Har bilbanor höger- eller vänstertrafik?
Frågan har aldrig dykt upp i mitt huvud innan, av den enkla anledningen att den aldrig behövt ställas. För på bilbanor kör alla i samma riktning. Men Hot Wheels, dlc-paket nummer två till Forza Horizon 3, bryter både den och andra normer.
Till att börja med baseras det på leksaksbilar, närmare bestämt hot rods av det anrika märket Hot Wheels. Dessa har skalats upp till fullstorlek, men det går förstås också att köra de vanliga Horizon 3-kärrorna. Men den stora grejen är att spelplanen flyttas ut till en bilbana på en ögrupp utanför den australiska västkusten. Även om ingen påstått att Forza Horizon har några simulatorambitioner så tar Hot Wheels ett rejält kliv iväg från spelets relativa trovärdighet, åtminstone sett till miljön. Plastigt färgglada kanter snävar till originalspelets öppna värld, och du delar vägutrymmet med andra förare. Och det körs som sagt på gammal brittkolonial mark, så i den här bilbanan håller man sig till vänster.
Det röriga upplägget med fyrverkerier av poäng, pengar och levelsiffror består, likaså att de flesta uppdrag är antingen ban- eller sträckkörning. Genvägar och korsningar bäddar för sällsynta men spektakulära krascher, även om loppen vanligen följer traditionell, röjig arkadmall. Det gör Hot Wheels till en skamlöst underhållande blandning av hyfsat trovärdig racing och såna där bilbanedrömmar man närde som barn efter att ha dreglat över serietidningarnas svulstiga Tyco-reklam.
Första gången man blåser över en speed boost-platta blir något av en aha-upplevelse, följt av krasch och ett tack till utvecklarna för Forzas eminenta rewind-funktion. På´t igen – jag testar tabut att röra ratten uppochner i en loop... och det fungerar faktiskt bra. Annars brukar bilspel med såna här spektakulära bandragningar ha svårt att få till fysiken och banlayouten; man får inte tillräcklig fart, man kastas brutalt ur banan för att man rör kontrollerna i fel sekund och liknande. Hot Wheels tar en rätt snäll väg, oförutsägbara kast hör till undantagen och man känner ungefär när man ska styra eller låta saker bara rulla. Det sitter Forza-fysik under huven, och det känns.
En inte alldeles vanlig bansträckning i Forza-sammanhang.
Det går fort och det är svårt, särskilt när man ska skärmdumpa.
Interiören av en Hot Wheels-kärra.
Samtidigt som Hot Wheels vilar på en stabil, väletablerad grundplåt är det radikalt annorlunda från allt tidigare Forza-material. Det närmar sig Trackmania (minus byggandet och de extrema farterna), och jag uppfattar det här stickspåret som modigt, klokt och kul. Inget ont om moderspelet – det är den bästa racingen på flera år – men mer innehåll av samma sort hade inte förbättrat något.
Den ordinarie Forza-serien är i skriande behov av förnyelse, och då visar sidostudion Playground än en gång att det är den som håller varumärket relevant. Hur Turn 10 och höstens Forza Motorsport 7 ska kunna kontra den här svinroliga lekfullheten är en gåta. Forza plast!
Fotnot: Vi har testat Windows 10- och Xbox One-versionerna av Forza Horizon 3: Hot Wheels.
