Astro Bot - Som att äta sockervadd! [PS5 Pro]

Sony har nu trettio år senare fått sin maskot jämte Mario: en urgullig filur vid namn Astro Bot som hojtar och tjuter omkring i sin pipiga stämma och debuten är som en gigantisk sockervadd!

Cirka minuten in i spelet så har denna nya figur, med sina kompanjoner, charmat mitt lilla sotsvarta hjärta. Allt verkar fri och fröjd i galaxen, alla bottar är gulliga och glada, tills att en ful blob dyker upp och förstör skeppet som vi seglar i rymden med. Vår farkost som bokstavligen är en Astro Bot-version av en Playstation 5 går i bitar och kraschar på en planet medan viktiga delar av farkosten flyger ut i universum.

Astro Bot kraschlandar ensam. Alla astro bots separerades de med. Målet är likt konkurrenten Mario men här samlar vi inte stjärnor utan snarare alla bottar som också förlorats ute i galaxen, bottar och delar till farkosten, det gör att vi kan fara i rymden igen, tillsammans, som en armé av urgulliga animerade robotar. Simpelt - och det är allt vi behöver veta för vi har nämligen en mindre farkost som vi använder för att fara mellan uppdrag - en handkontroll!

Allting vi ser och rör vid är precis som Astro Bot animerat i urgulliga rörelser, röster och supersöta ögon. Det gäller träd, svampar, djur och gravstenar. Som du märker låter allt sockersött och det är precis så, om Doom Eternal med allt sitt våld, blod och mörker hade en motsats så är det Astro Bot. Det är gulligheter, glädje och färger på steroider och precis som sin ovannämnda demoniska tvilling så är det så pass intensivt att man ibland måste pausa och ta ett par djupa andetag. Det är helt enkelt för gott!

Astro Bot lever upp till Mario med sitt upplägg. Det är planeter man äventyrar på för att låsa upp diverse pusselbitar, hitta dina vänner (bottar), och låsa upp hemliga banor. Varje sektion av spelet har ett par banor följt av en slutboss som kräver ett visst antal bottar för att låsas upp. Du har frihet i vilken ordning du vill tackla dessa eller rentav skippa om du vill men slutbossarna är ett måste. Banorna är varierande och oerhört kreativa skapelser både i färger, hinder och specialförmågor man får -

När jag med en kyckling på ryggen fiser och avfyras upp i luften som en raket, eller när jag klickar på en klocka och tid-och-rum stannar, så vet jag att Team Asobi verkligen låtit galenskapen flöda. Det är framförallt denna gränslösa kreativitet som gör att Astro Bot står på egna ben trots att det friskt lånar från sina konkurrenter. Det är flera gånger jag imponerats över att man gått den extra milen i såväl bossar som miljöer där flertalet utvecklare, inklusive Nintendo, skulle stannat och varit nöjda.

Mellan de större sektionerna landar vi på vår kraschplats, en hub där vår Playstation 5 står och repareras med de konsoldelar vi hittar. Ett par bottar blir till hundra och snart springer man runt med sin privata armé av urgulliga Astro Bots. Det är ett tillfälle att andas lite men också en plats som kan utforskas. Även här finns det pussel och upplåsningsbara byggnader för att piffa upp din farkost (handkontrollen!), referenser till samtliga storspel i Sonys katalog, och mer bottar! Himmelriket för samlaren helt enkelt.

Till en början var jag oroad över hur guidad upplevelsen var. Så fort jag stannade upp vid ett hinder så var spelet lite väl pedagogiskt och visade mig hur jag skulle lösa pusslen men jag blev glad över att jag själv fick spela senare och pusslen ibland var roliga hemligheter som man kanske inte alltid hittade. Sedan har vi även “symbol”-banor som de kallas där ens tempo och kontroll testas utan hjälp likt de svåraste challenge-banorna som man känner igen från konkurrenterna.

Man ska inte heller underskatta soundtracket här. Även musiken och produktionen drunknar i kreativt gojs och jag har skrattat flera gånger när jag ser ett rappande gigantiskt träd med en boombox, vilda västern-slingor, och sedan Halloween låtar när dessa banor dyker upp. Återigen är konceptet med Astro Bot så galet och totalt fritt att både musik, grafik och gameplay går åt alla håll. Universumet hyllar andra karaktärer som bokstavligen dyker upp som bots i äventyret. Kratos? Yep! Får du tag i hans yxa? Yep! Odlar du därav ett maffigt norskt skägg? Yep!

Flera banor är helt tillägnade ikoniska spel i Sonys katalog. Dessa lånar dessutom upplägget rakt av från spelen som hyllas, musiken ändras, spelstilen, grafiken med mera. I God of War-hyllningen kan du kasta yxa och smacka fiender precis som i originaltiteln, i Loco Roco blir spelet en motion-baserad upplevelse precis som originaltiteln till PS-Vita. Astro Bot rör sig mellan genrer, 3D, 2D, arkadshooter, action, och motion/tilt-baserat. Allt för att hylla Sonys katalog men också för att ha så kul som bara möjligt! Det är ändlöst!

Det blir svårare i andra halvan av äventyret. Å andra sidan är inte heller alla banor obligatoriska så du har som spelare själv valet att ta dig an ett par av de svårare banorna. Tack vare mixen av svårighetsgrad, designen, och kreativiteten så lämpar sig Astro Bot bäst för alla. Ja, du läste rätt, barn som vuxna, gamla som unga, flickor som pojkar, det är imponerande hur många denna figur får på fall. Precis som Nintendos maskot så har man fångat samma publik.

Det är såhär snyggt Nintendo önskat att Mario kunnat vara och det är så kul att äntligen se Sony leverera en plattformare på detta vis. En maskot som förtjänar att stå för Sony och som dessutom leverar en upplevelse om når upp till Nintendos höjder, jag är oerhört imponerad och kan inte vänta på att se vad man gör av karaktären framöver.

Oerhört kreativt, supergulligt och ja - supersött!

Verkligen. Jo kanske men Platinum tenderar att vara lite svårare att få i många spel. Det går med lite vilja!