Tristare med spelen i vuxen ålder?

Jag kommer på migsjälv att kolla mycket mer youtube om spelen än att spela dem själv.

Jag har gameat sedan mitten av 90talet och fick dator med internet runt 98-99 (Kommundator?) och har varit fast sedan dess.

Har spelat väldigt intensivt till och från och älskar att verkligen, VERKLIGEN grotta ner mig i system och min-maxa och googla/youtubea i timtal ang bästa builds i WoW bara för att ligga på topp. Men jobbet har alltid gjort att jag aldrig kunna gå med i mer seriösa guilds pga hur jag jobbar.

Slutade spela WoW runt Pandaria och har inte ens saknat det. Men numera så är det mer.. För hjärnan jag spelar.

Factorio, Kerbal Space Program. RImworld. Prison Architect, Cities Skylines.
Älskar helt enkelt att optimera och vara kreativ. Men senaste året kanske har suget avtagit helt. Jag närmar mig 40 år med stormsteg och kommer på migsjälv att vara mer ute i naturen.
Vandra, tälta, laga mat och njuta lite.

För mig handlar det nog om en slags mognad? Jag vet inte hur jag ska formulera det, kanske andra prioriteringar och intressen?

Jag har själv tänkt på det många gånger och verkligen önskar att suget kommer tillbaka efter att bara få sitta och spela 10h i stöten. Men ja.. Jag vet inte riktigt heller varför och kommer inte heller fram till någon slutsats.

Byt spel.
Du spelar spel som du egentligen ibte tycker om nå mer. Även fast det ör den typen av spel du "alltid tyckt om".
Jag kände samma plus att man tyckte alla spel var samma för några år sen. Bytte helt typ av spel jag brukade spela, nu är det kul igen

Nu till sommaren fyller jag 40 år. Jag har fått det svårare med åren att ha kul med spel.
Kanske inte så konstigt, jag har spelat datorspel i 25 år nu, kanske är det meningen att man ska göra annat också. Det finns dock ett spel jag tänker spela i år oavsett vad som händer, det är Warhammer 40K Space Marine 2, för jag älskar Warhammer. 😀

Jag tycker singleplayer har blivit mycket roligare men multiplayer tråkigare. Har väl att göra med tiden man behöver lägga och utvecklingen av multiplayer. Men när de gäller singleplayer-spel så tycker jag att jag blivit mer förlåtande och stör mig mindre på skit än vad jag gjorde förr. Jag tycker till exempel att några av de bästa spelen släppts senaste åren som Rdr2, God of War, Far Cry 5 och Ghost of Tsushima. Har just nu sjukt kul i Hogwarts Legacy vilket inte är något unikt spel överhuvudtaget men otroligt roligt och mysig värld att vara i.
Spelade mycket mer multiplayer än singleplayer innan jag hade familj också.

Prova att ta en paus på en månad. undvik spel helt och sen kommer du tillbaka och kör ett spel med mycket action typ ouriders. Funkar för mig

Dom där extremt starka känslorna av ren glädje man kunde känna som ung med ett spel kommer nog aldrig helt tillbaks men tycker spel fortfarande är kul och spelar varje dag i princip.

Dock har jag tröttnat på MP shooters. Spelade väldigt mycket Battlefield förr men nu känns det bara meningslöst att panga utan någon aktiv berättelse. Att ett spel har bra Story känns viktigare nu på äldre dar än förr kan jag tycka.

Har nog mer med dig personligen att göra än just ålder. Jag är 42 och upplever inte alls ditt problem, är ganska förlåtande för konstig design osv. och brukar inte lägga särskilt mycket tid på att analysera spelen. Men du har nog en poäng i att internet spelar en stor roll här, har blivit en grej att analysera sönder spel.

Däremot är jag mer kräsen nu för tiden, finns väldigt många spel som jag förmodligen hade älskat när jag var ung som jag bara inte kan ta mig för att spela idag och jag har inte riktigt lyckats inse det själv utan köper ibland spel som jag tror jag ska gilla och sen inte göra det. Metroidvania, racing, fighting.... har helt slutat gilla spel i dessa kategorier. RPGs och äventyrsspel är vad som gäller numera.

Som gammal spelkritiker har jag alltid haft ett, öh, kritiskt öga till allt jag spelar. Det gör det bara ännu roligare tycker jag, men om det är något som förtar lite av spelglädjen för dig kanske du ska sluta konsumera så mycket vid sidan av (yt-videos, forumtrådar osv...).

Själv är jag i dagarna 35 och har spelat sedan alltid. Jag tycker det är roligare ån nånsin med spel just nu, och mycket beror det nog på att jag helt enkelt har mycket mindre tid att spela. Så varje minut känns mer värdefull. Du kanske spelar för mycket? Eller så kanske du helt enkelt förändrats och fått nya intressen? Det är helt OK det med. Det är inget som säger att man måste ha ett visst intresse hela livet, ju.

Gå ut i skogen, lägg spelandet på hyllan en månad eller två och se om suget återvänder.

Instämmer i att byta spel. Har man spelat länge så "har man sett det mesta förut", vilket gör att många spel helt enkelt inte blir roliga. Jag känner likadant och det är sällan jag känner den där äkta spelglädjen längre, man får testa nya genrer och bli mer sparsam med vilka spel man spelar. Det blir dock extra kul när det kommer spel som faktiskt ger den där spelglädjen igen, för mig är det så just nu med Hogwarts Legacy, det var flera år sedan jag faktiskt hade så roligt när jag spelade. Sen hoppas jag hårt på Diablo 4 och Starfield nu under året, men annars väljer jag bort väldigt många spel nu för tiden. Jag ogillar skarpt spel som känns som ett extra jobb eller som har en massa tidsfördrivande aktiviteter som man måste göra, vilket tyvärr blir vanligare och vanligare (det finns en del sånt i Hogwarts också som jag aktivt valt att inte göra då jag inte känner någon glädje av de delarna). Testa något helt utanför dina vanliga spelval, kanske ett storydrivet spel liknande last of us, eller något färgglatt plattformsspel från Nintendo. Eller som någon skrev ovan; ta en paus och börja spela igen när det kommer ett spel som du tänker "wow, det där ser ju riktigt roligt ut" istället för "åh, ett nytt spel i genre x som jag brukar gilla".

En sak som förstör för mig är att läsa på nätet hur man ska spela bäst/mest optimalt, bästa skills, vapen eller hitta hemligheter. Spela blint utan att kika på nätet ger mig mest spelglädje. Följa guider dödar glädjen totalt. Vill upptäcka själv.

En av de största anledningarna är nog att utbudet är så överväldigande stort nu jämfört med på exempelvis 90-talet. Det släpps minst ett spel om dagen och nu får vi ju 1-3 "storspel" per månad. Jag var lite i samma sits som du, men det kändes bättre när jag bestämde mig för att fokusera på spel jag faktiskt gillade - även om de nödvändigtvis inte är de senaste spelen.

Sen är det ju förstås en mognad eller erfarenhetsutveckling. Mina barn prenumererar på Kalle Anka & Co. Jag älskade tidningarna när jag var liten, läste om dem 9-10 gånger och dissikerade informationen varje enskild serieruta. Nu när jag öppnar deras tidningar känner jag ingenting över huvud taget av det där längre. Så kan det förstås vara med spel, eller en viss sort av spel. Kanske läge att utmana och se om det finns andra typer av spel som kan attrahera dig?

Intressanta reflektioner här. För egen del kan ibland hamna i spelsvackor – inte sällan i tomrummet efter ett riktigt, riktigt bra spel. Känner igen mitt beteende. När jag mår som bäst i mitt spelande är när jag håller mig till en titel, så när jag börjar dutta omkring och spelar något nytt typ varje dag, då vet jag att det nog är dags att bryta mönstret. Slutar inte sällan med att jag gör något annat än att spela.

Det är ju svårt att säga vad som är ålder, vad som är svacka, vad som är personlighet. Skulle råda dig att, som andra ha varit inne på, göra något helt annat en skvätt.

Att jobba med detta är ju tudelat vad gäller den här biten, och det finns ju faktiskt spel jag inte vill recensera. Det är ju gött att bara kunna spela något för mitt eget höga nöjes skull ibland.

Jag har gått igenom exakt samma fas som dig! Sedan slutade jag helt spela AAA spel och gick över till Indie-spel till nästan 100%.
Den gamla glädjen är tillbaka. Spelen görs av artister och spelälskare. De görs av de som själva vill spela bra spel och de har kärlek till sin produkt.

Slavarna på EA/Activision/Ubisoft förutsätter jag har lika mycket kärlek till sina produkter å företag som en montör på en biltillverkare.

En deprimerande rolig video på varför jag tror att vi tröttnar. Notera att den är 11 år gammal vi har haft många år att nötas ner totalt när det kommer till våra spel, tyvärr.

Skulle nog säga tvärtom, ju äldre jag är desto mer "blown away" är jag hur bra dagens spel egentligen är. Väldigt få av dagens spel är "dåliga", skulle nog säga nada. Är i 40 års åldern och har spelat sen, ja, Pong och Pitfall var "state of the art".

Däremot är det precis tvärtom när det kommer till film, serier och musik. Usch sicken dynga idag anses vara fantastisk och "banbrytande"...ta bara TLOU serien, Marvel filmer etc,,,ryser i kroppen att dagens kids inte fattar bättre. Men man var väl lika smaklös själv när man var gröngöling.

Skulle säga att spel idag är annorlunda än förut. Själv har jag mest spelat CSGO och Valorant, till det blev lite för "toxic". Spel idag finns i sådana extrema upplagor att man kan säkert hitta ett single player spel som man tycker om. Multiplayer spel verkar som största nackdelen idag. Folk är arga, eller har tappat intresset med spelglädjen. Dock finns det roliga MMO's och annorlunda upplevelser som är skoj. Bara och hitta ett gäng och spela tillsammans.

När du blir för gammal, är det barnen som vill spela, och då kan du hjälpa dem eller hitta på andra roliga tillfällen med kompisar och kollegor.

För min del så har det definitivt blivit mindre roligt. Det har inte blivit tråkigt, men man njöt så oerhört mycket mer i ung ålder.

Jag kan helt klart hålla med om att mitt sätt att engagera mig i berättelser har förändrats över tid. När jag var yngre blev jag som uppslukad i alla de världar som böcker, spel och filmer erbjöd, och då var det ganska okritiskt; nuförtiden är det sällan jag blir riktigt så uppslukad, men jag tänker mer och kan uppskatta saker på ett annorlunda sätt. Små detaljer blir tydligare och jag kan uppskatta hantverket bakom, medan jag nog bara skulle sprungit förbi när jag var yngre och mer fokuserad på görandet.

Det kanske är mitt råd också: Om du lägger märke till små störningsmoment, då kan du nog lägga märke till det positiva också. Att märka av när en ljudeffekt inte är synkad med animationen den är kopplad till, som exempel, kan också leda till uppskattning när det faktiskt är synkat, när någon har gjort sig besväret att se till att det faktiskt stämmer. Det är i alla fall vad som får mig att fortsätta spela (och läsa, och titta på filmer).

Jag skulle inte säga att spel har blivit tristare med åren för mig personligen, däremot har jag betydligt mer distans till dem än för kanske 15 år sedan. Jag blir inte lika uppslukad av ett spel som jag kunde bli förr (vilket får mig att tro att det släpps färre mästerverk i dag än förr, vilket förmodligen inte är riktigt sant även om de banbrytande spelen är få och alla remakes desto fler).

Sedan är det såklart som med alla intressen och medier: ju mer du konsumerar dem, desto kunnigare blir du och därmed också sannolikt lite mer kräsen. Det är svårare att imponera på en 40-åring som spelat TV-spel i 30 år än en 15-åring som har fem års erfarenhet.

Jag har med åren insett att spel är väldigt viktiga för mig. Jag har svårt att föreställa mig ett liv helt utan dem. Men jag vet också att prioritera, och tyvärr ser 2023 ut att bli ett år då jag får lägga spelen åt sidan lite mer än vanligt p.g.a. livet kommer emellan och kräver prioriteringar av mig.

Det jag kan störa mig på är att företagen rushar ut ofärdiga spel.

Att njuta av och att vara glad av att spela gör jag fortfarande fast jag är 34år nu. Jag är lite ”lättroad” för att tillfredsställa på det viset. Men det krävs dock en del för att jag ska njuta extra mycket av spel idag.

Elden Ring och Valheim är de två senaste spelen som stod mig extra varmt om hjärtat.

Problemet är inte åldern faktiskt det är spel designen och att det knappt finns några genres längre alls förutom 3D och öppna världs spel som är jätte tids konsumerande. Vart är alla platformer, shooters, sådant man kunde spela 30 minuter och sedan känna sig nöjd.
Visst det finne Indy spel men de tenderar att gå åt fel håll där man går tillbaka till tråkig pixel grafik med få färger för nostalgi som inte finns där. Sedan alla DLC och alla former av micro transactions och den låga kod kvalitén på spel idag. Sedan alla försök att göra story fast man inte har folk som kan skriva en vettig story. Girighet som också har kommit från företagen, nu när piratkopieringen är abysmal jämfört med förr så blir spel mycket dyrare.
Det är mitt största problem med spel, samt att de blir mer och mera avancerade, på bekostnad av nöje. En gång i tiden kunde man ta upp NHL hockey och spela med några få knappar, skall man bemästra spelet nu måste man lägga ned massor av timmar på styrning och lära sig alla kontroller.
Sedan att man fördummat ned så många spel så att de är super lätta att spela, och man designar bort mer och mer tänkande och går mer och mer åt ren action hela tiden.
Det är ju samma med filmer, man sänker tröskeln på stories för att få mera action och kända snygga tjejer i filmerna, och det finns nästan inget nytänkande alls utan man repeterar gamla klassiker och förstör deras goda minnen. Nä nöjesindustrin håller på att ramla överkanten, och inget får längre heller vara politiskt inkorrekt och utan könstänk och inkludering.

Nah, det är spelen. Blir fortfarande lite smålycklig när jag spelar riktiga höjdare som Elden Ring och God Of War som kan jämföras med upplevelser man hade i unga år. Däremot blir man mindre imponerad av saker generellt ju äldre man blir och det spelar givetvis också in.

Men först och främst är det spelen som sällan levererar idag pga att utbudet är stort och kvaliteten är mindre överlag. Filmerna lider utav samma problem där det förr vågades satsa på något originellt och nästan konstnärligt och idag ska det följa en viss formula för att det är säkra kort för inkomster plus lite annat smått och gott som ska forceras in för att vissa grupper och marknader tydligen ska bli nöjda.

Är 44 år. TV/data-spel är en av dom få sakerna som jag fortfarande tycker är lika roligt nu som för trettio år sedan. Har ett rätt krävande jobb så hinner inte spela lika mycket som förr men kul är det fortfarande.

35år här

Jag en impuls som vill minmaxa och har lätt att bege mig ut på Google i jakt på det optimala sättet att spela på, antagligen med ursprung i många år av wow och andra onlinespel. Det leder till att jag ibland analyserar allt mer än att faktiskt spela.

Eftersom jag numera mest spelar singleplayer så upplever jag att det förtar spelglädjen ofta, om inte annat för att det ofta trivialiserar spelet i sig. Jag jobbar på att gå in blind istället så mycket som möjligt, visst blir det lite knasiga builds och spännande val ibland men det är del i charmen, för det är trots allt jag som spelar och inte google 😉

Jag är helt klart mer kräsen. Likt dig så upptäcker och stör mig på fler saker.

När jag var liten och lirade NES så hade jag bara spelat 20 spel eller så. Man märkte att vissa var bättre, men man gillade ju de flesta. Samma med SNES. Tidiga PC spel spelade man ju fler än ett som var lite mögigt.

Jag tror det är en bladning av att det finns så många spel att välja på, och att man spelat så många spel så att man börjar lista ut vad ett "bra spel" (i ens egen mening) är. Det krävs betydligt mer för att imponera. Jag känner fortare av skeva kontroller.

Men jag kan fortfarande dras in i spel. Inte riktigt i samma utsträckning, men delvis. Det finns saker som sticker ut
Slutet jag fick i CP2077.
När man äntligen mötte Marika i Elden Ring.
I princip hela Disco Elysium
När man återvände till sin hemby i Horizon - Zero Dawn, och både Aloy och en själv som spelare helt plötsligt med gemensamma ögon såg på byns stela traditioner med nya ögon.
Slutet av Shadow of Mordor, när Tolkiens teman om makt och korruption sken starkt.
I FF7 remaken, när Cloud äntligen släpper sitt yttre skal i en viss cut scene.

Eller gameplay. Att spela Zelda BotW med frun och hitta olika lösningar på samma problem, och olika taktiker för samma strider tex.

Snacka skit på chatten med IRL polare när man lirade LoL alldeles för mycket.

Det finns magi.. Men det blir någon enstaka gång per år.

Har alltid läst mer om spel än spelat spel. när jag tänker på barndomen så tänker jag på all tidslöseri jag lade på att läsa (om än välskrivna och mycket roliga) recensioner på The Mask - the game och andra licensspel som sågades med fotknölarna.

Numera orkar jag väldigt sällan läsa en recension eller ens se en video-recension. Kollar mest bara Metacritic och forum för att få en samlad bild.

För den som är nischad och nyfiken så finns det uppenbart otroligt många sätt att uppnå maximal spelglädje på idag. Gäller bara att kolla upp och testa nya sätt att spela på. Finns många obskyra gamla guldkorn med översättningar, bärbara retrokonsoler och världens bästa spelutvecklingsprogram är gratis och internet kryllar av resurser att lära sig på... känns som att det kan vara en ny form av "hemdatorguldålder"