Snabbkollen – Var spelen bättre förr?
Svårt att svara på frågan, men den potential jag tänkte att spelindustrin hade att göra bra spel för tio år sedan har verkligen inte uppnåts. Till exempel frågan om artificiell intelligens i spel. Det var onekligen inte bättre förut på den fronten, men om vi tittar på hur AI utvecklats sen dess till de spel vi har idag lämnar det väldigt mycket att önska. Ta TES som exempel. Hur NPC:er i Elder Scrolls interagerar med varandra och världen runt omkring var sjukt coolt när det kom. Detta koncept (som är riktigt fascinerande) har inte tagits tillvara på och AI har inte som jag uppfattar det blivit avsevärt bättre i dessa spel, eller i spel på ett generellt plan, vilket faktiskt är riktigt tråkigt.
När går ens gränsen för "förr" för er?
Jag är inte så gammal, men jag tänker mig att "nu"- och "förr"gränsen går någonstans vid 2008? Eller vart drar ni gränsen.
"Förr" är 1990-2005 för min del. Sen blev jag "vuxen".
Viam inveniam aut faciam
jag skulle nog säga att man hade lite lägre tröskel förr än nu, nu har man sett allt och förväntar sig bara det bästa. men inga spel idag är ju som tex duke nukem som jag lirade igenom typ 6 gånger på varje svårighetsgrad, sen satt i ett år och gjorde egna banor till osv. så ja i teorin var det bättre förr
//monster
eller Blood för den delen. i gymnasiet hade vi bärbara datorer på lektionerna och var alltid uppkopplade. så halva klassen satt och lirade Blood i coop, worms och liero det var gyllene tider. även age of empires kunde vi lira när vi hade dagar där vi satt i main klassrummet majoriteten av dagen
//monster
När går ens gränsen för "förr" för er?
Jag är inte så gammal, men jag tänker mig att "nu"- och "förr"gränsen går någonstans vid 2008? Eller vart drar ni gränsen.
Det känns som att ”förr” blandas ihop med ”retro” lite här.
Förr kan lika gärna vara igår, förra månaden eller förra året.
Läs bara den ”förra” meningen jag skrev. Allt som inte är nu är förr om man ska vara helt ordagrann.
Däremot kan man sätta en tidsgräns på hur gammalt något ska vara för att kunna vara exempelvis retro.
Något av det jag stör mig mest på nu för tiden är hur långsamt det går att komma in i spel. Vill jag spela en runda Warzone så får jag räkna med bortåt tio minuter innan jag startat och loggat in på Battle.net, spelet laddat, klickat bort fem miljoner popups, matchmaking är klar, banan laddad, warmup genomförd, fjantiga filmsnuttar om att jag åker flygplan passeras, en timer ska räknas ner och SEN är jag äntligen igång. Och så dör jag efter tre minuter...
Jämför det med bokstavligen 30 sekunder från klick på skrivbordsikon till att vara inne och spawnad på favoritservern i CS1.6 på en dåtida dator. Det tar längre tid än så att LÄMNA ett spel i bf5. Lite cherrypick av spel kanske, men det känns som att det generellt blivit betydligt högre insatser, i takt med att jag fått mindre och mindre tid att riskera...
Men visst har många single-player spel blivit oerhört bra på senare år.
Det känns som att ”förr” blandas ihop med ”retro” lite här.
Förr kan lika gärna vara igår, förra månaden eller förra året.
Läs bara den ”förra” meningen jag skrev. Allt som inte är nu är förr om man ska vara helt ordagrann.
Däremot kan man sätta en tidsgräns på hur gammalt något ska vara för att kunna vara exempelvis retro.
Beror helt på hur du använder begreppet "retro" förstås... Uppenbarligen inte i sin ursprungliga betydelse i form av en nyproduktion utefter äldre tiders stil.
Så jäkligt mycket indie-spel är ren retro. Men det är väl bara ytterligare ett bevis för att nostalgia är trendigt.
Viam inveniam aut faciam
Personligen tycker jag att spelen var bättre förr, men det är nog för att man hängt med sedan stenåldern och upplevt förändringen i spelbranschen ifrån tidigt 80-tal tills nu.
Det var något magiskt över gaming förr och man överraskades gång på gång när åren gick och när det kom något nytt, häftigt.
Den där gnistan och överraskningsmomentet finns inte längre hos mig och jag har svårare nuförtiden att känna den där "wow-effekten" när det kommer nya spel.. förutom när Rockstar släpper nytt.
Emellan varven söker man sin tröst bland indie-spelen. Många av dem må kanske inte vara det vackraste som har gjorts när det kommer till det grafiska, men det skiter jag i. Jag vill bara få en känsla av äkthet när jag spelar och att det är någon som faktiskt brinner för spelutveckling, berätta historier och att fånga en känsla.
Beror helt på hur du använder begreppet "retro" förstås... Uppenbarligen inte i sin ursprungliga betydelse i form av en nyproduktion utefter äldre tiders stil.
Så jäkligt mycket indie-spel är ren retro. Men det är väl bara ytterligare ett bevis för att nostalgia är trendigt.
Att inspireras eller intressera sig för en tidigare eras trender har jag lärt mig att det betyder.
Men det är precis som du säger att även en nyproduktion av något kan vara retro om det görs för att efterlikna något som var under en tidigare era.
Så därför kan retro (som har diskuterats i tidigare trådar) vara svårt att sätta på konsoler och spel, eftersom det är svårt att sätta en specifik ålder på något som är retro bara för att det kan lika gärna vara något från 10-talet som något från 90-talet, så länge som det inte är i produktion idag.
Nostalgi, att drömma sig bort till en förgången tid.
Man kan bli väldigt nostalgisk.
För någon som varit med sen början alltså Nes 1988 så har spelen blivit miljoner gånger bättre. Det är bara att jämföra senaste stor spelet Resident Evil 8 som kostar säkert en miljard € att tillverka medan första Resident Evil 1 1996 kosta max 50 tusen då räknar jag högt. Eller varför inte ett nes spel som 5 personer byggde ihop Kung Fu från 87 på två veckor hahaha.. Går inte ens att jämföra.
Det tråkiga är givetvis att del 8 tog säkert 4-5år att producera medan 1an kanske tog 2 månader som högst. Vi behöver 1000 spel studieos enbart för AAA och ytterligare 1000 till som kan tillverka indie spel och spel till mobilen.
Tycker inte att dagens spel är så imponerade.
Det enda som blir bättre och bättre är grafiken och mängden innehåll. Story och gameplay är inte något som har utvecklats så mycket. Mina personliga favoritspel är fortfarande spel som t.ex. baldurs gate 2, Red alert, Heroes of might and magic 3 & dark messiah, thief, Deus Ex och Jedi knight jedi academy. Spelar några av dessa spel typ nån gång varje år och de är fortfarande lika roliga, iallafall för mig. Har svårt att hitta några favoriter bland de "nyare" spelen. Det som kommit närmast är väl typ dark souls/dishonored serien.
Visst är spelserier som Doom, Mass effect, Uncharted eller assassins creed kul men det är samma känsla som att sitta och kolla på en biofilm. Ögongodis med action där miljon eller miljardbudgets fortfarande har samma linjära eller fejkade valmöjligheter till story som mina gamla favoriter och delvis med även svagare gameplay (inte lika roliga att spela).
"Förr" så finns det ju ett betydligt större bibliotek av spel än "nu" så då är det ju självklart så att spelen var bättre förr. Tycker att AAA-spel idag är för simpla, och för repetitiva, har inget minne av den sortens sprinklad repeterad skit fanns förr. Tror det kom med achievements, man skulle hitta 1000 duvor i GTA och döda dom, så fick man en trofé! Fantastisk gameplay... och nu är ju spelen jäkligt snygga, men man gör samma sak om och om igen i 100 timmar innan man når slutet, föredrar spel som kontinuerligt förändras och berättar en story, System Shock 2, Deus Ex och spel liknande dessa, men det är ju enskilda geniala skapelser... så svårt att påstå att det egentligen var bättre förr, det görs ju fortfarande enskilda fenomenala skapelser. (Disco Elysium t.ex.)
Spel var bättre förr när nya spel verkligen var nya spel, numera är många spel bara kopior och remakes av spel som redan finns. Spel blir sedan mindre skrämmande då allt ska vara barnvänligt, förut skapades spel från stora företag som barn och vuxna fick mardrömmar av.
Spel från förr var krångligare att spela vilket gav dem ett större djup än nutida spel som till exempel Diablo3 som spelar sig självt. Du hade skitnödig grafik och allt var härligt otympligt och tog tid, speciellt i spel så som Silent Hill. Sedan så har vi börjat utveckla Speedrun mentalitet, nu ska vi rusha allt för att vi vet hur vi ska spela alla spel för att alla bara kopierar varandra.
Internetuppkopplingen gjorde även att multiplayer spel kändes som ett episkt äventyr för att uppkopplingen sög, nu loggar du bara in för att 10-100mb+ internet är lika självklart som att andas luft. När man satt och spelade och syrran ville använda telefonen eller ta över datorn så blev det mycket mer episkt för att om luren lyftes så skulle allt vara över.
Spelen i sig kanske inte var teknologiskt bättre förr men mycket småsaker gjorde att spelen kändes mycket mer magiska. Jag kommer ihåg när man behövde använda konsolen för att komma in på vissa Counter-Strike servrar, DET VAR EPISKT!
Jag tycker Metacritic-klago-kulturen har förstört en del för dagens spel och hur vi uppfattar dem. Utvecklarna är så pressade att det ska löna sig ekonomiskt så man vågar inte riktigt göra stora satsningar.
Är det någon liten grej clownerna på nätet stör sig på ska det klagas, betygbombas och göras till ett mycket större problem än vad det faktiskt är.
Att spel granskas (och avslöjas) så extremt noggrant gör att man själv lägger märke till buggar, dåliga spelmoment mm som inte skulle varit någon större grej om man inte hört om det tidigare. Många av dom gamla spelen man minns som svinbra (äldre Battlefield mm) hade också massor av imperfekta delar, brist på funktioner och små buggar här och där. Dock blev det ingen massiv shitstorm om det så man ignorerade småfelen på ett annat sätt.
Förr (på PS1-eran som var min spelpeak) gav jag fler spel chansen och gillade många jättemycket trots att det inte på något sätt var perfekta spel. Nu när jag hör så mycket negativt i artiklar och kommentarer redan på förhand så blir det lätt att jag ratar spel jag mycket väl skulle ha uppskattat.
Det är inte spelen som blir bättre eller sämre med tiden utan spelarna själva som ändrar sig. Som med all medieformat så förändras våra förhållningssätt till dem med tiden. En bok skriven för femtio år sen blir inte sämre nu och det är likadant med spel. Dock så får vi med åldern "nostalgia"-googles där vi skönmålar hur våra liv och media var förr.
Jag minns att jag har satte igång spel som är typ 30 år gamla och även om jag njöt av dem då så har jag problem med de nu på grund av spels utveckling med tiden. När jag spelade Dune 2 för typ 30 år sen så gillade jag det skarp, men hur RTS-spelen har utvecklats så är det många funktioner som jag nu inte kan leva utan, men det betyder ju ändå inte att spelet har blivit sämre; det är mitt förhållningssätt som ändrats.
I andra medieformat, såsom böcker och film, så misstänker jag att det är kulturen som förändrats och det visar sig när man tittar eller läser något från förr. Med spel är det nog spelmekaniken som gör sig mest kännbar. Därför tror jag att vissa spel klarar tidens tand bättre än andra. Ett exempel är nog äventyrsspel där spelmekaniken har förändrats ytterst lite sen den introducerades under 80-talet (förutom den förändring som skedde då och under 90-talet), men om vi tittar på andra genrer som RTS eller FPS så har spelmekaniken ändrats och då känns äldre spel mer föråldrade.
TL;DR: spelen var inte bättre förr, spelarnas förhållningssätt till dem har ändrats.
