Hur hardcore är du?

Jag vet inte vad som definieras.
Men jag påbörjar få spel och slutföljer dom.
Pga vad som känns som begränsad speltid och obegränsat med spel måste jag vara väldigt noga med vad jag väljer för spel.

Därför går spel från EA/Ubisoft mm ofta bort.

Achievements bryr jag mig inte om och jag spelar oftast bara genom spel 1 gång om det är ett sånt singleplayer spel.

Beror nog på hur man definierar hardcore, för mig handlar det mer om att njuta av upplevelsen och "snöa in sig" på något. Menar, är min morsa hardcore för att hon klarat ut backpacker 2 x antal gånger?

Svårighetsgraden avgör mer för mig hur pass hardcore ett spel är. Ett primitivt mobilspel är casual för mig medan quake är hardcore då det kräver mycket tid att bemästra. Även komplexa spel som System shock 1 och 2 som kräver mer av spelaren än att bara "spamma" knappar, det är hardcore i min värld.

Hit hör också spel som Pilars of eternity eller Morrowind som inte ger dig ledtrådar hur du ska göra utan du får klura ut allt på egen hand.

Hm... Mm. Jag också.

Nä spelar igenom de flesta spel jag påbörjar men har nästan aldrig 100-procentat något.

Vet inte heller vad som menas med hardcore. Hur mycket man spelar? Hur mycket man lägger ut på spel, konsoler och kringutrustning? Om man är en completionist?

Jag köper rätt många fysiska spel. Över 60 i fjol, närmare 30 i år. Spelar jag ut dem alla? Nej, inte alls. Vissa doppar jag bara tårna i, andra köper jag mest för att ställa i samlingen (retro). Om det gör mig hardcore eller inte har jag ingen aning om.

Jag är fullkomligt tillfreds med att lira på normal, jag är ute efter upplevelsen, inte utmaningen. Oftast. Ibland dyker upp spel såsom Dead Cells eller något fräsigt multiplayerspel och då växer hornen fram.

Jag läser om allt och smyger runt här på forumet men sen när det väl kommer till spelandet så tröttnar jag rätt så snabbt.
Jag har märkt att jag hellre tittar på någon jävla idiot som spelar spelet än att uppleva det själv. Märkligt.

Jag går steget längre och lirar på easy då möjligheten ges. För jag bryr mig inte, orkar inte med något annat. Den tid över jag har att spela (mellan mina egna ungar och jobbet och allt det där) vill jag bara softa och ha kul. Och i mina yngre dagar har jag t ex tagit 102% i DKC2 och varvat japanska SMB2, där det f.ö tillkommer fyra extra världar efter 8-4, så jag känner heller inte att jag har något mer att bevisa liksom.

Jag följer alla nyheter jag kan. Spelar iaf 5-6 timmar om dagen som minimum. och nej jag har inget riktigt jobb just nu.

Spelar nog ca 95% av spelen till slutet dock inte alla av dem till 100% genom alla achievements challenge collectibles osv
Vill se allt i creed spelen och rpg så de är alltid nästintill uttömda
Spelar ca 5h per dag ser inte på tv

Jag gillar utmaningar, då dagens spel är betydligt enklare än spelen jag spelade som barn finner jag ofta att jag behöver köra de på svåraste för att jag inte ska tröttna på hur enkla de är. Äldre spel däremot, som Doom eller Duke Nukem 3D med konstant spawnande fiender, nej det där är inget jag finner direkt underhållande.

Men jag är nog väldigt mycket mer hardcore idag än jag var när jag var yngre.

Hardcore will never die, but you will

Jag är ganska exakt likadan 😂

Har inte spelat igenom ett enda spel som släppts efter Half life 2 ep2.

😅 samma här
Hardcore i hjärtat men ganska medel som egentlig gamer
Intresset för spel o att hänga med i vad som händer i branschen är dock hardcore på riktigt

Bra kommentar! Tror det finns sådana här ”kukmätartävlingar” inom alla kulturer tyvärr Det är bara så det är med människor, jag tycker ingen ska bli utestängd från en gemenskap pga att man inte uppfyller olika attribut. Spelande kan fylla en viktig del i mångas liv och bör vara tillgängligt för alla.

Finns samma sak inom skateboard där vissa nybörjare inte vågar visa sig på skateparker för att de inte är ”hardcore” eller någon som vill börja måla eller nått men vågar inte ta en kurs för de suger, inte våga gå på gym etc. Gamers vinner på att sluta kalla folk för n00bs och inte kommentera onödiga saker. På så sätt börjar fler spela tror jag.

Eftersom jag är torsk på trophies/achievements så är jag nog ganska hardcore, ger mig inte förrän platinum. Svårast i år är utan tvekan Tony Hawk Pro Skater 1 + 2...

Det är ju anledningen att prova flera spel jag startar gärna spel, men har blivit bättre på att släppa dem om jag inte har kul.

Achievements och liknande är jag sådär med. Saker som att samla svampar kan direkt förstöra ett spel som Tombraider i och med att det är så sjukt långt ifrån den tunga story man tar sig igenom. Oh man jag är skepsbruten på en ö med galna mördare. Men jag samlar lite svamp. Vore en sak om man åtminstone försökte väva in dem i storyn kanske.

Men i andra spel så är det just de där grindiga sakerna som håller mig i spelet. Att fixa Damascus till vapnen i Modern Warfare var sjukt segt, men ändå ett mål som drog mig med sig.

Jag antar nu när jag tänker på det att i ett spel där story inte har en central roll så kanske achiev. kan locka mig att spela vidare, men att det samtidigt beror på hur intressanta de är och vad man får för det. I ett multiplayer är det ju kul att få en titel som slayer efter 2k kills att visa upp, men i ett singleplayer är det ju ingen som direkt bryr sig om att du har titel supreme uber killer..

Jag är inte särskilt hardcore. Spelar oftast på enklare svårighetsgrad och satsar i stort sett aldrig på att klara det till 100%.

Inte speciellt hardcore, kör på Normal/easy då jag hatar att spela om samma ställa flera gånger, vill gärna ta alla achievements men när de är i princip omöjliga eller kräver för mycket tid så gör jag dem inte, inte heller achievements som är i multiplayer läge då jag undviker det.
Har tex 99% i Fallout 4 där den enda som har jag kvar att ta är när man skall samla ihop 100.000 biljetter i Nuka World, vill inte spendera närmare 3-4 timmar på att köra arkadmaskinerna för att sammla dem.

Ibland - beroende på spelet och hur roligt eller långt/kort det är - så jagar jag lite trophies/achievements. Men allt som oftast är det bara att jag klarar spelet en gång, för att uppleva handlingen, sen rör jag mig vidare till ett annat spel. Har inte tålamodet att spela igenom samma handling gång på gång på gång - om det inte går att skippa stora delar av dialoger och sådant. Sen kör jag nära på alltid på "normal". Vill inte bli frusterad p.g.a. ett spel, spelar ju ändå för att ha roligt.

Ja alltså, jag brukar väl inte gå runt och tänka på att jag är hardcore direkt. Jag gör det mest för att det är roligt och vill ha utmaning.

Jag kör alltid på högsta svårighetsgraden och kör 100% spel som känns värt att köra 100% på (om man måste spela ett spel mer än en gång för det så skiter jag i det dock), det är väl det jag är "hardcore" med om vi ska ta det så långt.

Det värsta jag gjort är att klara ut Dead Space 2 på svåraste, får endast spara tre gånger genom hela spelet och du dör på 2 slag om jag minns rätt. Den tiden då man hade för mycket tid.

Om troféerna känns givande eller kul kan jag absolut ge det en chans. Är det ren och skär grind som egentligen inte kräver något annat än tålamod, vilket påfallande ofta är fallet, är jag inte intresserad.

Brukar spela på hard eller motsvarande, det brukar vara roligast. Faller inte gameplay mig i smaken kan det hända att jag skruvar ner svårighetsgraden något till fördel för story och atmosfär.

Jag spelar alltid på normal specielt om spelet är nytt varför straffa mig själv igenom o spela på svåraste ? Jag är inte masochist. OCh nä jag 100% sällan spel då jag har för många i back logen utan jag klarar ut spelen och går vidare till nästa.