Delta Force

Är den där pixeln i fjärran en stubbe eller en snubbe?

Titel: Delta Force
Utvecklare: Novalogic Games
Genre: Tactical Shooter - militärpangspel med vidsträckta landskap
Release: NA: October 21, 1998, EU: February 12, 1999, spelat på Steam, PC

Delta Force är det första militärpangspelet jag någonsin upplevde. Det var verkligen olikt allt annat jag sett när det kom med sina enorma miljöer, som sträckte sig så långt man kunde se, eller skjuta för den delen. Det var inte något man hade under sig som en avlägsen bakgrund till en flygande farkost, utan istället något man behövde springa, gå och krypa sig fram över. Grafikundret var möjligt tack vare att världen bestod av en mängd voxlar. Jag kan inte tillräckligt om datorgrafik för att förstå riktigt varför, men voxeltekniken möjliggjorde att världar kunde renderas i en mycket mer vidsträckt skala än vad som annars skulle ha varit möjligt utan att behöva ett mäktigt 3d-kort. Visserligen gjorde också voxlarna att spelet såg ut som en sörja, åtminstone var det så jag mindes det, när det släpptes. Nu kan jag däremot tycka det ser ganska charmigt ut, även om det finns vissa brister, men vi kommer till dessa lite senare. I grunden är Delta Force dock ett riktigt intressant spel som på många sätt lanserade en helt ny genre. Men håller det än idag?

I Novalogics titel från 1998 spelar du som en soldat i Delta Force, en elitstyrka i den amerikanska militären som åker runt i världen för att "lösa" konflikter med våldsamma medel. Kommer du ihåg tiden när USA agerade och såg sig själv som en världspolis och fortfarande trodde på det? Det är den tiden och den synen på militära lösningar som inspirerar spelet Delta Force.

Du kan välja din avatar i början av kampanjen. Jag lyckades aldrig bli av med toppmenyraden, så klippt bort den från resten av bilderna.

Genom spelet får du sätta stopp på rebeller, tillintetgöra drogkarteller och stödja de lokala myndigheterna i platser som Peru, Chad och till och med ön Novoya Zemlya i Ryssland. Destinationerna skiljer sig inte mycket mer än färgen på voxlarna på marken och uniformerna soldaterna klär sig i, men för att ändå ge varje plats sin egen identitet har varje uppdrag en ganska utförlig genomgång av dina mål och förväntat motstånd, samt varför militäroperationen är viktig i sammanhanget, om du nu bryr dig om sådant.
Det kanske mest slående i det hela är att i så många av genomgångarna får du veta att du kommer att samarbeta med ryska Spetznaz-enheter som är i behov av amerikansk hjälp. Jämför det med världssynen i ett liknande spel som kom ut bara några år senare, Ghost Recon, vilket börjar med ett uppror stöttat av Ryssland i landet Georgien, som du där måste sätta stopp på. Men 90-talet var en annan tid där USAs ledning såg på Kremlin som nästan vänner.

Hursomhelst, i den här optimistiska, självsäkra världen får du strida med en liten, men varierad arsenal vapen, inklusive två olika prickskyttegevär, en M4-karbin med en fastsvetsad granatkastare, en kulspruta och en värdelös nedtystad SMG, som du kan välja fritt mellan innan du startar igång ett uppdrag. Ett trevligt inslag i spelet är att alla vapnens projektiler är ballistiska, det vill säga att kulor tappar höjd i sin färdbana och behöver färdas mot sitt mål istället för att bara vara en hitscan-träff, och det är bara en av flera nymodigheter de gränslösa landskapen möjliggör.

De flesta uppdragen är olika variationer av att "ta dig till den där byn, neutralisera fienden" eller "överfall den där kolumnen med militärtransporter i det där bergspasset" men vad som gör det hela intressant är den stora friheten i hur du kan röra dig mot ditt mål, eller varifrån du vill inleda din attack. Eftersom slagfälten är så pass vidsträckta kan du, med viss ansträngning attackera från ett helt annat håll än vad som är tänkt, genom att helt enkelt göra en stor halvcirkel runt fiendebasen. Du kan faktiskt attackera fienden från vilket håll som helst. Det finns inga osynliga väggar eller påtvingade tillvägagångssätt som begränsar dig. Så länge du löser uppdraget är det helt upp till dig hur du vill hantera det. Tillsammans med de olika valbara vapnen ger det spelet en välbehövd frihetskänsla.

Med det sagt finns det taktiker som fungerar bättre än andra. Det du vanligtvis vill göra är att ta dig till toppen på någon lämplig kulle eller berg varifrån du får en bra överblick över fiendens huvudsakliga styrkor och sedan börja pricka av en efter en av fiendesoldaterna med ditt vapens kikarsikte. Ibland väljer jag någon av spelets prickskyttegevär för den långa räckvidden, men för det allra mesta är M4:an spelets bästa vapen, helt enkelt för att den har flera olika skjutlägen, gott om ammo, ett kikarsikte och dessutom möjligheten att spränga saker med sin inbyggda granatkastare.

Det är lite svårt att se vad man skjuter på ibland

Även om du använder kikarsikte

Det är värt att nämna att spelets maximala upplösning, utan att ha moddat det är 800x600, vilket tillsammans med de enorma landskapen gör att fiender ibland inte består av mer än någon enstaka pixel i fjärran, även med kikarsiktet påslaget. Att försöka träffa dem, eller ens identifiera om det faktiskt är en fiende det rör sig om istället för en stubbe kan vara svårt, men blir desto intressantare när du väl träffar då soldaterna i den stunden automatiskt spelar upp sin dödssekvens (som börjar med att ställa sig upp och sedan falla ihop, likt i N64-spelet Golden Eye). Det lättaste sättet att identifiera en fiende är att se deras skott som hjälpsamt nog visar sig som långa röda streck över voxellandskapen med tillhörande pixelgrafik som visar var skottet träffade på marken.

I Delta Force kan du både stå upp, stå på knä och ligga ner på marken vilket verkligen medför något till hela den "taktiska" biten av spelet. Det är det första spelet jag minns som hade den funktionen och det är också något som är nödvändigt att använda för att överleva spelets alla strider. Utöver det finns det egentligen bara två saker som är viktiga att lära sig. Den första är att hitta var exakt du kan ta dig upp för en kulle utan att det blir för brant. Det finns många sätt att ta sig upp, antingen genom att sicksacka, att småsteppa uppåt, eller springa upp för branten i en diagonal linje - det är färdigheter som kommer till användning här såväl som i andra spel som Morrowind och Mass Effect, som också har gott om kulliga landskap. Den andra viktiga tekniken är att lära sig positionera sig precis vid krönet på dessa kullar, eller i någon läglig hålighet uppe på bergstoppen, utifrån vilken du kan kika fram bara så pass mycket att du kan se dina fienders positioner, utan att göra dig själv till en för stor måltavla och sen börja pricka av fiender i fjärran. Det är det hela spelet handlar om egentligen.

Alpha är inte bättre på att överleva än Bravo eller Charlie

I nästan varje uppdrag har du några vapenbröder som hjälper till med pangandet, ofta genom att attackera fiendens positioner från ett annat håll. Men resten av Delta Force-styrkan är inte direkt några elitsoldater. De dör allt som oftast under uppdragets gång, vilket leder till att du får lösa allt själv och meja ner åtminstone sisådär 40 fiendesoldater under några minuters gång. Det kan bli lite tjatigt att på varje uppdrag höra hur de andra ur elitstyrkan satt livet till - igen och igen, men jag uppskattar ändå att "Charlie Team" är där i uppdragens början. Det ger sken av att det är en militärshooter jag spelar istället för att vara ett enmans-FPS, även om det är vad det rent praktiskt urartar sig som. Men det behöver inte vara så. Du kan spela spelet i multiplayer. Eller jag gjorde åtminstone det på LAN-sessioner för en herrans massa år sedan. Det finns säkert något sätt att göra det på idag också, kanske rent av på Steam, men jag har inte provat.

Apropå Steam var det där jag köpte det nu (på 80% rea), för en dollar. Spelet tog mig några timmar att klara till fullo under dess cirka 50 uppdrag. Om du vill pröva, eller återuppleva en gammal militärsimulator från genrens begynnelse till ett riktigt skampris är det ett smärtfritt köp.

Jag läste @Johan Lorentzons text om det senaste Delta Force och blev sugen att spela om det första.

Åhå. Har då polygoner inte volym? Eller vad är det som gör de så krävande i jämförelse med voxlar?

Är det för att voxlarna håller samma format, samma fyrkanter?
Tänkte att även polygoner är en samling samma beståndsdelar som bildar en större form

Hehehe. Bästa! Ni får turas om att använda hans "code name"

Tack för förklaringen!
Men vad är det som gör att det blir mindre krävande?
Är en mängd solida fyrkanter lättare att räkna ut än pappersmodeller?

Najs! Hur går du tillväga för att bygga en xp-dator? blir den jättesårbar mot virus och dylikt, eller kör du den helt offline?

Aldrig prövat. Låter pirrigt ja!
Tyckte m4 var bättre än sniper många gånger även med sin sämre zoom då man kunde skjuta fler skott för att kompensera för sämre aim

Vad sa dina päron när du paxade telefonnätet?

Nice förklarat. Känner mig någorlunda utbildad i ämnet nu (mycket mer än igår iaf!)

Tack för kommentarerna!
@Jinxswe jag körde på quadskärm... gick ganska bra, även om upplösningen inte är den bästa
men lite charmen i det hela är att det är så smått... och voxligt

Najs! Vet inte var jag har alla lådor längre. Önskar jag hade kvar några gamla godingar som memento från förr