JRPGS - Varför är ni som ni är?!
Hej!
I julas spelade jag igenom mitt första JRPG, nämligen Final Fantasy 7 Remake och blev totalt golvad. För första gången fick jag liksom upp ögonen för hela genren och nu har jag en lång radda med fina titlar att tugga mig igenom. Spelar just nu igenom Final Fantasy XV och jag gillar det, men en hel del frågor rörande genren som sådan har dykt upp, mestadels designval som jag helt ärligt talat inte riktigt begriper mig på. Eller som det i alla fall känns som att jag saknar någon form av kontext till.
Vi kör!
1) Den "glättiga" spelfysiken - Det jag menar med detta är att typ ingen karaktär har någon form av tyngd. Alla springer som om de vägde 20 kg och är superakrobater. Varför? Noctis i FFXV känns precis lika smidig och lättviktig som Cloud eller Lightning...Sett även att en hel del andra spel också har den här "känslan" i karaktärerna. Vad beror det på? Det känns ju nästan som att det måste vara något uttalat för jag kan knappt komma på något västerländskt spel där karaktärerna känns såhär lätta.
2) Kvinnorna - En stor majoritet av alla de kvinnor jag stött på i spelen har typ alla sett ut som en playboybrud. Störde mig en del på detta i början, men nu ser jag det knappt hos karaktärerna längre, nu är jag visserligen ingen person som rasar över sådant här, men jag har blivit lite intresserad av varför de väljer att porträttera kvinnorna såhär? Nästan alla har ju djupa urringningar, stora bröst etc. Är synen på kvinnor så unken i Japan att detta fortfarande lever kvar? Eller är det någon form av tradition?
3) Fingret i menyerna?! - Detta kanske är väldigt knutet till Final Fantasy, men vill minnas att jag också sett det i Super Mario och liknande spel. Om ni undrar över vad jag menar så lägger jag en bild här nedan. Varför följer denna med överallt?
4) Det androgyna - Medan kvinnorna som sagt ofta känns hämtade från tonårskillars fantasi är många av de manliga väldigt androgyna i sitt utseende. Nästan lite uppfriskande faktiskt efter alla spel med buttra och skäggiga män man har spelat genom åren. Finns det någon historik/tanke bakom detta?
5) Stönen - Kommer ni ihåg tennisspelaren Anna Kournikova? När hon under min ungdom en gång spelade en match som undertecknad kollade på kom min pappa upp, knackade på min dörr och undrade försynt om jag var så dum att jag kollade på porr mitt på blanka dan....Hon stönade något helt galet nämligen när hon spelade, jämfört med en hel del karaktärer i Final Fantasy så ligger hon dock i lä. Vanille i FF13 var en väldigt stor anledning till att jag inte kunde spela det där spelet. Både Cloud och Noctis är heller inga undantag och jag undrar verkligen varför? Är det något när det dubbas över till Engelska som gör att stönen sticker ut så mycket? Är stön en del av det japanska språket alltså? Vissa tillfällen begriper jag verkligen inte alls varför en karaktär stönar om jag ska vara ärlig. De kan stå helt stilla och prata om något och helt plötsligt bara någon stönar till. WHY?!?! Jag blir galen på att jag inte förstår det.
Jag kommer säkerligen på massor av andra frågor, men tänker att jag får fylla på efter hand.
Det korta svaret är väl vanesak och kultur.
Man vänjer sig.
Jag kan känna likadant - fast omvänt - när jag startar upp Gears of War, men efter 10 minuter diggar man de överdrivna super-stereotyperna.
”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]
Det korta svaret är väl vanesak och kultur. Man vänjer sig.
Jag kan känna likadant - fast omvänt - när jag startar upp Gears of War,
men efter 10 minuter diggar man de överdrivna super-stereotyperna.
Ja jo, jag förstår det och precis som du så vänjer jag mig ganska fort. Men jag undrar liksom lite hur och varför? Tyngden i karaktärer skiljer sig ändå ganska markant bland västerländska spel men här verkar det som att man helt sonika bara kör på "en" känsla typ. Kulturskillnader kan jag också köpa, men samtidigt? Diskussionen kring manligt/kvinnligt sexism och liknande kan ju inte ha undgått Japan? Vad jag försöker komma fram till är att det måste ju finnas någon form av historisk kontext till varför man väljer att göra just såhär.
Jag stör mig på japanska mecha-games (Gundam osv) av just den anledningen du nämner med vad som känns som en total avsaknad av respekt/förståelse för fysikens lagar - gigantiska robotar som hoppar, glider, slåss med svärd och annat lika absurt... jag har alltid tyckt det är skitlöjligt just för att det känns så barnsligt att inte ge de där biffiga maskinerna den tyngd de "förtjänar". Samma sak gör att jag är totalt allergisk mot ex. svärd som är större än karaktärerna, något som inte är helt ovanligt i JRPGer.
Gående stridsrobotar i allmänhet tycker jag känns som ett rätt tveksamt taktiskt beslut, men personligen tycker jag ändå att Mechwarrior gör det bra mycket bättre.
För övrigt anser jag att Tellus bör förstöras.
Jag stör mig på japanska mecha-games (Gundam osv) av just den anledningen du nämner med vad som känns som en total avsaknad av respekt/förståelse för fysikens lagar - gigantiska robotar som hoppar, glider, slåss med svärd och annat lika absurt... jag har alltid tyckt det är skitlöjligt just för att det känns så barnsligt att inte ge de där biffiga maskinerna den tyngd de "förtjänar". Samma sak gör att jag är totalt allergisk mot ex. svärd som är större än karaktärerna, något som inte är helt ovanligt i JRPGer.
Gående stridsrobotar i allmänhet tycker jag känns som ett rätt tveksamt taktiskt beslut, men personligen tycker jag ändå att Mechwarrior gör det bra mycket bättre.
För mig vet jag inte riktigt om det rätta ordet är stör, visst kändes det konstigt i början. Men nu har jag vant mig, jag undrar nog lite mer om varför spelen känns så lika varandra i just fysikaspekten. Jämför du säg Oblivion och Skryim så känns ju skillnad rejält. Känns lite som att det någon gång beslutades att tyngd inte skulle vara en del av Japanska RPGs haha.
Haha nej svärden är ju ibland lite "out there" minst sagt, fast samtidigt. Jag minns ett flertal svärd i exempelvis World of Warcraft som var rent absurda. Men jo, visst verkar de ha en förkärlek för svärd som är både större och bredare än själva karaktären...Speciellt också då så många karaktärer är så smala och taniga att jag ställer mig lite frågande till hur de har styrkan att ens lyfta svärdet.
För mig vet jag inte riktigt om det rätta ordet är stör, visst kändes det konstigt i början. Men nu har jag vant mig, jag undrar nog lite mer om varför spelen känns så lika varandra i just fysikaspekten. Jämför du säg Oblivion och Skryim så känns ju skillnad rejält. Känns lite som att det någon gång beslutades att tyngd inte skulle vara en del av Japanska RPGs haha.
Haha nej svärden är ju ibland lite "out there" minst sagt, fast samtidigt. Jag minns ett flertal svärd i exempelvis World of Warcraft som var rent absurda. Men jo, visst verkar de ha en förkärlek för svärd som är både större och bredare än själva karaktären...Speciellt också då så många karaktärer är så smala och taniga att jag ställer mig lite frågande till hur de har styrkan att ens lyfta svärdet.
Ja, jag vill inte få det att låta som att det är JRPG = bad, western RPG = good. Men jag kände igen mig i beskrivningen, och jag har upplevt det vanligare i JRPG än i andra RPG-genrer, men problemet är absolut inte isolerat. Sen är ju smaken som baken. ^^
Just det där med rent bisarra rörelsemönster och en avsaknad av respekt för fysikens lagar stör mig så till den grad att jag undviker spelen - fightingspel är jag allergisk mot ex. Jag vill ha åtminstone lite tyngd och känsla i karaktärers rörelser i spel - sen tycker jag personligen att det går att uppnå på en rad olika sätt.
För övrigt anser jag att Tellus bör förstöras.
Tycker JRPG faller mest på hopplösa menyer och att man verkar se spelvärlden som någonting nödvändigt ont som man egentligen inte vill ha och göra med. Det handlar om femtioelva menyer, undermenyer, extramenyer, undermenyer till extramenyerna samt ett separat menysystem för karaktär och inventory nästan lika djupgående som menysystemet för spelmenyerna. Ett par hundra knapptryck senare så har man lyckats byta vapen för slot 2 eller lyckats mixa ihop en healing-potion.
Samtidigt springer detaljerade karaktärer med lika detaljerade vapen runt i en öde spelvärld beståendes av platta grästexturer, överdimensionerade vägar och något enstaka 2D-träd i bakgrunden. Satte ihop fyra screenshots från ett par JRPG mellan 2006 och 2021, den detaljfattiga världen är det enda som inte rörts alls under denna tid:
Ser dock inga problem med att man håller fast vid attraktiva karaktärer i sina spel. Kan mycket väl tänka mig att någon japan sitter undrande över vad man håller på i här i västvärlden när kvinnor ska skrivas som män och fulas ned för att blidka feminister (Mass Effect, Horizon Forbidden West m.fl.). Är unken kvinnosyn ens stora oro så är det knappast attraktiva karaktärer som är problemet (man vet vilken kärndemografin är och vänder sig dit) utan snarare den japanska fantasin om kvinnors undergivenhet. Går ju nästan att garantera att det kommer finnas något hjälplöst våp som kärar ned sig huvudkaraktären för att denne lyckades öppna en syltburk eller någonting så fort man börjar spela JRPG. Tröttsamt och pinsamt varje gång.
Tycker JRPG faller mest på hopplösa menyer och att man verkar se spelvärlden som någonting nödvändigt ont som man egentligen inte vill ha och göra med. Det handlar om femtioelva menyer, undermenyer, extramenyer, undermenyer till extramenyerna samt ett separat menysystem för karaktär och inventory nästan lika djupgående som menysystemet för spelmenyerna. Ett par hundra knapptryck senare så har man lyckats byta vapen för slot 2 eller lyckats mixa ihop en healing-potion.
Samtidigt springer detaljerade karaktärer med lika detaljerade vapen runt i en öde spelvärld beståendes av platta grästexturer, överdimensionerade vägar och något enstaka 2D-träd i bakgrunden. Satte ihop fyra screenshots från ett par JRPG mellan 2006 och 2021, den detaljfattiga världen är det enda som inte rörts alls under denna tid:
Ser dock inga problem med att man håller fast vid attraktiva karaktärer i sina spel. Kan mycket väl tänka mig att någon japan sitter undrande över vad man håller på i här i västvärlden när kvinnor ska skrivas som män och fulas ned för att blidka feminister (Mass Effect, Horizon Forbidden West m.fl.). Är unken kvinnosyn ens stora oro så är det knappast attraktiva karaktärer som är problemet (man vet vilken kärndemografin är och vänder sig dit) utan snarare den japanska fantasin om kvinnors undergivenhet. Går ju nästan att garantera att det kommer finnas något hjälplöst våp som kärar ned sig huvudkaraktären för att denne lyckades öppna en syltburk eller någonting så fort man börjar spela JRPG. Tröttsamt och pinsamt varje gång.
Oj, ord och inga visor.
Det med hopplösa menyer har jag lite svårt att själv prata om då jag egentligen bara spelat 2-3 jrpgs aktivt så att säga, men du har en poäng. Både i FFVII Remake och i FFXV kunde menyerna vara lite smidigare även om jag inte haft överdrivna problem med dom.
Håller dock inte riktigt med dig om spelvärlden. Jag kan hålla med om att FFXV inte är någon höjdare, har själv blivit lite förvånad över hur man här vill göra ett Open World spel men typ lagt 20 minuter på själva världen. En del texturer ser ut att vara hämtade från det första Fable, obegripligt att man gjort sådana val faktiskt. Även grottorna är riktigt tråkiga och ser ungefär ut som en grotta från typ Oblivion....Det är för dåligt, jag vet inte om det hänger samman med det helvete som spelet gick igenom under tio år innan det släpptes, men sticker i ögonen gör det verkligen.
FFVII är visserligen bra mycket mer linjärt än 15, men där tyckte jag världen var otroligt vacker på sina ställen. Såg inget av det här med gamla texturer där eller något. Världen kändes också levande där tycker, märktes att man lagt ner bra mycket mer tid på den än världen i 15. FF13 tycker jag än idag håller på många sätt, nästan svindlande att tänka sig att det där spelet har över tio år på nacken och släpptes till PS3.
Det ska dock sägas här att jag inte är någon som lägger överdriven vikt vid hur spel ser ut så länge det inte är total katastrof.
Vad det gäller bilden av kvinnor...Jag är själv en sådan som kan rygga tillbaka lite när det ska pratas om hur män och kvinnor inte alls är olika och bla bla bla....Samtidigt, jag är ändå lite förundrad över hur man inte verkar ha tagit någon notis alls om hur diskussionen har gått i stora delar av världen de senaste åren. Vad det gäller VÅP och liknande så kan du ju hitta dessa i typ alla spel. Tycker nog att karaktärer som Lightning, Tifa och Cindy står rätt bra på sina egna ben.
Skulle väl kunna sammanfatta öppningsposten med att säga att det är Japansk kultur, kort och gott.
Inget av dethär är något direkt nytt fenomen heller, utan sträcker sig tillbaka många, många decenier.
Det är ju bara att snegla på äldre anime's tex där man kan se och höra just de saker du beskriver.
Blev också helt golvad av FF7 Remaken måste jag erkänna.
Hade verkligen inte förväntat mig att det skulle vara så bra. Brukar vanligtvis undvika JRPG's eftersom jag inte direkt tycker om den genren av spel, men tyckte FF7R såg så snyggt ut så att jag gav det en chans. Och ångrar inte en sekund.
Skulle nog vilja definera det som ren spelglädje.
Bytte dock språk ganska omgående till japanskt tal eftersom den engelska inte riktigt höll måttet och passade inte alls ihop med karaktärernas utseenden.
Japansk dubb är generellt väldigt bra och detta är inget undantag.
Förstår absolut om man reagerar på alla de punkter du tog upp ifall man inte är insatt i kulturen sedan innan.
Men jag som i princip är uppvuxen med den så är det inget man tänker på, utöver att det är japanskt, vilket jag överlag tycker väldigt mycket om.
Skulle väl kunna sammanfatta öppningsposten med att säga att det är Japansk kultur, kort och gott.
Inget av dethär är något direkt nytt fenomen heller, utan sträcker sig tillbaka många, många decenier.
Det är ju bara att snegla på äldre anime's tex där man kan se och höra just de saker du beskriver.
Blev också helt golvad av FF7 Remaken måste jag erkänna.
Hade verkligen inte förväntat mig att det skulle vara så bra. Brukar vanligtvis undvika JRPG's eftersom jag inte direkt tycker om den genren av spel, men tyckte FF7R såg så snyggt ut så att jag gav det en chans. Och ångrar inte en sekund.
Skulle nog vilja definera det som ren spelglädje.
Bytte dock språk ganska omgående till japanskt tal eftersom den engelska inte riktigt höll måttet och passade inte alls ihop med karaktärernas utseenden.
Japansk dubb är generellt väldigt bra och detta är inget undantag.
Förstår absolut om man reagerar på alla de punkter du tog upp ifall man inte är insatt i kulturen sedan innan.
Men jag som i princip är uppvuxen med den så är det inget man tänker på, utöver att det är japanskt, vilket jag överlag tycker väldigt mycket om.
Jag anade att det var något sådant, har bara svårt att förstå mig på varför man liksom across the board nästan väljer att hålla sig till just den här fysiken och liknande. Kan inte säga att jag har några problem med det, men du ser inte samma sak gå igen här i väst. GTA 4 känns ju bra mycket mer annorlunda än vad säg GTA 5 gör. Men själva spelkulturen är alltså så satt i Japan att man inte ändrar på det här konceptet nämnvärt då det typ har blivit som spel "ska" kännas?
Blev också överraskad av FF7 så till den grad att jag som tidigare skytt JRPGs som pesten nu faktiskt börjat uppskatta dem. Nej, märkte också hur väl den japanska dubbningen funkade så körde på det också, ska testa i FF15 och se, även om jag inte direkt stört mig där än.
Många av de sakerna jag stör mig på har du listat, men sen så är en del combat system vara nån sorts tur-baserat skräp ifrån 1990 talet. JRPGs känns anpassade i story och kvalitet till barn och kan inte fatta hur vuxna människor lägger pengar på sånt här. Jag gillar det mesta som kommer ifrån Japan, men det här är en sak som inte funkar.
När Jrpgs tog steget över till 3D och dom började prata (och stöna) så förlorade genren mig.
Dom gamla fina 2D liren håller fortfarande, spelat igenom ett gäng av Phantasy Star spelen på sistone och håller på med 4:an nu och det är lika bra fortfarande.
Skippy R.I.P. 17/7 2006
När Jrpgs tog steget över till 3D och dom började prata (och stöna) så förlorade genren mig.
Dom gamla fina 2D liren håller fortfarande, spelat igenom ett gäng av Phantasy Star spelen på sistone och håller på med 4:an nu och det är lika bra fortfarande.
Jag är gammal och gammalmodig, så jag håller med dig. Jag tycker att jrpg:na blev sämre när de började använda röstskådespelare. Jämför Final Fantasy IX med X. Nian är mycket bättre. När det inte var röster var det lättare att skapa egna bilder i huvudet. De jrpg som kom till Playstation 1 håller jag som några av de bästa spelen som någonsin gjorts. Spelen till SNES var fantastiska, men jag tycker att de blev ännu bättre på Playstation (och, ska tilläggas, jag var i perfekt ålder för dem (jag var 16 när Playstation släpptes). FInal Fantasy VII, VIII och IX, Suikoden 1 och 2, Grandia, Xenogears, Final Fantasy Tactics, Chrono Cross, Parasite Eve osv.
Stönandet är obegripligt. Final Fantasy VII Remake lider mycket av allt stönade. Ska det låta realistiskt? Ingen levande människa stönar och stånkar så, såvida man inte är Leif GW Persson.
Många av de sakerna jag stör mig på har du listat, men sen så är en del combat system vara nån sorts tur-baserat skräp ifrån 1990 talet. JRPGs känns anpassade i story och kvalitet till barn och kan inte fatta hur vuxna människor lägger pengar på sånt här. Jag gillar det mesta som kommer ifrån Japan, men det här är en sak som inte funkar.
Tur-baserat har jag i de flesta fall inte ont av, däremot så tycker jag ofta att kameran är hemsk. I både FF7 Remake och FF15 så finns det fighter som blir sanslöst stökiga då kameran är så usel. Ofta känns den lite för inzoomad och det i kombination med att flera bossar är gigantiska gör att det blir svårt att skapa sig en ordentlig överblick.
När Jrpgs tog steget över till 3D och dom började prata (och stöna) så förlorade genren mig.
Dom gamla fina 2D liren håller fortfarande, spelat igenom ett gäng av Phantasy Star spelen på sistone och håller på med 4:an nu och det är lika bra fortfarande.
Jag har inte vågat mig på att köra något 2D JRPG än då jag har lite svårt för pixelgrafiken. Men det här med 2D-HD känns lite lockande så tänkte kolla in något sådant spel sen. Dialogen är lite både och för mig, visst känns det konstigt med alla stön, men samtidigt tror jag att jag hade haft det väldigt svårt att gå tillbaka till ett spel helt utan talad dialog.
De är som de är för att det är just jrpgs, annars hade de varit generiska västerländska "lotr"-rpgn.
Men jag håller med som sades, när spelen gick från 2d till 3d så blev det skevt. Jag gillade verkligen att spela gamla FF (förutom slumpmässiga slag som bara dyker upp, det suger).
Idag skulle jag inte ta i ett rpg från japan med tång, man kräks lite i munnen så fort man ser den där stilen och hör ljuden. Det är nästan så att man tror att de ser ut så där borta.
När vi jobbade med capcom så tog de med japanska p-blaskor som någon sorts gåva, de är väl som det är antar jag... den ena japanen gillade svensk glass och var ute med sin tolk och köpte det hela tiden.
Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.
Vad har hänt med sidan, varför har så mycket försvunnit ur denna tråden?
Jag skippade mitt inlägg om Japaner och frossa. Den generaliseringen kändes inte rätt.
”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]
Jag har ett helt annat problem med JRPGs och det är gameplay. 2 delar
1. Svårighetsgrad. De är oftast gjorda för att grinda lite (eller I FF12 en hel jävla massa) och det är jag leds. Antigen är bossarna överjävliga och man bara dör, eller så är man överlevlad och gäspar sig igenom allt. Känner sällan en sweet spot av rättvis utmaning.
2. Gameplay. Nu har jag inte spelat supermånga JRPGs sen SNES och PlayStation1...
Men antingen är de retro och för simplistiska.
Eller sä har de för mycket specialare. Karaltär A har en mätare som fylls och möjliggör combas med knapptryck i rätt tidpunkt, medan karaktär B har elementattacker som can chainas och helst chainas med fiendens attacker för en damage multiplier och samtidigt ska man styra karaktär C som har en shapeshiftförmåga som triggar vid specifika händelser1 ....och allt set här sker medan karaktärrrna kutar omkring och positionering för AoE är viktigt.
Asså det blir för rörigt.
Jag inser mitt eget orimliga gnäll. Men det är väl det. Likt svårighetsgrad så hittar jag inte en sweet spot.
Krydda sen med lite väl trött och stereotyp story och karaktärer (15åring nummer 392 som ska rädda sin fantasyvärld) och jag har lite svårt komma in i det.
Gillade FF7 remaken dock. Bra gameplay. Fantastiskt välutvecklade karaktärer med. Gillade aldrig Cloud back in the day men nu var han skitbra.
Klurat på att köpa Persona 5, ev nyaste Dragon Quest och/eller Xenoblade spelen...
Jag skippade mitt inlägg om Japaner och frossa. Den generaliseringen kändes inte rätt.
Jaha, jag trodde det var mera saker som bara hade försvunnit. För jag såg i en annan tråd att man inte kunde klicka på den där gillaknapparna, fast tråden var inte låst.
Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.
Finns mängder med bra Super NES- och PSX-spel som undviker så gott som alla dina störningsmoment. Egentligen så gott som alla j-rpg innan DC/PS2-eran, typ. Det var svårt att få in stön utan voiceovers, fysik existerade inte och ville man se hur karaktärerna var tänkta att se ut fick man kolla artwork.
tonårskillars fantasi
Ursäkta? ( ͡°( ͡° ͜ʖ( ͡° ͜ʖ ͡° ) ͜ʖ ͡°) ͡°)
Räknar ni spel som Elden Ring som "JRPG"?
När jag tänker på JRPGs så föreställer jag mig spel som Final Fantasy, DragonQuest och Tales of Arise etc.
Jag har svårt att stoppa in spel som Zelda och Soulsborne i JRPG-facket.
”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]
Skönt att någon äntligen ställer dom här frågorna!
Jag förstår din förvirring till fullo. Och jag vill tillägga:
1. Varför låter alla kvinnliga karaktärer som pipiga små barn?
2. Varför skriker alltid alla manliga karaktärer?
Det måste bero på att japansk kultur alltid ska vara så extremt (nu tänker jag kanske främst på anime, men det avspeglas ju också i jrpg)
Om någon gör en hopp-attack så ska det gärna flygas i 15 sekunder samt förstärkas av tusen ljusstrålar.
Detta kanske förklarar fysiken. Cloud och Noctis måste liksom kunna flyga 20 meter upp i luften för att det ska kännas som en fullgod attack.
På samma sätt om nånting ska vara gulligt, då måste det vara det gulligt till en sån extrem nivå.
Det är som att det har gått inflation i alla tänkbara uttrycksformer.
Men hur kommer det sig att dom hamnat där?
Min gamla slitna och halvfördomsfulla teori är att japanerna är många, trångbodda, dom jobbar hårt och länge. En stressfylld vardag helt enkelt där kulturen dom skapar och konsumerar måste matcha vardagen i styrka, eller vad man ska säga.
Jag kan bara spekulera. Har aldrig varit i Asien öht. Intressant ämne dock!
Jag har ett helt annat problem med JRPGs och det är gameplay. 2 delar
1. Svårighetsgrad. De är oftast gjorda för att grinda lite (eller I FF12 en hel jävla massa) och det är jag leds. Antigen är bossarna överjävliga och man bara dör, eller så är man överlevlad och gäspar sig igenom allt. Känner sällan en sweet spot av rättvis utmaning.
2. Gameplay. Nu har jag inte spelat supermånga JRPGs sen SNES och PlayStation1...
Men antingen är de retro och för simplistiska.
Eller sä har de för mycket specialare. Karaltär A har en mätare som fylls och möjliggör combas med knapptryck i rätt tidpunkt, medan karaktär B har elementattacker som can chainas och helst chainas med fiendens attacker för en damage multiplier och samtidigt ska man styra karaktär C som har en shapeshiftförmåga som triggar vid specifika händelser1 ....och allt set här sker medan karaktärrrna kutar omkring och positionering för AoE är viktigt.
Asså det blir för rörigt.
Jag inser mitt eget orimliga gnäll. Men det är väl det. Likt svårighetsgrad så hittar jag inte en sweet spot.
Krydda sen med lite väl trött och stereotyp story och karaktärer (15åring nummer 392 som ska rädda sin fantasyvärld) och jag har lite svårt komma in i det.
Gillade FF7 remaken dock. Bra gameplay. Fantastiskt välutvecklade karaktärer med. Gillade aldrig Cloud back in the day men nu var han skitbra.
Klurat på att köpa Persona 5, ev nyaste Dragon Quest och/eller Xenoblade spelen...
1) Förstår verkligen att man kan ha problem med detta, själv kommer jag från World of Warcraft och sedan de första åren där tror jag någonstans att jag är immun mot grinding. Har inga problem alls med det och kan faktiskt tycka det är ganska skönt ibland, bara plugga in en podd och nöta på några timmar. Men som sagt, jag förstår verkligen varför man kan skrämmas av det.
2) Tycker detta är lite både och någonstans, förkärleken för komplexa menyer med 100 stycken olika undermenyer är obegriplig. Som någon tidigare nämnde här i tråden, att det krävs typ 100 knapptryck för att byta lite gear och göra en potion...Det är inte kul någonstans.
Jag har som sagt själv inte lirat överdrivet många JRPGs, men för att ta FF15 som jag spelar just nu som exempel. Jag hatade combaten i början, tyckte det var rörigt och inte alls särskilt kul. Men nu när jag satt in mig lite mer i systemen så tycker jag det är riktigt roligt. Gillar att jag ibland behöver tänka till en extra gång för att göra det på så bra sätt som möjligt, skapar ett djup tycker jag. Vad som däremot är total katastrof är hur de behandlar kameran, vissa bossar är gigantiska och att då ha en kamera som inte känns all that och alldeles för in-zoomad etc gör mig galen. Men visst, det är ibland alldeles för rörigt. Som jag förstår det så har turbaserad combat varit vägen att gå länge i JRPGs, men nu i "nyare" titlar så har det gått åt att vara mer action-fokuserat samtidigt som man vill lägga in massa system och saker man hade tidigare, det blir liksom varken hackat eller malet ibland.
Finns mängder med bra Super NES- och PSX-spel som undviker så gott som alla dina störningsmoment. Egentligen så gott som alla j-rpg innan DC/PS2-eran, typ. Det var svårt att få in stön utan voiceovers, fysik existerade inte och ville man se hur karaktärerna var tänkta att se ut fick man kolla artwork.
Det är inte riktigt att det är störningsmoment, bara att jag ibland inte riktigt förstår varför de valt att göra vissa val. Rösterna är en sak, men den här känslan av att ingen karaktär väger något? Vad beror det på? Var kommer det ifrån? Det måste ju nästan vara en del av kulturen att spel ska kännas på ett visst sätt. Uppfattar inte det som att vi har samma typ av sätt här i väst att arbeta på.
Räknar ni spel som Elden Ring som "JRPG"?
När jag tänker på JRPGs så föreställer jag mig spel som Final Fantasy, DragonQuest och Tales of Arise etc.
Jag har svårt att stoppa in spel som Zelda och Soulsborne i JRPG-facket.
Intressant! Vilka kriterier ska ett spel uppfylla för att det ska klassas som ett JRPG? Är alla rollspel som är utvecklade i Japan egentligen JRPGs? Oavsett hur spelmekanik, artstyle etc ser ut?
Häromdagen hittade jag den här kanalen på Youtube...
https://www.youtube.com/user/TheGamingShelf
Minns inte i vilken video, man han menade i alla fall på att Pokemon var ett JRPG, med den logiken så borde väl också Zelda räknas som ett JRPG? Är Super Mario RPG ett JRPG?
Fan Hanzo! Nu kommer jag aldrig komma ur det här kaninhålet du öppnade för mig 😁
Jag står personligen inte ut med att alla verkar vara riktade till små barn. Jag har förstått att det inte är så egentligen, att storyn kan vara mer "vuxen" senare, men det är nånting med designen. Samma anledning som att jag har supersvårt för Nintendo.
Typ, jag hade gärna spelat nåt spel där man ska renovera upp en gammal gård och gå på äventyr osv (100 000 spel har detta som ploy), men måste alla (100 % av 100 000) befolka byn med gulliga djur osv... ad nauseum. Mina barn gillar gulliga djur....
