Dagens namn är Elvira...
...och det fick mig att minnas mitt första möte med ett "större" spel än bara hoppa, skutta och springa. Elvira: Mistress of the dark hette det.
Av en eller annan anledning hittade spelaren sig i ett förhäxat slott med illvilliga och övernaturliga varelser som antingen redan dött eller råkade göra det i sina försök att släcka livsgnistan för personen framför skärmen. Detta var skräck-äventyr och mys-rys med actioninslag och överraskningar utöver det vanliga. Som grädde på moset var det dessutom stort, och hade både fantastiskt ljud och underbar grafik.
Tyvärr lyckades jag och mina sammansvurna aldrig klara spelet. Antagligen var vi för unga och dumma, men att ta oss till slutet - om och om igen - var ändå riktigt roligt.

Såhär gick det om man inte var tillräckligt snabb med sina silverkulor då varulven dök upp i stallet. Om jag minns rätt...
Last one to heaven is a loser!