Att bli dumpad

Okej... Tagit en bira eller två?

Berätta mer. Hur länge var ni tillsammans och vad hände?

Var där i höstas, fy fan vilken piss-resa det var.
Man kräktes på alla som sa tiden läker alla sår…
Men ta en dag i taget och låt det ta tid och låt dig själv känna och sörja. Jag tog faktiskt också kontakt med psykolog (första gången i mitt liv) det kan också hjälpa att prata med någon annan.
Sedan när du väl börjar känna att det finns ljus i livet, ja helt plötslig har man kommit vidare och kanske träffat någon ny eller hittat fördelarna med att få bestämma helt över sig själv.
Kämpa på och styrkekram.

Har inte direkt blivit dumpad på så sätt, men har förlorat en bästa vän förra året. Det gör ont, det kommer göra ont. Allt man kan göra är att ta det en dag i taget. Att prata ut med någon nära hjälper, att prata med en psykolog eller liknande hjälper otroligt mycket.

Var inte rädd att söka hjälp, det det är varken svagt eller en dålig idé. Ta hand om dig.

Det känns helt förjävligt när sånt händer. Men det släpper, så håll ut! <3

Trodde man hade hittat den rätta, lycklig och kärlek... inget bra varar för evigt. Det tar tid att komma på fötterna igen, gått 3 år för mig men har fortfarande inte helt kommit över henne. Var stark och tänk inte för mycket (lättare sagt).

Var själv där förra året. Inte alls kul, men det passerar. Svårt att tro, men så är det.

Det går över.

Det suger, men i såna här fall är det okej och till och med helt normalt att må som skit. Skippa att grubbla över det som varit och gå framåt. Det går trögt i början, men hjärnan släpper det undan för undan.

20 år sen man blev dumpad. Har inte hittat någon ny kärlek än. Säkert rädslan av att bli dumpad igen som sätter spärrar i en. Men men.. shit happens.

Ensamhet funkar också rätt ok istället för tvåsamhet.

Helt rätt! Det hjälper att prata med någon som är förstående och som orkar lyssna. Oavsett om det är en god vän eller någon professionell. Ibland kan det vara bra med bådadera. Jag vet att det inte är någon tröst just nu men de flesta av oss hamnar nog i den här situationen nångång i livet och det gäller bara att hitta metoder för att få tillvaron uthärdlig tills det vänder. För det kommer vända, men det kan ta tid.

Fruktansvärt tråkigt och tungt. Har du barn? Om ja, fokusera på dem. Om nej, ta hand om dig själv, träna och gör roliga saker. Trauman sätter sig i kroppen mycket mer än man tror, så se till att använda den. Sänk kraven lite en period och ta en dag i taget.

Brukar tänka: antingen går det bra eller så går det över.
Och ja, det går över. Man blir lika förvånad varje gång. Ta hand om dig. ❤️

Tur man är introvert och känner noll behov av en relation.

Förstår att det känns jäkligt jobbigt. Varit i samma situation själv, och trodde aldrig att det skulle gå över eller att jag skulle kunna landa igen. Men som så många andra skrivit: det blir bättre. Jag har träffat ny partner, vi väntar vårt första barn och livet känns bara helt rätt. Hade du frågat mig för många år sedan om jag trodde att jag skulle kunna känna så igen så hade jag sagt nej.

Rent praktiskt: prata med vänner eller till och med någon professionell om det behövs. Gör aktiviteter för att hålla dig själv och tankarna sysselsatta. Men pusha dig inte för mycket, det är okej att ibland bara ta det lugnt och vänta ut känslan om det är jobbigt. Gör inte heller något dumt som du inte kan göra ogjort. Ta hand om dig!

Jag har egentligen aldrig haft en seriöst förhållande. Nån ytlig bekantskap här och där. Sen träffade jag en superhärlig tjej som verkade intresserad av mig. Det blev aldrig något förhållande men jag hade så oerhört starka känslor för henne så när hon valde att dra sig undan blev jag helt förkrossad. Kände verkligen att hon var tjejen för mig och även om det är mer än tio år sen vet jag inte om jag orkar gå igenom alla dom där känslorna igen.

Som du säger funkar det rätt bra att vara för sig själv. Framför allt är det smidigt att kunna göra vad man vill när man vill.

Det är aldrig kul. Inte heller kul att höra att det blir bättre men det blir det. Låt dig själv må dåligt också, det är inte negativt att ha såna känslor. Se till att det bara inte tar överhanden, försök träffa vänner och göra något annat också.

Ta hand om dig!

Jag har också varit med om detta en gång, jag upplevde det dock inte jättefarligt. Vi hade varit tillsammans i 5 år, var också mitt 10e år i wow-träsket. Fick ett ultimatum, antingen henne eller wow. Valde naturligtvis WoW.

Det kan låta hårt, men hade ju alla mina vänner på den tiden i spelet. Hade jag fått frågan idag, hade jag gjort samma val. Mister man en finns det en miljard andra.

Det sämsta du kan göra är att stänga in och gräva ner dig.
Gör sådant som du tycker är kul och mår bra utav, så skall du se att du snart mår bättre.

Du kommer att klara det, jag tror på dig! ❤️

Det hände mig på min födelsedag efter 8 år tillsammans.

Det går över! Jag har hittat min nya livskärlek och har hus och barn ihop.

Det blir också bättre !

Tyvärr är det bara håll ut försök göra saker som du gillar och göra. Älta inte för tar bara längre tid och allt blir bara jobbigare. Försök byta tanke om hen kommer in i ditt huvud.

Prata med någon som varit med samma, generellt så tar det längre för män än kvinnor att komma över någon för det har bättre social umgänge att prata ut enligt någon studie jag läste på science.