och tankar den väcker och utforskandet. Hade svårt att lägga ifrån mig det men köper också de som tycker det blir sömnigt eller långtråkigt då det verkligen inte är ett spel för alla.
I övrigt är SH2 i mångt och mycket ett barn av sin tid, som andra skribenter varit inne på. Det var ju rent storymässigt ganska banbrytande när det kom och berörde tabubelagda ämnen som få tv-spel hade gjort tidigare. Det visade ändå vägen för vad tv-spel som format är kapabelt till vad gäller berättande och stämning och att spel visst kan ta sig självt på allvar och ha mer att säga än vad folk var vana vid.
Detta går ju lite förlorat i remaken eftersom mycket av det som var uppseendeväckande för 20 år sedan inte är det idag på samma sätt. Det är fortfarande en grymt bra story men det har hänt mycket sedan originalet och effekten blir därför inte densamma.
Det här tyckte jag var väldigt mitt i prick.
"Att spela Silent Hill 2 är lite som att sitta med när vänner och löst bekanta börjar roa sig med diverse interna skämt som man inte är en del av. Man har ingen aning om varför alla andra tycker att det är så förfärligt roande samtidigt som man förväntas sitta där och le artigt tills de bestämmer sig för att byta ämne."
Jag tillhör "team Silent Hill", men kan verkligen känna igen mig i att inte fatta grejen med annat som andra höjer till skyarna. David Lynch har nämnts. Bra exempel, och där är jag ambivalent. Älskar vissa verk, medan andra gör mig oerhört uttråkad. Man hör ofta "Men du förstår inte!" men det är nog så enkelt att man faller för olika saker. Jag har inte kommit till remaken ännu, men jag älskade Silent Hill 2 för upplevelsen och inte spelet. Rörde upp något inombords. Det är självklart att alla inte får exakt den upplevelsen jag hade. Det hade faktiskt varit jättekonstigt!
Tack så mycket!! Ska erkänna att jag kände mig väldigt nöjd med den formuleringen, nästan löjligt nöjd. Har pluggat lingvistik, visserligen på engelska, samt skrivit en hel del texter genom åren, så är en viss speciell tillfredsställelses när man lyckas med en schneidig formulering.
Fin summering av att "inte förstå" varför vissa verk berör andra så mycket samtidigt som man själv inte alls förstår dem.
Intressant! Jag gillar dock spelet och håller inte med recensionen, trots att jag inte spelade originalet, de har något tungt vilande över sig som jag saknar i andra spel.
Fast oftast är det jag som går emot strömmen. Som med nya Kingdom Come, stelt, segt och förbannat onödigt krångligt (vilket geni kom på att jag måste avsluta spelet för att spara eller slösa schnapps) , de är 2 av 5-spel för mig, även med moddar som tillåter mig spara där jag vill.
Nja, av meta- och opencritic så är det vi andra som inte gillade det som går emot strömmen
Anledningen till att jag valde perspektivet om att skriva ("axla rollen") som en som aldrig körde originalet var mest för att så väldans många recensioner jag läst varit från de som körde, och älskade, originalet. Kände att kritiken blev enklare att formulera då, och att då har man snabbt klargjort sin relation med spelet
Får jag fråga just vad du tyckte var det tunga som vilade över spelet? Jag tror jag själv kände av det ibland, men ofta försvann det då karaktärerna inte riktigt klickade med mig (förutom Eddie), och alla problemen med gameplay. Och en till fråga, störde du dig på bristerna i spelet, eller trumfade berättelsen det helt och hållet?
Det där med Kingdom Come... jag må älska de spelen, men att spara med snapsar, när man går och lägger sig, eller när man stänger av är inte direkt kul. I vanligt fall hatar jag krångel och bök som i KDC, men i just KDC funkar det. Konstigt hur det blir så.
I övrigt är SH2 i mångt och mycket ett barn av sin tid,
Detta går ju lite förlorat i remaken eftersom mycket av det som var uppseendeväckande för 20 år sedan inte är det idag på samma sätt. Det är fortfarande en grymt bra story men det har hänt mycket sedan originalet och effekten blir därför inte densamma.
Remaken är också ett barn av sin tid. Det är därför som det inte har kvar kameravinklarna. Det ser istället ut som många andra spel.
Mycket av den speciella atmosfären går därför förlorad.
Ja, mycket har hänt på över 20 år. Många tycker att originalet är ospelbart, och att spel ska vara lika varandra.
Remaken är också ett barn av sin tid. Det är därför som det inte har kvar kameravinklarna. Det ser istället ut som många andra spel.
Mycket av den speciella atmosfären går därför förlorad.
Ja, mycket har hänt på över 20 år. Många tycker att originalet är ospelbart, och att spel ska vara lika varandra.
Vet inte riktigt vart du vill komma med ditt svar eftersom jag med uttrycket ”barn av sin tid” syftade på storyn och de ämnen den behandlar. Jag tyckte det framgick tydligt. Har så vitt jag minns inte nämnt några kameravinklar?
Du har dessutom redigerat mitt inlägg som du citerade så att det ser helt konstigt ut och utelämnar stora delar av det jag skrev.
,,,,
Intressant vinkel. Fick mycket känslan av att SH2 verkligen var ett barn av sin tid, trots att det var det nya SH2R jag körde. Går inte att komma ifrån det, även om det är stor skillnad på de båda. Gillar vinklingen om att återvända till något fantastiskt ställe 20 år senare, den kommer jag sno och använda vid något bra tillfälle för att låta smart
Ett annat sätt att se på detta:
Jag har en vän som ngn sa till mig när jag berättade om mitt "spel-hoppande" att det är som "a scratch you can't itch", att man egentligen letar efter ngt men kan inte riktig säga vad det är. Spelen man lirar och gillar men inte kör klart är nära men inte i sin helhet, eller ngt sånt.
Intressant det du skriver om att allt i omvärlden är statiskt och inte går att rubba med exempelvis att skjuta på objekt. Personligen var jag extremt snål med min ammunition så skulle aldrig få för mig att radom gå runt och skjuta på saker.
Men den där barriären går att pröva i många spel och bara gå runt för att se hur värdelöst de byggt upp. Som när man i spelet Horizon på playstation skjuter en pil i vattnet och det såg helt fel ut i jämförelse med Zelda breath of the wild då pilen verkligen börjande att flyta på vattenytan efteråt att den landat på vattnet.
En annan negativ grej med Silent hill 2 remake är Unreal Engine 5. Är övertygad att spelet kunnat bli så mycket bättre i en annan motor.
Silent Hill 2 är nog mer ett konstverk än ett mästerverk.
Jag är introvert och älskar att spendera min lediga tid hemma.
Silent Hill 2 har länge varit hyllat som kanske bästa skräckspelet någonsin. Men Boom Boom Team tog det till nya höjder. Med ny teknik så får man se mer än vad man fick se i originalet. Det spelet är från 2001 och grafiken är väldigt gammal. Allt känns så orealistiskt. Sådär ser inte byggnader ut i verkligheten. Det är svårt att se vart man ska gå, då grafiken är så dålig.
Remaken är både ett mästerverk och ett konstverk.
Boogie Team visade hur man gör det på riktigt. Originalet var en betaversion.
Intressant det du skriver om att allt i omvärlden är statiskt och inte går att rubba med exempelvis att skjuta på objekt. Personligen var jag extremt snål med min ammunition så skulle aldrig få för mig att radom gå runt och skjuta på saker.
Men den där barriären går att pröva i många spel och bara gå runt för att se hur värdelöst de byggt upp. Som när man i spelet Horizon på playstation skjuter en pil i vattnet och det såg helt fel ut i jämförelse med Zelda breath of the wild då pilen verkligen börjande att flyta på vattenytan efteråt att den landat på vattnet.
En annan negativ grej med Silent hill 2 remake är Unreal Engine 5. Är övertygad att spelet kunnat bli så mycket bättre i en annan motor.
Silent Hill 2 är nog mer ett konstverk än ett mästerverk.
Det är en styggelse i många moderna spel.
Världen är bara en "vacker" statisk bakgrund.
Kan man inte påverka saker som finns i ens omgivning, skala bort det ist.
Förr var spel mer interaktiva.
Titta på spel som half life 2, mycket påverkas fysiskt på ett sätt som uppfattas naturligt.
Många ännu äldre spel kunde man tex skjuta sönder saker, om det var så enkelt som att bara byta ut en kontrollpanel/fönster whatever mot en ny textur som visade att den var trasig.
Det blev mer "levande" bakgrunder.
Jag sitter och funderar på om jag ska skaffa originaltvåan till PS2, men är osäker på om jag kommer uppskatta spelet tillräckligt för att betala den hutlösa summan som krävs på begagnatmarknaden. Samtidigt vill jag inte bli för spoilad av videor från spelet.
Det där du skriver om att man inte interagerar med omgivningen får mig att känna att det inte är någon mening med att välja remaken i stället.
Det är okej att ett 20 år gammalt spel saknar de detaljerna, men inte att ett från 2024 gör det.
Jag sitter och funderar på om jag ska skaffa originaltvåan till PS2, men är osäker på om jag kommer uppskatta spelet tillräckligt för att betala den hutlösa summan som krävs på begagnatmarknaden. Samtidigt vill jag inte bli för spoilad av videor från spelet.
Det där du skriver om att man inte interagerar med omgivningen får mig att känna att det inte är någon mening med att välja remaken i stället.
Det är okej att ett 20 år gammalt spel saknar de detaljerna, men inte att ett från 2024 gör det.
Remaken av Resident Evil är väl beviset för att man kan förbättra kontrollen utan att spelet tappar karaktär (bara som kommentar om jankiness, har inte spelat Silent Hill).
Att man måste vara den exklusiva skara som ”förstår” för att något ska vara bra är en red flag för mig, tack för en läsvärd recension!
Jag sitter och funderar på om jag ska skaffa originaltvåan till PS2, men är osäker på om jag kommer uppskatta spelet tillräckligt för att betala den hutlösa summan som krävs på begagnatmarknaden. Samtidigt vill jag inte bli för spoilad av videor från spelet.
Vissa tycker det är ok att betala 700-800 spänn för en remake på ett 24 år gammalt spel.
Väldigt bra skrivet! Håller helt med! Förstår inte alls hypen...det är som du säger. De som spelade originalet och är nostalgiska tycker detta är great. Men jag spelade remake första gången...körde i nån timme...avinstallerade och tyckte att spelmekanik, grafik, gameplay och hela upplevelsen var svintråkig. Förstod inte alls vad som är så bra med det...hade detta släppts som ett nytt spel och ingen visste vad det var så hade det blivit sågat...
Jag håller faktiskt på att spela det just nu, är snart halvvägs. Jag har spelat originalet sedan det släpptes, 2001 eller 2002. Har säkert klarat av spelet över tio gånger. Så jag är nog frälst, allt.
Om man bortser från den hemska ghostingen som uppstår i Performance-läget (nej, jag vägrar köra på Quality, 30 FPS är ospelbart för mig), så gillar jag det starkt hittills. Dock förstår jag verkligen att man blir inget annat än besviken om man aldrig spelat originalet och förväntat sig ett RE4 Remake-ish.
I'm like you, I have no name.
Jag såg framemot remaken men det blev en rätt stor besvikelse. Inte för att Bloober gör ett dåligt jobb, men för att SH2 nog är ett spel man bara kan uppleva en gång. När jag visste allt om James och slutet blev inte alls spelet så bra som jag minns det. Jag ser också nu svagheterna i spelet och remaken nu när storyn inte driver mig framåt på samma vis. Bloober har ju försökt efterhärma mycket av vad som gjorde originalet bra, men det fäller också remaken lite för mig. Remaken känns aningen daterad i spelsätt och mekanik.
Så för mig hade det nog varit bra om jag bara skippat remaken och låtit mina minnen vara. Däremot hade jag nog gillat denna version mer om jag inte spelat SH2 tidigare och inte redan visste slutet. Så för de som varit nyfikna på vad allt fuzz is about är Bloobers version en bra version att spela.
"Writer and Fighter"
Hoppsan, hade tänkte ge några svar men glömde bort lite grann. Men men, shit happens, som man säger. Och förövrigt, grattis till mig som är så otroligt förträffligt för att tråden fått en sådan där eldsflamma där det står hur många inlägg tråden har.
@lonian Det var inte så att jag sköt på random saker bara för att testa hur omvärlden reagerade, upptäckte det innan det. Efter jag väl upptäckt att allt var statiskt så jag började se om något kunde röra på sig eller reagera, något alls. Tror det började med att det såg konstigt ut när man går första sträckan till kyrkogården och att inget i vegetationen reagerade. Sen när jag gick mot en av alla miljarder bildörrar som var på glänt. Tänkte "åh, som i The Division där man autistiskt kan stänga dörrar" men icke. Sen blev det mer och mer som stack ut utan att jag aktiv testa barriären. Som jag skrev till en annan, sköt med hagelbrakaren mot en fiende och missade, bakom fiende var massvis med glasflaskor och en spegel, men inget hände, inte ens ett kulhål. Konstigast är att en del saker gå att ha sönder, men bara i ett random rum...
Undar om UE5 verkligen är boven, om det gjorde jobbigt att prioritera sådant, eller om vi fått samma problem i UE4. Men en sak är säker, utvecklare behöver öva en hel del med UE5.
@VirtualGameCat Helt enig med dig, 100%! Därför jag blev så imponerad av Robocop Rogue City för att där hade de med funktioner som var standard förr i tiden. Lite tragiskt att HL 2 fortfarande är spelet som är det bästa exemplet på just det.
@returpack Som Lorentzon skrev så är det nog värt om man vill se vad grejen är med SH2 utan att gå tillbaka till originalet. Kanske vänta in en riktigt kraftig rea framöver? Eller kör på PS2, börjat uppskatta mer och mer att lira på äldre konsoler av någon anledning, är en viss charm och känsla i det
@nicbex Verkligen. Och med tanke på hur hyllat SH2 blev så förväntade sig nog en del, som jag, att det skulle vara en remake av samma kaliber som RE är, där man behåller kärnan men förbättrar allt runt omkring. Tänkte också lite på "den röda flaggan", men samtidigt tog nyfikenheten över. Känns som att nyfikenheten får mig att spela allt för många, enligt mig, dåliga eller tveksamma spel... Tack för att du tog dig tid att läsa
@dorian1 Tror precis som du, att om SH2 inte hade funnits och detta hade släppts som sitt eget spel så hade det blivit ganska hårt sågat. Tror det hade legat runt 70 på metacritic om det inte bars upp av namnet Silent Hill. Själv körde jag klart dels för att jag var nyfiken på vad det är för något folk gillar så mycket, och dels för att jag länge tänkte att "det där braiga kommer nog snart."
@Dohman Körde på PC och var en del tjafs i inställningarna för att få till grafiken ordentligt, ghostingen var en aning mycket ett tag. Slutade med att jag gick in på en sida där "vänner på internet" delar spel med varandra för att se hur de löser alla grafiska problem. Följde någon guide där som var onödigt komplex för gemene man, men det funkade. Var du inställd på att remaken skulle vara hyfsat basic? Eller blev du lite besviken då men kärleken för SH2 vägde upp det? Lite nyfiken bara
@Johan Lorentzon Tror du verkligen det var ett medvetet val att göra gameplay daterat i spelsätt och mekanik för att kunna följa originalet närmare? Jag själv lutar mer åt att problemet ligger i ny motor och att de bara gjort ett till spel i tredjepersonsvinkel (och det fick inte så jättebra kritik). Det tog sig an ett projekt som var större än deras kompetens, så en del saker fick prioriteras bort. Men det bara är vad jag tror, har noll bevis för varför jag tror som jag tror förutom deras spelbibliotek
Så för mig hade det nog varit bra om jag bara skippat remaken och låtit mina minnen vara. Däremot hade jag nog gillat denna version mer om jag inte spelat SH2 tidigare och inte redan visste slutet. Så för de som varit nyfikna på vad allt fuzz is about är Bloobers version en bra version att spela.
Har du missat att det finns flera slut? Jag fick ett annat slut än det jag hade första gången jag spelade orginalet. Så på sådant vis fick jag en helt ny upplevlese.
Själv fick jag Steam pengar i födelsedagspresent så SilentHill2 låg högt upp på min önskelista. Kanske hade jag väntat längre på prisdropp om jag skulle köpa det för egna pengar.
Jag är introvert och älskar att spendera min lediga tid hemma.
Har du missat att det finns flera slut? Jag fick ett annat slut än det jag hade första gången jag spelade orginalet. Så på sådant vis fick jag en helt ny upplevlese.
Själv fick jag Steam pengar i födelsedagspresent så SilentHill2 låg högt upp på min önskelista. Kanske hade jag väntat längre på prisdropp om jag skulle köpa det för egna pengar.
Jo jag har fått (tror jag?) alla slut på orginalet.
"Writer and Fighter"
Jo jag har fått (tror jag?) alla slut på orginalet.
Aha. Jag spelade ju det bara en gång och nu andra gången med remaken.
Jag är introvert och älskar att spendera min lediga tid hemma.
@Dohman Körde på PC och var en del tjafs i inställningarna för att få till grafiken ordentligt, ghostingen var en aning mycket ett tag. Slutade med att jag gick in på en sida där "vänner på internet" delar spel med varandra för att se hur de löser alla grafiska problem. Följde någon guide där som var onödigt komplex för gemene man, men det funkade. Var du inställd på att remaken skulle vara hyfsat basic? Eller blev du lite besviken då men kärleken för SH2 vägde upp det? Lite nyfiken bara
Ja, även om jag körde på PS5 höll jag på med sånt lite för mycket. Jag har spelat många PS5 spel, alltid tyckt att varje spel fungerat helt klockrent tekniskt. SH2 blev det absoluta svarta fåret.
Well, första delen var riktigt bra tyckte jag. Men när man hade gått ut från sjukhuset tyckte jag tyvärr att det åkte utför. Fullständigt hatade delen mellan sjukhuset och Historical Society-huset, samt Prison-delen. Helt plötsligt proppade de in massvis med monster, samt att de var tvungna att placera en massa såna där 4 ben monster som gömde sig i jobbiga hörnor. Det var inte det minsta kul eller spännande att de ska jumpscara från idiotiska hörnor. Cheap.
Combaten var kass också, jag anser mig rätt duktig med handkontroll men i detta spel hade jag ofta problem med att hänga med i aimet, speciellt på dessa monster som klättrar i vägg och tak. Det blev till frustrerande stunder som tog tvärdöd på den psykadeliska upplevelsen. Förstår inte alls hetsen över att lägga in så jävla många monster.
Långdraget var det också, absolut. Verkligen synd när första delen (fram till man gått ut från sjukhuset) var otroligt bra.
3/5
I'm like you, I have no name.