Baldur's Gate: Enhanced Edition – världens bästa CRPG
Titel: Baldur's Gate: Enhanced Edition
Utvecklare: Bioware (Beamdog gjorde nyutgåvan)
Genre: Klassiskt fantasy-RPG av yppersta valör
Release: 1998 (nyutgåvan Enhanced Edition kom 2012)
Jag hade knappt fått fjun på överläppen när jag hittade “Baldur’s Gate” under julgranen, 1999. Egentligen hade jag ju önskat mig “Diablo”, men det var slutsålt och butikspersonalen sålde istället in “Baldur’s Gate” till mina datorspelsförvirrade föräldrar. Och Satan – en sån lyckträff det skulle visa sig va! Inte för att “Diablo” på något sätt är ett dåligt spel, men att få stifta bekantskap med “Baldur’s Gate” som nästan-tonåring visade sig vara en transformativ upplevelse. Jag hade ju växt upp med “Street Fighter II”, “Super Metroid” och “Final Fight”... Det var där kärleken till spelens värld föddes, men “Baldur’s Gate” var spelet som såg till att ta spelandet in i tonåren på ett sätt de andra inte kunde. “Baldur’s Gate” är, kort sagt, anledningen till att jag spelar än idag.
Det här var som sagt 1999. En helt annan tid, fortfarande ett par år innan “Sagan om Ringen”-filmatiseringarna tog mainstream-publiken med storm (och ännu flera år innan “Stranger Things” normaliserade rollspelsnördandet för den stora massan).
Att spela “Baldur’s Gate” och få dela det med sina vänner var något magiskt 1999, det var som att vi hade en fantastisk hemlighet de andra inte förstod sig på. “Baldur’s Gate” var spelet som nästan på egen hand lärde mig engelska och introducerade mig för märkvärdiga begrepp som THAC0 och det övermänskligt kaxiga att ha -7 i AC och 18/00 i styrka. Det var knasiga, digitala tärningar som inte såg ut som vanliga tärningar och en helt öppen och gigantisk värld att förlora sig i. Det var ett spel som sprängde min hjärna, som upplöste alla begränsningar jag trodde spel hade och övertygade mig om rollspelens förträfflighet för all framtid. Det gjorde mig, kort sagt, till en riktig trähatt.
I “Baldur’s Gate” är det en hård och skoningslös värld som väntar. Den oförberedde dör redan av vargarna utanför Candlekeep – en golgatavandring varje noob skall vandra. Och platserna... Platserna är ikoniska, legendariska! Det är en grumlig story utan fast form där man spenderar första halvan av spelet med att äventyra runt landsbygden i blindo, innan verkligheten kommer ikapp och storyn tar fart och det går upp för en vem man egentligen är. Spridda runtom i världen finns en handfull olika potentiella följeslagare, du kan köra solo eller ta med dig en grupp på upp till fem härliga, minnesvärda figurer. Vem kan glömma huvudpersonens barndomsvän Imoen, den spralliga tjuven som alltid har nåt upptåg på gång? Eller magikern Edwin, som är så där outsägligt genomond på ett sånt typiskt Disney-sätt att han snarast blir oförargligt komisk? Eller den buffliga krigaren Minsc, mannen med en gigantisk miniatyrrymdhamster i fickan?!
När jag nu spelar om “Baldur’s Gate” för... tionde gången, eller så, så slår det mig något som jag nog alltid egentligen har vetat. “Baldur’s Gate” är ett bättre spel än tvåan som alla pratar om – japp, så är det. Det är en kulle jag är beredd att dö på vilken dag som helst.
Äventyrandet i Athkatla är visserligen top notch det med, men 90-talets D&D var alltid bättre anpassat för låglevel-spelande snarare än höglevel – vilket är uppföljarens stora svaghet. När det i “Baldur’s Gate” räcker med vargar, björnar och en och annan bandit för att skapa intressanta utmaningar så är “Baldur’s Gate II” sprängfyllt med mäktiga demoner, Gandalf-trollkarlar och drakar i vartenda gathörn. Att ha sådana enorma hot springandes överallt faller på sin egen orimlighet. Det gör att den i övrigt välgrundade spelvärlden känns mindre trovärdig och mer som ett, eh, spel. Även fantasy måste vara trovärdig och logisk inom sitt eget universum, annars blir det bara pannkaka av allt.
Egentligen är det lite konstigt...
Både att “Baldur’s Gate” överhuvudtaget existerar och att det blev så pass bra. Det är frukten av några nyexaminerade, kanadensiska läkares hårda arbete. Bioware-grundarna Ray Muzyka, Greg Zeschuck och Augustine Yip drev en spelstudio samtidigt som de jobbade som läkare innan utvecklingen av “Baldur’s Gate” blev så krävande att Muzyka och Zeschuck tvingades lägga läkarrocken på hyllan för att finslipa trähattandet (Augustine Yip valde att gå tillbaka till den medicinska världen på heltid istället). Att de två förstnämnda gav upp en lukrativ framtid som läkare för att satsa på något i sammanhanget så banalt som att bli spelutvecklare – det, det kan rollspelare världen över tacka sin lyckliga stjärna för.
Det var så Bioware föddes, och utan någon verklig erfarenhet av rollspelsutveckling landade doktorerna den (då) halvljumma D&D-licensen och prånglade på något omöjligt sätt ut det bästa västerländska rollspelet någonsin. Kanske var det naivitet och okunskap som gjorde att de vågade och lyckades, för hur gör några glada nybörjare annars ett helt revolutionerande datorrollspel som nästan på egen hand återupplivade en hel slumrande genre?
“Baldur’s Gates” betydelse, både för mig personligen och spelbranschen som helhet, går inte att överskatta. Det värmer mitt gamla nördhjärta att “Baldur’s Gate” – så här i mitten av 2020-talet – något otippat återigen blivit ett hushållsnamn. Detta tack vare Larians fenomenala trea. Jag har inte spelat den själv och kommer kanske inte heller att göra det, men jag är glad att den finns. Förhoppningsvis kommer några av de som spelat trean att gå tillbaka till spelet där allt en gång började. Lita på mig, det är värt det.
...
...
...
(Och om inte annat skulle det säkert bli en sanslöst bra present,
för den som vill ha ett supertidigt julklappstips)
Fler av mina recensioner kan du läsa här! Ja, om du vill, alltså. HNNGHH, etc.
Fin text!👍🏻
Du beskriver dock inte spelet så mycket.😉
Nej, det är sant.
Jag brukar fokusera mer på min personliga relation till olika spel och vilka känslor eller tankar de frambringar. Sätter saker i min egen kontext, eller nåt sånt. Texter som bara jag skulle kunna skriva, helt enkelt! Mer gameplay-fokuserade recensioner finns det redan massvis av på nätet, om man hellre föredrar det.
Jaaag har nog också varmare känsla för det här än 2an. Jag minns 2an som att det var så bråttom hela tiden att gå dit och dit, medan det var rätt så lugnt efter koboldgruvan i ettan.
Man måste ju sova hela tiden för att hela sig. Potions går ju inte att halsa som i Diablo om man vill ha några gp kvar
Jag snodde precis allt jag kunde i ettan. Tom svärd från Drizzt som var på besök på landsbyggden.
En sak jag fortfarande undrar över är hur man spelar som ond i bg. När jag var ond började vakterna jaga mig i Bergost. Kändes lättare att vara ond i kotor och mass effect
Nej, det är sant.
Jag brukar fokusera mer på min personliga relation till olika spel och vilka känslor eller tankar de frambringar. Sätter saker i min egen kontext, eller nåt sånt. Texter som bara jag skulle kunna skriva, helt enkelt! Mer gameplay-fokuserade recensioner finns det redan massvis av på nätet, om man hellre föredrar det.
Jag förstår.👍🏻
Min kommentar var med glimten i ögat.
Blev sugen på att starta upp spelet igen efter att ha läst din text. Det är ett stort åtagande dock…
Vad gäller BG3 så kanske du ska hoppa det. Stor risk att du blir besviken kanske. Det är annorlunda.
Gillade ettan mer när det begav sig, men tycker tvåan har åldrats bättre. Främst eftersom manuset (enligt mig) är på en annan nivå. Däremot är ju äventyrsandan i ettan fantastisk. Har dock aldrig spelat Enhanced Edition av ettan, enbart tvåan.
Håller med ettan ligger mig varmare om hjärtat men tvåan är bättre både tekniskt och ur berättelse synpunkt men ettan har något speciellt precis som neverwinter nights spelen som gör världen en roligare plats att befinna sig i vilket jag nog i slutändan föredrar dem över tvåan.
The Owls Are Not What They Seem
Underbar läsning. Jag ska vara ärlig när jag var 15-16 spela jag Baldurs gate II och än idag så har jag inte spelat 1an jag äger den bara inte kommit till kritan med den. Ska ändra på det snart så men ja jag har aldrig spelat första.
Jag har ingen jag skulle säga för mig är bästa Crpg of all time men kan lätt göra en 5 favoriter
Baldurs gate 3
Arcanum
Fallout
Pathfinder
Ice wind dale
Jaaag har nog också varmare känsla för det här än 2an. Jag minns 2an som att det var så bråttom hela tiden att gå dit och dit, medan det var rätt så lugnt efter koboldgruvan i ettan.
Man måste ju sova hela tiden för att hela sig. Potions går ju inte att halsa som i Diablo om man vill ha några gp kvar
Jag snodde precis allt jag kunde i ettan. Tom svärd från Drizzt som var på besök på landsbyggden.
En sak jag fortfarande undrar över är hur man spelar som ond i bg. När jag var ond började vakterna jaga mig i Bergost. Kändes lättare att vara ond i kotor och mass effect
Haha, jag påbörjade faktiskt BG2 igen efter jag klarade detta förra våren (ja, skrev texten då men lade inte upp förrän nu pga REASONS) och jag kände mig också stressad.
Stress hit! Stress dit!
Sen kollade jag lite guides och insåg att trots att dialogen ofta är väldigt framstressande så är det ganska få saker/quests som är time sensitive i BG2. Ja, sen övergav jag den genomspelningen för tvåan var så lätt att exploita att jag blev för mäktig för snabbt, så ska väl ge det ett nytt försök igen och hålla igen med power gaming-tendenserna...😅
Och ja, att slå ihjäl Drizzt och hans vänner i ettan öppnar ju upp för ett kul dialogval i tvåan när man återser honom.
Jag förstår.👍🏻
Min kommentar var med glimten i ögat.
Blev sugen på att starta upp spelet igen efter att ha läst din text. Det är ett stort åtagande dock…
Vad gäller BG3 så kanske du ska hoppa det. Stor risk att du blir besviken kanske. Det är annorlunda.
Kanske! Jag skulle nog gilla BG3 också, för det verkar ju onekligen vara ett riktigt bra spel. "Alla" säger ju det. Men personligen hade jag nog hellre sett att Beamdog gjort en trea i mer "klassisk" stil, men det hade ju aldrig i närheten varit lika kommersiellt gångbart. Lär testa det förr eller senare!
Gillade ettan mer när det begav sig, men tycker tvåan har åldrats bättre. Främst eftersom manuset (enligt mig) är på en annan nivå. Däremot är ju äventyrsandan i ettan fantastisk. Har dock aldrig spelat Enhanced Edition av ettan, enbart tvåan.
Moderniseringarna i BG1 EE vad gällande UI osv var verkligen välbehövda, så det är en klart bättre version att gå tillbaka till idag än originalet! Håller med om att storyn osv är klart mer episk och storstilad i tvåan (och meer rent allmänt) men jag har också en soft spot för hur "meandering" ettans story är och hur man är ett gäng nobodies utan syfte innan allt i slutändan tar en högergir mot det mer gudomliga hållet. Good stuff, hur som!
Håller med ettan ligger mig varmare om hjärtat men tvåan är bättre både tekniskt och ur berättelse synpunkt men ettan har något speciellt precis som neverwinter nights spelen som gör världen en roligare plats att befinna sig i vilket jag nog i slutändan föredrar dem över tvåan.
Ja, allt blir ju onekligen mer avancerat i striderna osv när man kan gödsla med high level spells och abilities! Samtidigt är det väl också där som det här mer relaterbara med ett gäng would-be adventurers på vift kastas genom fönstret, när var och varannan motståndare måste ha smått episka förmågor för att kunna erbjuda något motstånd.
Underbar läsning. Jag ska vara ärlig när jag var 15-16 spela jag Baldurs gate II och än idag så har jag inte spelat 1an jag äger den bara inte kommit till kritan med den. Ska ändra på det snart så men ja jag har aldrig spelat första.
Jag har ingen jag skulle säga för mig är bästa Crpg of all time men kan lätt göra en 5 favoriter
Baldurs gate 3
Arcanum
Fallout
Pathfinder
Ice wind dale
Några riktiga klassiker du listar där! Hoppas du kommer gilla ettan. Det är lite mindre fokuserat och lite simplare än tvåan, men har definitivt samma Bioware-magi som uppföljaren. Beroende på vad man gillar mest med BG-spelen så är det väl en smaksak vilket av dem man föredrar mest.
Kul att så många tycker om ettan, här! Känns ofta annars som att många hyllar BG2 men nästan rekommenderar nytillkomna att skippa ettan, vilket är något jag bara inte kan förstå.
Har aldrig spelat något Baldurs Gate. Är ettan bra än i dag? Spelade igenom Planescape Torment i vintras, din recension om det spelet fick mig att testa på spelet en tredje gång - och då föll polletten ned.
Har både BG 1 och 2 till GOG så borde väl testa någon gång framöver
Ja, jag tycker absolut att det håller än! Jag vill gärna tro att en yngre RPG-nörd borde kunna ha behållning av de här spelen med, för jag tycker de åldrats rätt väl så fort man kommer in i hur de ska spelas...
Om du gillade Planescape: Torment kommer du garanterat inte ha några problem med speldesignen i BG1. De båda spelen är hyfsat lika på många sätt, samma spelmotor/ui/regeluppsättning osv... Även om BG1 är betydligt mer "klassisk" fantasy än det helsnurriga Planescape.
Jag spelade aldrig klart BG. Kom fram till staden Baldurs Gate men kunde inte ta mig in pga vad som verkade vara en bugg. Jag hade inga savefiles att gå tillbaka till och orkade inte börja om från början ...
Oj, den buggen har jag inte hört talas om! Just to make sure: det tar ganska lång tid in i spelet innan man faktiskt kan gå in i staden... Det var inte så att du gick dit redan i början? För då är det definitivt inte möjligt att ta sig in. Tråkigt isf med såna buggar!
Kul läsning. Spelade dessa spel senast för... ett decenium sedan. Men minns det såhär.
Ettan har en bra grundstory, men mindre intressanta karaktärer än tvåan.
Ettan har många och stora kartor, och friheten i stt utforsla skogar och sådant är fantastiskt. Lite som ett open world spel. Något BG2 saknar.
Striderna är på gott och ont lite enklare att hålla koll på inettan. När de senare BG2 bossarna nästan varje gång direkt drar iväg stone skin, magimotstånd etc så boir det ler att hålla koll på buffar, debuffar etc.
Men det gör också att det blir mer belönande närmman skapat en bra karaktär och party och spelar bra.
Om jag fått önska så hade ettan haft liiiite mindre karta. En del är bara tomt.
Men tvåan had gärna fått ha mer frihet. Fler skogar, kanske lite mer öppet resande i underdark etc.
Jag har inte spelat något Baldur's Gate-spel, men det kanske är hög tid att jag testar! Bilderna ser så mysiga ut!
Det närmaste jag varit är Diablo 2, men det är svårt för mig att veta hur jämförbara dessa två är.
Jag minns än idag chocken över att öppna kartongen och se hur många skivor de hade lagt med i CD-konvolutet. Man får komma ihåg att då Baldur's Gate släpptes hade det bara hunnit passera ett fåtal år sedan Beneath A Steel Sky hade givit mig samma sorts chock... fast med en hel trave disketter istället
På många sätt och vis blev BG1 en förbannelse för mig och det finns en hög igenkänningsfaktor i stora delar av din krönika, Sebastian. Originalet var ett så pass stort paradigmskifte i spelbranschen att efterföljaren, trots all sin storhet, för mig kändes som "ytterligare ett spel till i mängden". Första gången man går in genom en portal till en annan värld är så minnesvärd att nästa passage inte kommer ge samma "wow"-känsla.
BG1 damp ner som en bomb och hade inte förvanskats redan innan release via spoilers från YouTube, recensenter, sociala medier osv. Det fanns ingen "Most OP Build Early Game"-guide. På sin höjd kanske det gick att sno åt sig en svindyr speltidning i mataffären som man kunde glutta lite i och läsa något Joakim Bennet hade totat ihop medan man väntade i kön till kontantkassan och höll tummarna för att det skulle gå att betala med kort och att den som stod före i kön inte skulle såsa med att packa ner sina varor så ens egna blev mosade på bandet.
Även om jag får erkänna att jag golvades mer av storyn och berättandet i Planescape Torment så är BG1 ett magnum opus som satte ribban för mig i alla efterkommande RPG oavsett format och subgenre. Just nu lirar jag svårt hyllade Clair Obscur: Expedition 33 och ett par timmar in i spelet stannade jag upp av insikten att dagens spelutvecklare är så pass unga att de växte upp i en spelvärld där det redan fanns massvis av mästerverk. Man ser tydliga spår både till Final Fantasy, Baldur's Gate, Dark Souls, Dragon Age: Origins osv. Det är en ynnest att ha fått vara med "från starten" även om mitt spelintresse bitvis har fått ta upp lite för mycket av min tid de senaste 30+ åren 😅.
Det är lätt att glömma att fram till slutet av 1990-talet då Baldur's Gate släpptes var PC en ganska "meh" plattform för spelande. Allt piratkopierades så de stora utvecklarna föredrog konsol. Bland datorintresserade hade Commodore med först C64 och därefter Amiga totalt dominerat allt som inte var Nintendo och Sega när det kom till spelande. Konkursen som dödade Amiga ungefär samtidigt som Windows 95 släpptes med buller och BOING hade så sakteliga börjat förändra saker och ting, men det krävdes ett par riktigt feta releaser innan "PC Master Race" skulle födas på riktigt.
De sista 3-4 åren av 1990-talet satte på många sätt ribban för de kommersiella framgångarna PC har fått som en fristående plattform för spelutveckling. Jag är så pass gammal att jag tillhörde de närmaste sörjande som hann uppskatta Wolfenstein 3D, The Secret of Monkey Island, Dune 2, WarCraft, SimCity 2000, Myst mfl innan allt började ta fart på riktigt. Ingen som var med då det begav sig kan förneka att de sista åren av 1990-talet gav ett eko som man ser spår av i branschen än idag.
Det är bitterljuvt att Baldur's Gate var en så pass gnistrande diamant bland övriga ädelstenar av genre-definierande spelsläpp som Diablo, Half-Life, Fallout, Quake, StarCraft & WarCraft II, Age of Empires mfl.
Kul och fyndig text! Men som recension av ett spel är den.. mindre bra. Jag förstår vad du är ute efter, men det skulle vara lite roligare att faktiskt veta vad du tycker om spelets/spelens olika delar.
Nu blir det mest bara en massa nostalgikänslor du tar upp, inget fel med det, men jag kom för att läsa en recension. Trodde jag.
Bara lite tankar, inge illa menat🙂
Ettan är mera "mysig" så att säga. 2:an o andra sidan är mera episk i berättandet och strider men det är också dess stora problem. Magikerna är det värsta jag sett i något spel faktiskt, du måste veta vilka spells som gäller och det finns många utav de men bara ett fåtal är användbara. Vet man inte hur man använder breach och invisibility så kommer man få ett rent helvete att ta sig igenom spelet. Speciellt i Throne of Bhaal.
Jag håller nog med dig i din recension.
Kul och fyndig text! Men som recension av ett spel är den.. mindre bra. Jag förstår vad du är ute efter, men det skulle vara lite roligare att faktiskt veta vad du tycker om spelets/spelens olika delar.
Nu blir det mest bara en massa nostalgikänslor du tar upp, inget fel med det, men jag kom för att läsa en recension. Trodde jag.
Bara lite tankar, inge illa menat🙂
Haha, se det som att jag utmanar och tänjer lite på gränserna för vad en recension "måste" vara, eller nåt. Sen om man gillar det eller ej... är väl en smaksak. Jag skriver främst för mig själv, för att bevara en del personliga tankar och åsikter kring olika spel. Sen är det en skitkul bonus om texterna ger något till andra, också. Lägger inte alltid upp alla mina recensioner, den här har t ex legat på hårddisken sen jag körde om BG1 för typ ett år sedan. Hade glömt lägga upp den.
Men tänker att det finns ju redan tusentals mer traditionella recensioner av spelet att gå vidare till, ifall texten fångar intresset. Tack för din feedback!
Haha, se det som att jag utmanar och tänjer lite på gränserna för vad en recension "måste" vara, eller nåt. Sen om man gillar det eller ej... är väl en smaksak. Jag skriver främst för mig själv, för att bevara en del personliga tankar och åsikter kring olika spel. Sen är det en skitkul bonus om texterna ger något till andra, också. Lägger inte alltid upp alla mina recensioner, den här har t ex legat på hårddisken sen jag körde om BG1 för typ ett år sedan. Hade glömt lägga upp den.
Men tänker att det finns ju redan tusentals mer traditionella recensioner av spelet att gå vidare till, ifall texten fångar intresset. Tack för din feedback!
Ja självklart finns det många andra att läsa. Men det är sällan en recension av ett gammalt spel skrivs idag, så när ett av mina favospel dyker upp igen blev jag glad. Det är roligare att ”höra” en svennebanans tankar om spel, än de mer traditionella murvlarna. De brukar jag skippa helt oftast.
Du skriver fyndigt och annorlunda så därför såg jag fram emot att läsa vad du tyckte om själva spelet.
Så igen, det var inget fel i texten i sig. Jag ville väl bara ha mer ”kött på benet”😅
Fantastisk "recension". Mer av ett kåseri och det är verkligen inget negativt. Jag var äldre än du när Baldur's Gate släpptes, men du har en förmåga att sätta ord på känslor som även jag kan identifiera mig med på ett underhållande och fint sätt.
I saw this wino, he was eating grapes. I was like, "Dude, you have to wait". - Mitch Hedberg
Jag har inte spelat något Baldur's Gate-spel, men det kanske är hög tid att jag testar! Bilderna ser så mysiga ut!
Det närmaste jag varit är Diablo 2, men det är svårt för mig att veta hur jämförbara dessa två är.
Inte särskilt jämförbara, skulle jag säga. Gameplay och "feeling" är helt olika och Diablo är betydligt mer actionfokuserat än BG är. Båda är utomordentligt bra spel, men på olika sätt!
Jag minns än idag chocken över att öppna kartongen och se hur många skivor de hade lagt med i CD-konvolutet. Man får komma ihåg att då Baldur's Gate släpptes hade det bara hunnit passera ett fåtal år sedan Beneath A Steel Sky hade givit mig samma sorts chock... fast med en hel trave disketter istället
På många sätt och vis blev BG1 en förbannelse för mig och det finns en hög igenkänningsfaktor i stora delar av din krönika, Sebastian. Originalet var ett så pass stort paradigmskifte i spelbranschen att efterföljaren, trots all sin storhet, för mig kändes som "ytterligare ett spel till i mängden". Första gången man går in genom en portal till en annan värld är så minnesvärd att nästa passage inte kommer ge samma "wow"-känsla.
BG1 damp ner som en bomb och hade inte förvanskats redan innan release via spoilers från YouTube, recensenter, sociala medier osv. Det fanns ingen "Most OP Build Early Game"-guide. På sin höjd kanske det gick att sno åt sig en svindyr speltidning i mataffären som man kunde glutta lite i och läsa något Joakim Bennet hade totat ihop medan man väntade i kön till kontantkassan och höll tummarna för att det skulle gå att betala med kort och att den som stod före i kön inte skulle såsa med att packa ner sina varor så ens egna blev mosade på bandet.
Även om jag får erkänna att jag golvades mer av storyn och berättandet i Planescape Torment så är BG1 ett magnum opus som satte ribban för mig i alla efterkommande RPG oavsett format och subgenre. Just nu lirar jag svårt hyllade Clair Obscur: Expedition 33 och ett par timmar in i spelet stannade jag upp av insikten att dagens spelutvecklare är så pass unga att de växte upp i en spelvärld där det redan fanns massvis av mästerverk. Man ser tydliga spår både till Final Fantasy, Baldur's Gate, Dark Souls, Dragon Age: Origins osv. Det är en ynnest att ha fått vara med "från starten" även om mitt spelintresse bitvis har fått ta upp lite för mycket av min tid de senaste 30+ åren 😅.
Det är lätt att glömma att fram till slutet av 1990-talet då Baldur's Gate släpptes var PC en ganska "meh" plattform för spelande. Allt piratkopierades så de stora utvecklarna föredrog konsol. Bland datorintresserade hade Commodore med först C64 och därefter Amiga totalt dominerat allt som inte var Nintendo och Sega när det kom till spelande. Konkursen som dödade Amiga ungefär samtidigt som Windows 95 släpptes med buller och BOING hade så sakteliga börjat förändra saker och ting, men det krävdes ett par riktigt feta releaser innan "PC Master Race" skulle födas på riktigt.
De sista 3-4 åren av 1990-talet satte på många sätt ribban för de kommersiella framgångarna PC har fått som en fristående plattform för spelutveckling. Jag är så pass gammal att jag tillhörde de närmaste sörjande som hann uppskatta Wolfenstein 3D, The Secret of Monkey Island, Dune 2, WarCraft, SimCity 2000, Myst mfl innan allt började ta fart på riktigt. Ingen som var med då det begav sig kan förneka att de sista åren av 1990-talet gav ett eko som man ser spår av i branschen än idag.
Det är bitterljuvt att Baldur's Gate var en så pass gnistrande diamant bland övriga ädelstenar av genre-definierande spelsläpp som Diablo, Half-Life, Fallout, Quake, StarCraft & WarCraft II, Age of Empires mfl.
Tack för en så mysig kommentar! Hög igenkänningsfaktor, där! PC var verkligen något både bottenlöst magiskt och bottenlöst frustrerande på 90-talet... Det kunde vara ett rent helvete att få spelen att funka ibland, men ohh boy när de funkade, det var värt det.
Tillhör också (de få?) som inte fått uppleva Baldurs gate-serien när det begav sig (förutom 3:an då). Det kanske är dags nu?
Tack för välskriven text
Det är aldrig för sent att testa BG1 för första gången!
Förväntar mig falla hals över huvud när jag testar detta, men har jag väntat i 27 år kan jag vänta lite till.
Ha lagom höga förväntningar, bara.
Ja självklart finns det många andra att läsa. Men det är sällan en recension av ett gammalt spel skrivs idag, så när ett av mina favospel dyker upp igen blev jag glad. Det är roligare att ”höra” en svennebanans tankar om spel, än de mer traditionella murvlarna. De brukar jag skippa helt oftast.
Du skriver fyndigt och annorlunda så därför såg jag fram emot att läsa vad du tyckte om själva spelet.
Så igen, det var inget fel i texten i sig. Jag ville väl bara ha mer ”kött på benet”😅
Aaaaaa, jag hajar. Ibland blir det kanske lite för lite av den varan, det är inte alltid lätt att få till balansen! Planescape: Torment-recensionen som jag lade upp i höstas var nog lite mer matig på så sätt. Den var jag himla nöjd med, faktiskt.
Fantastisk "recension". Mer av ett kåseri och det är verkligen inget negativt. Jag var äldre än du när Baldur's Gate släpptes, men du har en förmåga att sätta ord på känslor som även jag kan identifiera mig med på ett underhållande och fint sätt.
Aaaa 💚💚💚
Inte en chans att det är bättre än bg2.
ungefär som säga pele är bättre än någon av storfotbollspelarna idag i fotboll, det vart inte lika många duktiga och fanns mer hål och saker och komma på helt klart är det ett exemplariskt spel och riktigt jävla bra, men att lyckas med ett spel då och komma på nya ideér vart mycket lättare än idag och betydligt lättare att koda.
och för sin tid så vart det bra men det fanns andra spel som gjorde andra saker bättre än det.
Idag bg2 finns ju igentligen inte många som är i närheten med bg2. dom scratchar ytan lite.