Test Drive Unlimited Solar Crown - mellanmjölksracing som underhåller

När det stod klart att nästa Test Drive Unlimited skulle utspelas i spännande Hongkong väcktes genast min nyfikenhet. Tyvärr gör Solar Crown varken storstaden eller sin egen potential rättvisa, men det finns ändå en del att gilla här.

Mitt tidigaste minne från ett TV-spel är från Test Drive. Jag minns hur realistiskt jag tyckte att detta gamla Commodore 64-spel såg ut. Men där skildes våra vägar, och när Test Drive Unlimited-serien kom nästan 20 år senare och lanserade en öppen värld var jag inte särskilt intresserad.

Det vimlar inte längre av bra arkadracers, så när det dyker upp ett nytt spel måste jag ge det en chans. Test Drive Unlimited Solar Crown utspelas i något slags alternativ futuristisk version av samtida Hongkong. Denna stil är nog tänkt att verka cool, men för en medelålders man känns hela inramningen mest töntig. I grunden handlar Solar Crown om att vinna race för att bygga på sitt varumärke så låt oss lägga fokus där i stället.

Genom att vinna race och förbättra sitt rykte öppnas nya möjligheter upp. Man behöver tidigt gå med i en klan för att göra karriär och ta sig vidare. Motståndet känns väldigt enkelt till en början, men vägen till långsiktig framgång bygger på att hålla sin bil i trim genom uppgraderingar, vilket är en simpel process, och att köpa nya bilar. Den som vill snygga till sin karaktär med nya kläder och accessoarer kan göra det. Bilar är dyra, men det är å andra sidan ganska lätt att vinna pengar, och det finns olika sätt att fylla på plånboken.

Att utforska Hongkong är aldrig fel.

Always online

Det finns en väldigt solid grundkänsla i Solar Crown. Bilarna känns tunga och perfekt understyrda, Hongkongs ringlande vägar och trånga gränder kräver god reaktionsförmåga, och allt som står i vägen kan sinka dig. Till skillnad från i exempelvis Forza Horizon-serien kan påkörda räcken och till och med blomkrukor vara skillnaden mellan en seger och en sjätteplats i ett race. Detta är faktiskt något jag uppskattar, även om det kan kännas frustrerande just där och då, eftersom det premierar reaktionssnabbhet och gott beslutsfattande i stunden. Det lönar sig oftast inte att gena rakt igenom en busshållplats.

Solar Crown kräver internet för att fungera. Ett stort frågetecken inför releasen var hur detta skulle fungera i praktiken. Svaret är att det har blivit mindre av ett problem, men även om de serverproblem som många vittnade om i höstas verkar ha lösts nu, finns det fortfarande uppenbara nackdelar med avsaknaden av ett singeplayerläge. Inför varje race hamnar jag i en lobby i väntan på att fler spelare ska ansluta. Det gör de i princip aldrig, så det är alltid AI-genererade motståndare som står i startfållan. Vill jag börja om racet kan jag inte bara pausa och starta om. Jag måste avbryta, gå ut i lobbyn igen, vänta på att spelare som inte finns ska ansluta och sedan börja om. Varje gång. Dessutom betyder onlinekravet att spelet inte går att pausa mitt i ett race. Så glöm toalettbesök förrän efter målgång. Knip ihop och spela!

Så futuristiskt.

Utseendemässigt är Solar Crown en blandad påse. Karaktärsanimationerna (för ja, spelet handlar lika mycket om karaktärer och deras kändisskap som om bilar de kör) är medelmåttiga, röstskådespelet likaså. Men det är inte därför jag racar.

Det mesta ser OK ut. Vädereffekter är acceptabla, ljudet är medelmåttigt, soundtracket varierat. Mest energi har lagts på bilarna, men de är ingen haktappande upplevelse. Oftast får jag känslan av att spela ett tidigt Xbox One-spel eller rent av en remaster av ett PS3-spel där allt som inte är närmast kameran getts väldigt liten uppmärksamhet. Jag har besökt Hongkong ett antal gånger, och det är en minst sagt livlig och vibrerande stad, dag som natt. Men här är allt förfärande ödsligt.

Dagtid ser det lite bättre ut, även om livlösheten blir än mer påtaglig i dagsljus. Kvällstid erbjuder Solar Crown en ganska mörk och oinbjudande värld att köra i, och att skyskraporna ser ut som pappkulisser ger ett väldigt grått och nedslående intryck. Hongkong är något helt annat i verkligheten, och det är synd att utvecklarna inte har lyckats fånga den känslan.

Inte bäst, men ändå underhållande

Efter att ha sett många negativa omdömen var jag ganska skeptisk till Solar Crown. Mycket handlade om onlinekravet, som var och förblir ett korkat designval. Men det fanns också annan kritik mot spelet som gjorde mig tveksam till ett köp innan spelet sjunkit något i pris. Allt verkade skrika medelmåttighet.

Trots att det har både streetracingen och den öppna världen är Solar Crown inte bäst på någon punkt. Själva streetracingen är inte bättre än i genrens gamla kungar, det insomnade Project Gotham Racing, och den öppna världen är inte lika späckad och välgjord som den är i Forza Horizon, även om det har lagts till en hel del innehåll sedan lanseringen.

Det vi får här är något slags mellanmjölkskombination av storheterna i genren. Den som, likt jag, helst bara vill ut och bränna gummi och jaga hundradelar på Hongkongs gator, eller kanske på expansionsön Ibiza, tvingas ha en hel del överseende med upplägget och svälja mycket ovidkommande lull-lull som inte har med själva racingen att göra.

Så varför ens välja detta? Därför att om man lyckas skala bort allt krimskrams och fokuserar på grundstommen, är Test Drive Unlimited Solar Crown faktiskt ett bra och underhållande racingspel. Fartkänslan finns här, kontrollen är solid och det är kul att utforska Hongkongs trånga gränder och kuperade offroadbanor. Jag har ägnat långt fler kvällar åt detta än jag hade kunnat föreställa mig. Så någonstans har jag trots allt fått det jag önskade.

Spelat på: Xbox Series X
Övriga format: PC (Steam), PlayStation 5
Releasedatum: 12 september 2024

Det är värt att testa om man är svulten på racing. Det släpps ju inte så många racingspel längre, genren känns lite insomnad. Och för rätt pris, säg 300-350 kr, tycker jag definitivt att det är värt en titt. Det rullar på bra, jag kör det fortfarande i små doser på kvällarna. Finns något nästan meditativt att ränna runt i Hongkong.