Shredders inleds med att jag och min övertaggade polare Scotty tramsar runt i backarna i det snösäkra Frozen Wood-området medan vi filmar amatörmässiga snowboardvideos. Här möter vi Lisa, en peppig PR/content-producent som erbjuder oss att filma lite sponsrade klipp, och vips är vi på väg mot en raketkarriär bland snowboardproffs och välkända varumärken som Volcom, Burton, DC och Oakley.
Att spela igenom storydelen i Shredders tar mig ett par timmar. Det är ingen direkt minnesvärd resa, mestadels på grund av det usla röstskådespelet och det torra manuset som slår knut på sig själv i jakten på att pricka rätt i snowboardkulturens eget lingolexikon. Självironiskt i all ära, men det blir tröttsamt efter ett tag. Uppdragen som erbjuds är till en viss del tutorials och handlar om att landa coola tricks, samla poäng, slå timern eller leka ”följa John” med riktiga proffsåkare som Marcus Kleveland, Jill Perkins och Kevin Backstrom, för att nämna några.
"Actionsport ska ackompanjeras av musik som får adrenalinet att pumpa"
Jag skulle inte kalla Shredders ett grafiskt current gen-mästerverk. För även om snökristallerna gnistrar vackert, soldiset skapar skön stämning och spelet mestadels ser krispigt ut så lider det av problem som pop-ins, svajig bilduppdatering och lite konstiga buggar här och där. Distad elektronisk klubbmusik må passa bra på en hipsterhängslecool veteölsklubb för surdegsfantaster, men bland välbyggda hopp, rails och branta backar blir det bara platt fall. Actionsport ska ackompanjeras av musik som får adrenalinet att pumpa – inte få mig att vilja gå in i menyn och leta upp reglaget som stänger av musiken.
Balansen mellan arkadspelskänsla och återskapandet av verklig snowboardåkning är en svår nöt att knäcka. Och Shredders kan sälla sig till listan med spel som kommer rätt nära, men inte når hela vägen fram. Vågskålen lutar mer åt att skildra verkligheten, vilket innebär att det är lite mer tungstyrt och kräver mer av spelaren än spel som lutar åt det mer lättsammare hållet. Det är inget fel i valet, men det är något som garanterat kommer vara en faktor för många. Själva åkningen fångar en skön känsla som jag verkligen uppskattar, men efter ett par timmar känns tricksdelen fortfarande lite ojämn. Det är ett upplägg som tar tid att lära sig, men samtidigt blir en form av belöning när övning väl börjar ge resultat. Att det däremot saknas en lista över tricksen är faktiskt obegripligt.
Där vissa andra spel inom genren missade fysiklektionen och tolkar pudersnö som stenhård betong, ser Shredders på snö som ett dynamiskt underlag. Det gör att jag, inom rimliga gränser, kan rädda upp en dassig landning och åka vidare. Drönarfunktionen som gör att jag kan välja exakt var jag vill starta på berget är smidig, och ”reshred”-funktionen som spolar tillbaka tiden fungerar för det mesta bra även om den ibland är alltför snålt tilltagen för att kunna rätta till sina misstag.
Shredders säger sig vara ett multiplayerspel där backarna till en stor del är fyllda av andra åkare. Det är PR-pitchen. Sanningen? Den är lite annorlunda. Bortsett från att jag ständigt loggas ut och nästintill aldrig hittar några andra åkare så blir spelet nästintill ospelbart till och från när multiplayer är påslaget. Bilduppdateringen hackar, hostar och rullar på i vad som känns som 10–15 fps.
"Alla ställde sig samma fråga - och nu då?"
Utvecklarna erkänner att det finns problem med multiplayer-aspekten och att en portion av ”dag 1-patchen” är dedikerad till just detta. Eftersom vi på FZ är snällare än tomten, valde vi att vänta med recensionen tills denna patch var släppt och testade sedan igen. Och, ja. Problemen är till viss del fixade, även om bilduppdateringen fortfarande kan hicka till. Men det är fortfarande krångel med att ansluta och stundtals finns inga spelare att spawna till. Så, en förbättring i fps-avdelningen. Men inte så mycket mer.
Olycksfallsförsäkring är en bra grej.
Den stora frågan, som jag aldrig får något vettigt svar på, är vad jag och de andra åkarna egentligen kan eller ska göra med varandra? För när jag väl hittade några personer som åkte runt i backarna började vi åka runt varandra och alla ställde sig samma fråga - och nu då? Kan vi tävla mot varandra, kan vi kommunicera, kan vi göra något annat än bara dela plats i backen? Låt oss kalla det Multishred, utan något nämnvärt ”play” och vi börjar närma oss sanningen kring denna märkliga tolkning av begreppet multiplayer.
I slutändan är Shredders ett godkänt spel med utrymme för polering och förbättring. Framför allt finns det utrymme för mer content att fylla spelet med. Det är inte den stora frälsningen som många av oss kanske hade hoppats på, men ett dugligt tidsfördriv som garanterat kommer bli en hit på Gamepass.
Xbox Series X-versionen testad. Shredders är släppt till Xbox Series och pc.
