Tomb Raider Legend of Lara Croft - pinsam skändning av älskad ikon

Netflix har sina ups and downs. Detta är en av deras största downs.

Jag har alltid haft som en liten rädsla för filmadaptioner av älskade spel. Och med all rätt. Visserligen idag så inser de flesta filmskapare att man inte bara kan göra om vissa aspekter eller karaktärer från ett spel bara för att passa sin vision, utan man måste visa respekt för källmaterialet, ta reda på vad man handskas med och ha en passion för att göra källmaterialet rättvisa. Några av dessa exempel är Super Mario Bros-filmen, Five Nights at Freddy's och Last of Us-tv-serien. Där osar det av passion och respekt för sina ursprung. Netflix har nu i detta fall fått äran att göra en ny adaption med en av spelhistoriens mest älskade äventyrslegendarer, Lara Croft. Och ärligt talat, med en snygg men ändå sjukt tuff karaktär i ledningen, unika mysterier, livshotande fällor, farliga djur, kluriga antika pussel, och exotiska platser, hur svårt kan det vara att göra något bra med Lara Croft? Ja, i Netflix fall, så träffar dom ingenting rätt här.

Men innan jag går in på min hårda kritik så lyder storyn så här: Lara Croft möter vi först när hon är rätt ny med äventyr. Hon är i Chile för att finna en antik pussellåda. Första minuterna är faktiskt rätt bra. Hon fightas mot en alligator, hon tar sig förbi antika fällor mm. Det finns uppenbarligen någorlunda respekt för äventyren som utgjorde stor del av spelserien. Hon ger pussellådan till sin mentor Roth men dom hamnar i bakhåll av ett gäng skurkar. Dessa skjuter Ross till döds och detta lämnar Lara i en smärre chock. 3 år senare ser vi en tuffare Lara som av okänt skäl bankar skiten ur en person. Senare hamnar hon i jakten på skurken Charles som är ute efter 4 Infinity-stones liknande jadeartefakter. Av spoilerskäl så lämnar jag resten där till er som är nyfiken på denna serie.

Det finns någon enstaka snygg actionscen men animationen är på det stora hela väldigt klumpigt gjord och känns otroligt utdaterad.

Jag ska gå direkt på sak och säga att Netflix har noll konsistens i när det gäller att göra tv-serier. Ena sekunden kan dom göra otroliga mästerverk som Arcane och Cyberpunk Edgerunners och i nästa...enorma magplask som denna adaption av Lara Croft. Vad problemen är med denna serie dyker redan upp i pilotavsnittet när Lara ursinneslöst bankar vettet ur en lokalboende i en liten by någonstans i Peru. Vi som känner Lara Croft som karaktär vet ju att hon är inte en testosteronfylld muskulös brottare som använder nävarna när man som helst kan. Jag fattar vart Netflix vill gå med detta och bevisa att hon är inte längre den naiva gröngölingen hon var för tre år sedan, men problemet är att där så missförstår man helt och hållet kärnan och egenskaperna hos karaktären. Hon använder sin kunskap, hon är smart, sofistikerad, och håller alltid huvudet kallt under krisartade situationer. Hon söker inte konflikter självmant, utan hon lägger all sin energi till att utforska dolda mysterier, upptäcka länge försvunna artefakter och duckar undan för fällor och fiender. Visserligen kan hon använda dödliga medel som vapen eller sina nävar, men hon har alltid använt det alternativet endast i självförsvar. Varför skulle hon någonsin villigt gå med i ett gatuslagsmål?

Serien blir inte bättre när karaktärer som man älskat genom spelserien slaktas helt och hållet bara för att kunna anpassas till modern publik (stor suck). Karaktären Zip t.ex som vi såg i Lara Croft Legend där han var en allierad med Lara men samtidigt en riktig kunskapsnöt inom teknologi, och han är också en riktig tjejtjusare. Här reduceras han till en comic-relief med onödigt flamboyant attityd samtidigt som Netflix bara från ingenstans gjorde honom homosexuell. Jag bryr mig ytterst lite om karaktärers läggning och så, bara det inte förstör narrativet och berättelsens kärna. Visserligen är Zip i serien inte fokuset, men varje gång han är med i bild och pratar så stönar jag bara i ett urlesst tjut. Om man ska låta sexualitet definiera vem karaktären är, ja då har man misslyckats redan där. Jag orkar inte konstant höra massa slappa oneliners från en sidokaraktär som bidrog mer i spelserien än vad han gör här. Men vet ni vem som verkligen har reducerats till inget annat än en stereotyp/klichekaraktär? Huvudkaraktären själv.

Lara Croft är olidligt påfrestande här i serien, mest för att hon är inte ens samma karaktär längre, vilket jag nämnde tidigare. Hon är konstant emotionellt instabil på grund av en händelse som påverkar henne enormt då en av hennes närmaste blev dödad. Visst tillhör det att vara emotionell vid sådana saker, men upprepar man det om och om och om igen så förlorar det all sin mening så att man helt enkelt slutar bry sig och blir istället mer irriterad. Hon gråter i över 2 avsnitt nonstop, och hamnar i tjafs med sin tungt hintade flickvän (ja, Lara Croft är tydligen not so straight nu också). Istället för att vara den sofistikerade, snygga, men otroligt karismatiska äventyraren som tampats mot dinosaurier, undvikt nära-döden upplevelser och gjort världsberömda upptäcker, så har Netflix gjort om henne till en gnällande, instabil grinolle som jämnt förlitar sig på andra istället för att ta sig i kragen och kämpa vidare som hon alltid gjort. Det är så långt ifrån den Lara man har vuxit upp med och det smärtar mig verkligen i hjärtat.

Vad som gjorde Lara en sån unik karaktär för mig var att spelen inte försökte få oss att lära känna henne på en otroligt intim nivå, utan gav oss massa olika ledtrådar och mysterier om henne och hennes kärlek för äventyr och upptäckter. Lara är en enstöring och bor själv för att hon har valt att vara det, därav varför hon är varken intresserad i kärlek eller liknande, utan all hennes passion ligger i hennes resor världen runt i sökandet efter nästa mysterium. Hon behövde ingen andra människor för att kunna validera sin mening i livet. Hon förlitade på sig själv och det räcker nog. Hon hade nära vänner och allierade visst, men dom finns för att dom ÄR hennes livslånga vänner och inget annat.

Hayley Atwells stämma passar så otroligt bra som Lara, men här är det bara rent bortkastad talang

Det finns små plus serien har, och det är bitvis snygga actionscener och Hayley Atwell som Lara Croft, som hon faktiskt gör otroligt bra. Men när man jobbar med en så slappt skrivet och stereotypfylld serie så känns hennes talang helt bortkastad här och det är jättetrist faktiskt. Animationen jag nämnde ser så otroligt ofärdig ut och karaktärerna känns mer robotliknande när dom rör sig och pratar. Castlevania hade liknande animationsstil, men varje bildruta var ursnygg att se på, allt från miljöerna och karaktärerna, allting var så otroligt detaljerat. I Lara Croft så känns det så livlöst och tomt. Allting känns så urtrist att ens titta på. Sen karaktärsdesignen är inte mycket att hänga i granen heller. Lara Crofts feminina utseende ändrar mer form än vad clownen Pennywise gör under sina två filmer. Ena sekunden kan hon se elegant feminint ut, men ändå tuff. Och i nästa bild kan hon ha enormt stora brottarbiceps och magrutor, vilket får mig att fundera om det fanns två olika designteam som hade egna olika versioner om hur Lara ska se ut. I mitt tycke så tycker jag att Arcane är det bästa exemplet just nu på vad animation verkligen kan åstadkomma och jag tror att Lara Croft verkligen hade kunnat dra nytta av samma mörka ton som Arcane hade.

Jag ville verkligen gilla denna serie, väldigt gärna. Men jag kunde inte i all min makt ändra min syn på Lara Croft: En tuff, modig äventyrare som inte tar skit från någon och behöver inte låta andra definiera vem hon ska vara. Legend of Lara Croft började bra tills Netflix blev för skraj att vara trogen spelserien. Dom tappar bollen hårt och vägrar sen plocka upp den igen. Det finns inte mycket att hämta från denna serie, så om du älskar Tomb Raider lika mycket som jag så gör du bäst i att strunta helst i denna serie och spara dig ett par timmar genom att helst gå och lira reboot-trilogin eller de gamla spelen. För dom gör att jag längtar efter mer äventyr med Lara Croft. Denna serie gör det inte alls.

Lite komiskt är det ändå hur Netflix kan skapa såna sjuka bangers som Castlevania och Arcane men vet ändå inte hur man skapar en bra serie med Lara Croft. 🤣

Det sjuka är ändå att Lara Croft är en sån enkel karaktär att skriva en berättelse om. Netflix hade hela ritningen framför sig och slängde ändå allt ner direkt i soptunnan.

Eller som Eric Cartman från South Park beskrev det bäst: Make her Lame and Gay!

Truer words have never been spoken. Amen åt George R.R Martin

Jag syftade mest på både survivor-trilogin och de äldre spelen, även om jag inte direkt skrev det. Lara Croft är ingendera av dom i Netflix-serien, utan en svagare, gnälligare, emotionellt instabil parodi-version av sin spelmotsvarighet.

XD kraften av mutor drar fram det värsta hos folk 🤣

Fick en smärre Tjernobyl-härdsmälta i skallen av serien men jag överlever ☺️