Shogo: Mobile Armor Division

Den stupade spelstudion Monolith Productions till ära installerade jag häromdagen Shogo: Mobile Armor Division på burken. Efter en del krånglande med inställningar och inofficiella tillägg för att få den gamla klassikern att fungera på min nuvarande spelmaskin kickar spelet till slut igång och introfilmen med sången "Negai" som möter mig tar mig genast tillbaka till svunna tider. Medan sångerskan Miho Nemoto sjunger inspirerade toner om kärlekens makt och hur allt är möjligt bara vi gör det tillsammans, fylls skärmen med blodiga krigsscener, strejfande robotar, skridskoåkande storögda mangafigurer och attans så många explosioner. Inkongruensen är total och jag är på högspänn att spela det här spelet igen.
Väl inne i menyn är det första jag såklart gör att ställa om kontrollerna till att gå fram och bak ska göras med "W" och "S", istället för piltangent upp och ned, liksom att strejfandet sköts med "A" och "D" medan jag lämnar knapparna för att vända sig till höger och vänster tomma - Jag är äntligen redo!

Shogo är ett FPS från 1998 med Monoliths då nybyggda Lithtech Engine. Det var ett spel som utvecklaren Craig Hubbard själv kallat för något av ett typexempel på där vild optimism och okontrollerad ambition ledde till ett spel som inte nådde i närheten av vad som var planerat - när släppdatum började närma sig visste teamet att de inte kunde göra spelet till något storslaget, så de fokuserade på att istället göra det kul - och det märks verkligen. Det finns många lösa trådar i storyn, ogenomtänkta moment i bandesignen och en lite för förutspående fiende-ai som börjar skjuta redan innan du gått runt ett hörn, men det finns också så mycket där, bitar som gjort att jag ändå minns spelet med så mycket kärlek att jag kom på tanken att spela det igen sisådär 25 år senare.

På den tiden bara gled man fram i spel

Förutom att man inte kan flyga känns spelet det närmaste man kan komma animeserien Robotech i form av ett FPS. Likt den serien bjuder Shogo på rymdskepp, ett romantisk triangeldrama och enorma transformerande robotar (Mobile Combat Armor eller MCA) som du får styra medan du tillintetgör allt fienden kan mobilisera mot dig, vare sig det är soldatförband, tankflottor eller andra MCA-robotar. Röstskådespeleriet är sådär b-filmaktigt som i dubbade anime-serier från 1900-talet och alla karaktärsporträtt är en blandning mellan storögda mangafigurer och ansiktslösa soldater/robotar. Ljudeffekterna är nästintill perfekta, så som hur ens MCA-Robot stampar fram på marken, energivapnens härligt syntiga pew-pew-ljud- eller den bastanta basklangen när man beväpnar sig med en raketkastare. Det är som lätena är tagna direkt från animén och det bidrar mycket till sätta dig in i robotförarkabinen.

Sanjuro har idolbilder på väggarna i samma hytt han träffar sin flickvän

Mangan är överallt

Du spelar som Sanjuro Makabe, en något uppstudsig pilot av ovan nämnda MCA-robotar som också råkar vara befäl i United Corporate Authority Security Force (UCASF) som är organisationen som styr och ställer i det här universumet. Han tar sina order från amiral Akkaraju och har under sin militära karriär lyckats dejta båda amiralens döttrar (han gick från dottern Kura till dottern Kathryn efter att den förstnämnda omkommit i en terroristattack). Kathryn är också kommunikationsofficer inom UCASF på det jättelika rymdskeppet Leviathan med dess megakanon som kretsar likt en Star Destroyer över ökenplaneten Cronos där spelet utspelar sig. Lisa Hayes från Robotech skulle nog känna igen ett och annat.

Dina order är att eliminera Gabriel, ledaren för planetens rebeller "The Fallen", och ta tillbaka kontrollen över den väsentliga mineralen Kato , en slags "Spice" (för alla er Dune-fans) som har alla möjliga nästan magiska användningsområden. Under dina äventyr på Cronos får du fajta dig igenom alltifrån tätbebyggda stadsmiljöer och snåriga polisstationer till enorma forskningscenter och relativt vidöppna öken- och snölandskap medan du sakta nystar upp vad som egentligen försiggår i konflikten mellan UCA och The Fallen.

Critical hits ger dig hälsa

Under spelets gång får du också regelbundet skifta mellan att styra MCA-roboten till att istället ge dig in i fajter i bara uniformen. Det tidigare spelläget är en bombastiskt och fulländad maktfantasi som låter dig krossa förhållandevis pyttesmå soldater och tankflottor som inte har en chans mot din förödande arsenal. Det enda som erbjuder en ordentlig utmaning i det läget är fiendens egna MCA-robotar, som pangar på med allt de har, inklusive vad som närmast verkar vara små atombomber för att sätta stopp på dig.

Hans doktor hade varnat honom om hans höga blodtryck.

Det andra läget, det utan roboten, är desto knepigare. Sanjuro tål inte mycket stryk alls, och fienderna är så skjutglada att de ofta börjar skjuta redan innan du kommit runt ett hörn vilket leder till snabba, blodiga dödsscener. Nyckeln i att komma någon vart alls är att ta det väldigt försiktigt runt hörnen och quick-sava som om det vore 1998 (ett nästan bortglömt spelmoment med nutidens autosparande och autohelande). I båda lägena har du en mängd kantiga polygonvapen att leka med (knapp 1-9) på tangentbordet. Nästan alla är ypperligt kraftfulla och roliga att använda, men vissa av de är ganska lätta att blanda ihop då de inte är avsevärt annorlunda från varandra. Det finns exempelvis 4 olika raketkastare som du kan utrusta dig med som MCA-roboten, men å andra sidan är det alltid trevligt att sprida så mycket förödelse det bara går i ett FPS, särskilt ett som handlar om massiva Mechs. Lyckligtvis är det aldrig heller ont om ammunition så du uppmuntras panga på så mycket det bara går.

Har alltid tyckt att ett avgörande vapen för hur ett FPS känns är dess Shotgun - här fungerar den riktigt bra

Spelets story urartar så småningom i ett avgörande val vilket leder till olika slutbanor att kämpa sig igenom, men där också det ena också verkar mycket mer naturlig än det andra. Det är här det börjar märkas att utvecklarna inte riktigt hann klart med allt de tänkt sig. Rymdskeppet Leviathan visas aldrig riktigt upp med någon etablerande scen och även när man är ombord på jätteskeppet är det lätt att missa att man faktiskt är i rymden annat än om man tittar ut genom fönstret på stjärnorna utanför. Det enda som framhäver skeppets storlek är att det har en tunnelbana inom sig och att man verkar vara på avdelning 58 utav vem vet hur många. Att man aldrig får utmana fiendernas MCA-robotar i luften eller i rymdstrider eller att man fritt kan hoppa ut och in i sin egen MCA känns som uppenbara missar. På samma sätt är det flera figurer som inte får det utrymme eller genomgång de förtjänar. En före detta barndomsvän till Sanjuro har anslutit sig till rebellerna, men när du möter honom är hela konfrontationen är snabbt överstökad, utan några större krussiduller. Det finns också en återkommande motståndare som utmanar dig under allt svårare omständigheter (i den sista striden har hon en MCA medan du springer runt utan), men spelet går aldrig in närmare vem hon är egentligen, bara att hon vill ta kål på dig. Att det är så krångligt att få igång spelet alls på moderna datorer kan såklart avskräcka, men jag postar lite tips efter betyget om någon är intresserad av att spela.

Trots alla skavanker hade jag väldigt kul med Shogo: Mobile Armor Division. Det får mig verkligen att återuppleva en svunnen spelera, i sin design, svårighetsgrad och hela söndagsmorgonsanimeestetiken.
Att spela Shogo idag får mig att inse hur mycket det la grunden till senare spel i företagets historia, så som No One Lives Forever och F.E.A.R. Det är en fascinerande resa att uppleva på nytt och det gör mig lite sorgsen att vi aldrig kommer att få se en uppföljare, även om just den här typen av anime-mecha-FPS kanske också gör sig som bäst i det sena 90-talet.

• Plattformar:GoG

• Release:1998-10-15

Så hur får du igång spelet? Så här gjorde jag - kan inte garantera att det fungerar på din dator.

1. Köp och installera spelet via GOG - installera det i C: eller din systemdisk och lägg det i till exempel C:/Games/Shogo - Mobile Armor Division (alltså inte i programfiles)
2. Tanka ner verktyget DgVodoo nyaste versionen och lägg den i C:/Games
3. Gå in i DgVoodoos MS mapp och välj x86 mappen, för över dessa dll-filer i Shogos mapp, dvs C:/Games/Shogo - Mobile Armor Division
4. Starta dgVoodooCpl.exe i dgvoodoo mappen och lägg till shogomappen som en folder.
5. I general tab ställ in följande
Output API - Direct3d 11 (feature level 10.1)
Adapters to use enable - ditt grafikkort
Full Screen output - default
Appearance - Full Screen - scaling mode stretched
Stäng av progressive scanline order och enumerate refresh rates
i Misc - ha på keep window aspect ratio och capture mouse, låt center app window stå tom
6. I DirectX-fliken sätt video card som dgvoodoo virtual 3D accelerated card - vram 128mb
Texturing - sätt filtering på Force Bilenear
Mid mapping lite osäker men har satt på App Driven - resolution håller jag på 1280x720
Antialiasing på 2x
på Misc har jag Force Vsync och Apply Phong på - resten avstängda
7. I Shogo-mappen ställer jag in både shogo.exe och client.exe att de ska köras i windows xp.servicepack 3.
8. Jag startar Shogo.exe - går in i display och ställer in den på 1280x720
9. Starta spelet som administrator - inne i menyn, navigera med piltangenter - gå in i controls och ställ in hur du ska gå
10. Gå sen in i musmenyn och ställ in att musknapp 1 ska "fire"
11. Starta ett nytt spel och kom ihåg att spara hela tiden

FZ i mitt gamerhjärta

Tack för en fin sida FZ! (blev inspirerad av @TheBoosings fina grävbild från A game about digging a hole men det var svårt att göra ett hjärta här.)

Tack! Det kanske blir ett tema på sidans medlemsrecensioner?

Mycket möjligt. Man använder den för att locka fram en katt som gömt sig i väggen

Hmmm.. jag tror inte den är kvar. Fick båda sluten att fungera! Men det ena känns lite märkligt rent storymässigt tyckte jag iaf. (Jag har kört om två gånger redan!)

@Atilaa tack för att du läste

Det fångar känslan perfekt. Tror första gången jag såg sån skridskoåkning var i introt till Sailor Moon.

Böket med att få det att fungera tog väl nån timme. Hittat det mesta på nätet, lagt till några småsaker i guiden.
Med metoden jag postade kanske det tar några extra minuter mer än om det bara startade av sig självt.
Var lite förvånad att det inte gick direkt på gog. Trodde det var lite av deras affärsidé

Jag vet! Vad är det som händer? Varför har jag skägg att raka och räkningar att betala helt plötsligt?

Skämt åsido kände jag igen mig mycket från då. Muskelminnet sitter i. Ganska så rätt fram spel

Pröva guiden jag skrev ovan om den funkar för dig!
Blood2 är väldigt likt samma engine särskilt med snabbskjutande fiender, men altid tyckt ettan är överlägsen

Tack för att du läste!

Tunn kanske inte är rätt ord. Mer ofärdig.
Finns flera element som kunde ha fått mer exponering. Jag fattade typ inte alls att man var på ett rymdskepp i början när jag spelade för länge sen till exempel.
Och den där tjejen som attackerar med sin robot om och om igen, vem är hon liksom?
Hade gärna sett kanonen på rymdskeppet in action, då den känns väldigt snarlik den på SDF-1 i Robotech.

Åh fan, när jag väl fick det att fungera gick det bra sen!

Hehe. Det var inte igår inte.

Jag påmindes nu när Monolith tog slut.
Kul att det fortfarande var så härligt gameplay än idag!

Ja Robotech-influensen är väldigt tydlig. Det enda som saknas är att få slåss i luften och rymnden lite!

Musiken rockar! Älskar musiken i startmenyn : D

Jag hade bara 2 VHS av Robotech - eller min kompis hade. Så det blev ett glapp i storyn. Senare såg jag hela första sessången, men har missat de övriga två. Är de sevärda? Är lite nyfiken på vad som händer med Rick och Lisa : )