The Midnight Walk är ett svenskt spel gjort i lera
Varsågod för nyhetstipset
Önskar alla FZare en riktigt god jul och gott nytt år i förskott! <3
Snyggt gjort men efter Lost in Random så är jag ytterst tveksam till spel från den studion tyvärr.
Jag gillade Lost in Random. Charmigt spel med kul spelmekanik. Vist fanns det några skavanker men fortsatt trevlig underhållning.
Jag gillade Lost in Random. Charmigt spel med kul spelmekanik. Vist fanns det några skavanker men fortsatt trevlig underhållning.
Tyckte också om det, detta blir spännande att följa.
Jag gillade Lost in Random. Charmigt spel med kul spelmekanik. Vist fanns det några skavanker men fortsatt trevlig underhållning.
Håller med om spelmekaniken. Jag ville ju gilla det för jag föll för estetiken och designen direkt men efter inte allt för länge så blev spelet väldigt platt och trist tyckte jag.
Kul att du gillade👍.
Repotage i GP häromdagen bakom betalvägg så delar den här för eventuella intresserade.
(Ha överseende med att vissa faktarutor och bildtexter blandats in i texten och får det att se lite konstigt ut här)
Tv-spelsundret på Ringön
I en industrilokal på Ringön knådas små monster fram i lera. Med hjälp av spelutvecklare och 3D-teknik kommer de snart att befolka en annorlunda satsning för Playstation. Bakom idén står två Göteborgskonstnärer.
TEXT: Maria Bard FOTO: Sebastian Waldenby
På ett stort bord ligger verktyg, färgstänkta penslar och små lerfigurer i olika stadier av sin skapelseprocess. Vad som vid första anblick ser ut som en pysselhörna på valfri förskola är i själva verket hjärtat av en tv-spelsverkstad.
– Vi har alltid strävat efter en handgjord look i våra spel. Plötsligt var tekniken mogen för att göra det på riktigt, säger Klaus Lyngeled som tillsammans med Olov Redmalm driver det nystartade indie-spelföretaget Moonhood Studios.
Det är här, i den kreativa studion Kokokaka på Ringön, som de har sitt kontor. Krälande mumier, spindelmonster i lera och små vandrande hus av papier-maché står prydligt uppställda i stora glasmontrar längs väggarna. På bordet intill arbetar Klaus Lyngeled på en sjöjungfruliknande lerfigur med dystra ögon, fjäll och stripigt hår.
– Den här är nästan klar … den ska bara få några smaskiga fjäll på ryggen, så är den redo för spelet, säger han och skär varsamt till en bit lera.
Victor Becker, art director, och Klaus Lyngeled har spenderat många timmar vid ”lerbordet”. Här växer figurerna fram på en stomme av ståltråd och folie.
Victor Becker, art director, och Klaus Lyngeled har spenderat många timmar vid ”lerbordet”. Här växer figurerna fram på en stomme av ståltråd och folie. Bild: Sebastian Waldenby
Tv-spelet som håller på att ta form heter ”The Midnight Walk”, men olikt andra spel är karaktärerna inte ritade i en dator utan skapade för hand.
Leran skulpteras på en stomme av ståltråd och folie, snart ska den brännas och målas. En del figurer skissar Klaus Lyngeled först på papper, men ofta får designen växa fram efter hand. Som i fallet med karaktären han håller i sin hand. Den är inte mer än någon decimeter hög, men kommer i spelet upplevas som stor och skräckinjagande.
Mumin möter ”Resident Evil”
Olov Redmalm, som skriver manus, pekar på en liten figur med en brinnande låga på huvudet. Den har en viktig roll i den poetiska berättelse som genomsyrar spelet. Det börjar med att du vaknar upp i din egen grav. Världen där du befinner dig är mörk och kall, men du är inte ensam. Vid din sida har du den lilla figuren med lågan som följer dig längs din väg till Månberget, dit ni ska ta er. Längs vägen stöter ni på både hinder och uppgifter, som handlar om att bringa ljus och värme till de platser och karaktärer som ni möter.
Vi gick till och med en keramikkurs för att vi ville ha figurer med häftiga glasyrer.
– Vännen med den brinnande lågan skulle kunna liknas vid kreativitetens låga eller någon annan passion. Du har den lilla gnistan som du måste skydda och kämpa för att hålla vid liv. Det är nog många som känner igen sig i det, säger Olov Redmalm och fortsätter:
– Vi brukar säga att det är en mysrysare, även om det är ett skräckspel finns det mycket värme. Ungefär som Mumin möter ”Resident Evil”.
Klaus Lyngeled och Olov Redmalm driver tillsammans indiespel-företaget Moonhood Studios.
Klaus Lyngeled och Olov Redmalm driver tillsammans indiespel-företaget Moonhood Studios. Bild: Sebastian Waldenby
Den skruvade estetiken för tankarna till Tim Burtons ”Nightmare Before Christmas”, och stop-motion-filmerna från Laika, vilket är några av de stora inspirationskällorna. I spelets suggestiva miljöer skymtar också många udda, antika föremål förbi: en gammal symaskin, ett dragspel, en hästvagnslampa. De är fynd som Klaus har hittat på loppisar tillsammans med sin dotter. Vissa har han byggt om, till exempel kopparkittlarna som har fått fönster, dörrar och ben. En figur har klätts in med tidningar från andra världskriget.
– Vi gick till och med en keramikkurs för att vi ville ha figurer med häftiga glasyrer. Medan de andra deltagarna gjorde krukor satt vi och byggde monster. Vi brukar skämta och säga att vi uppfunnit en ny genre – clay punk. Vårt uttryck har många likheter med steam punk, säger Klaus Lyngeled.
Loppisfynd, som en gammal symaskin, blir också delar av spelet.
I en stor glasmonster hos Moonhood Studion finns alla karaktärer att beskåda.
Det finns minst sagt gott om dem.
Loppisfynd, som en gammal symaskin, blir också delar av spelet.
I en stor glasmonster hos Moonhood Studion finns alla karaktärer att beskåda.
I en stor glasmonster hos Moonhood Studion finns alla karaktärer att beskåda. Bild: Sebastian Waldenby
1/3
Inom spelvärlden är Klaus och Olov en välkänd duo. Genom Klaus tidigare företag Zoink har de utvecklat flera populära spel, till exempel ”Lost in Random” som var ett steg i den lite mörkare riktningen.
Olov är ursprungligen serietecknare och illustratör. Det var när han gick en spelutbildning i Malmö, och deltog i ett så kallat meet-and-greet med företagare inom spelbranschen, som han och Klaus träffades för första gången. De klickade direkt. Inom kort började Olov arbeta på Zoink där han fick regissera sitt första spel, ”Ghost Giant”, som han jobbade på tillsammans med författaren Sara Bergmark Elfgren.
– Jag var helt såld och fascinerad över att spel kan vara något sånt här – något konstnärligt och innovativt. Zoink ville utforska något nytt som inte fanns inom spelvärlden, säger Olov.
Hoppade av när företaget gjorde succé
Klaus har en lång karriär inom spelbranschen bakom sig. Redan under 90-talet var han med i så kallade demogrupper, där han och andra spelentusiaster träffades i lägenheter, drack Jolt Cola, programmerade och ritade grafik tillsammans. På den tiden fanns inga utbildningar inom spelutveckling, det fick man lära sig själv.
Efter ett par år i Los Angeles, där han jobbade på ett företag som gjorde spel och tv-serier, kom han tillbaka till Sverige. 2001 grundade han det egna företaget Zoink Games. När Bergsala, som distribuerar Nintendos produkter i Norden, köpte in sig i företaget år 2014 växte det explosionsartat och inom ett par år var företaget börsnoterat.
Klaus Lyngeled har sitt förra företag Zoink tatuerat på armen.
Klaus Lyngeled har sitt förra företag Zoink tatuerat på armen. Bild: Sebastian Waldenby
Samtidigt började Klaus längta tillbaka till att driva en liten, kreativ studio.
– Ett stort, börsnoterat företag kändes inte som min grej. Jag hoppade av och tänkte att jag skulle gå i tidig pension. Jag tänkte satsa på att vara konstnär och bygga skulpturer hemma i källaren. Efter att ha jobbat så länge med det digitala ville jag skapa med händerna.
Att bygga skulpturer var något som han hade lärt sig på företaget i Los Angeles, och han har alltid tyckt om att teckna och skapa. Samtidigt verkade spelutvecklaren inom honom inte riktigt vilja slå sig till ro.
När du skapar med händerna är du i kroppen. I den digitala tid som vi lever i är det nog många som längtar efter det.
Klaus upptäckte en ny app där han med mobilkameran kunde skanna in sina skulpturer i 3D. Han började skicka bilder på figurerna till Olov, som entusiastiskt svarade med att hitta på historier om dem. När Klaus till slut bestämde sig för att starta ett nytt företag, frågade han om Olov ville haka på. Han var inte sen med att svara ja.
– Jag trivs väldigt bra i de kreativa miljöer som Klaus är så bra på att skapa. När han slutade på Zoink blev det inte riktigt samma sak, säger Olov.
Olov Redmalm och Klaus Lyngeled hittar på och regisserar sina speltitlar tillsammans.
Olov Redmalm och Klaus Lyngeled hittar på och regisserar sina speltitlar tillsammans. Bild: Sebastian Waldenby
Med Moonhood känner de att de har hittat en egen nisch. Konstnärliga tv-spel med karaktärer som är skapade i lera, och andra hantverksmässiga tekniker, är de helt ensamma med att göra.
– När du skapar med händerna är du i kroppen. I den digitala tid som vi lever i är det nog många som längtar efter det. På så sätt tror jag att det handgjorda uttrycket i spelet tilltalar fler än oss, säger Olov.
Klaus började dra i sina kontakter och snart blev det klart: giganten Playstation finansierar ”The Midnight Walk”.
Om Moonhood Studios
Moonhood Studios utvecklar konstnärliga tv-spel med karaktärer som är skapade i lera och andra hantverksmässiga tekniker. Företaget startades 2022 av Klaus Lyngeled och Olov Redmalm som hittar på och regisserar sina speltitlar tillsammans.
Nya spelet: Just nu utvecklas det lite mörkare äventyrsspelet ”The Midnight Walk”, som kommer kunna spelas på Playstation 5 och PC, även som VR. Spelet släpps våren 2025 och distribueras av förlaget Fast Travel Games.
Inspirationskällor: Bland annat Tim Burtons ”Nightmare Before Christmas”, ”Twin Peaks” av David Lynch, Mumin, Laika Studios och verk av konstnären och författaren Shaun Tan.
Runt tjugo personer med olika kompetenser är involverade i utvecklingen av spelet. Pontus Törn, spelprogrammerare, Victor Becker, art director, och Lucas Åsaborn, animatör, diskuterar en animationssekvens.
Runt tjugo personer med olika kompetenser är involverade i utvecklingen av spelet. Pontus Törn, spelprogrammerare, Victor Becker, art director, och Lucas Åsaborn, animatör, diskuterar en animationssekvens. Bild: Sebastian Waldenby
Bakom datorer i lokalens olika skrymslen och vrår sitter nu gamedesigners, spelprogrammerare, animatörer och många andra kompetenser och arbetar med att utveckla spelet tillsammans med Klaus och Olov.
Pixie Ganslandt extrajobbar på Moonhood medan hon pluggar spelgrafik, nu håller hon på att skanna in en äldre dragspelskamera. Hon vänder och vrider på den för att få bilder ur alla vinklar och vrår. Sammanlagt har de skannat in runt 700 föremål, berättar hon.
– Vi tar ungefär 2 000 bilder på varje föremål. Sedan sätts de ihop till en 3D-modell inuti appen. Stora saker skannar vi in i delar och sätter ihop i datorn, där allting finputsas. Det är förvånansvärt enkelt.
Varje föremål fotas med en mobilkamera ur alla vinklar för att med hjälp av en app bli en 3D-modell.
Pixie Ganslandt pluggar spelgrafik och jobbar extra på Moonhood Studios.
Varje föremål fotas med en mobilkamera ur alla vinklar för att med hjälp av en app bli en 3D-modell.
Pixie Ganslandt pluggar spelgrafik och jobbar extra på Moonhood Studios.
Pixie Ganslandt pluggar spelgrafik och jobbar extra på Moonhood Studios. Bild: Sebastian Waldenby
1/2
Det kan verka som att det tar lång tid att skapa videospel med figurer i lera, men så är inte fallet, förklarar Klaus. När du ritar en figur i datorn måste du ju själv ta fram varenda liten detalj och ibland sitter flera personer och jobbar på samma karaktär. Nu behöver de bara fota av figuren.
– På så sätt har det gått ganska snabbt. Vi animerar dem digitalt och ger dem ett uttryck av stop motion. Det passar estetiken väldigt bra att det liksom blir lite ryckigt. Vi har också fått hjälp av AI-program som underlättar animeringen. Det har verkligen varit en kombination av högteknologi och handgjort, säger Klaus.
De flesta karaktärer designas och skulpteras av Klaus, men andra konstnärer och medarbetare hjälper också till. Ibland skissas en idé först fram på papper, men ofta får figuren växa fram efterhand.
En grov stomme konstrueras av ståltråd och kläs med folie. Stommen kläs in med en plastlera som kallas Super Sculpey och finjusteringen av designen kan börja.
När figuren är klar bränns den i en vanlig ugn på 130 grader. Därefter målas den med akrylfärg och pyntas med andra tillbehör.
När det är dags för figuren att kliva in i spelet fotas med mobilkamera ur alla vinklar och vrår. Bilderna sätts ihop till en komplett 3D-modell med hjälp av en 3D-app i telefonen.
Efter en del finjustering i datorn placeras figurerna i spelmiljön där de väcks till liv genom digital animationsteknik.
Parallellt med modellbygget designas och programmeras spelet. Olov skriver manus och jobbar tätt med skådespelarna för att få till rätt karaktär till Klaus figurer
Förutom att bygga och skapa skulpturer vill de gärna utforska andra konstnärliga uttryck. I en av världarna möter spelaren till exempel en jätte, som i verkligheten är skapad i frigolit med rörliga leder.
Olov tar upp telefonen och visar en filmsnutt där man ser jätten röra sig mot en svart bakgrund. Bakom står Victor Becker, som är art director, och Klaus klädda i svarta kroppsstrumpor och rör på dess armar och ben. Ungefär som på en dockteater. Det är den enda karaktären som de har filmat och spelat in i studio.
– Vi hade aldrig gjort det tidigare, men vi tänkte att vi testar och så blev det superbra. Men det var utmanande att man inte såg någonting när man hade på sig de där svarta dräkterna samtidigt som vi försökte följa Olovs instruktioner. Hela projektet har varit väldigt lekfullt där vi har provat olika tekniker, berättar Klaus.
Speldesignern Martin Blomqvist testar en sekvens i ”The Midnight Walk” som kommer att kunna spelas som VR. Den stora bilden i bakgrunden är gjord av illustratören Ben Baker.
Speldesignern Martin Blomqvist testar en sekvens i ”The Midnight Walk” som kommer att kunna spelas som VR. Den stora bilden i bakgrunden är gjord av illustratören Ben Baker. Bild: Sebastian Waldenby
De har också flera lokala samarbeten. Den stämningsfulla musiken i spelet görs av Göteborgsbandet Bortre rymden, som de har anlitat tidigare.
– På så sätt är det verkligen ett lokalproducerat spel. Det mesta är gjort här i Göteborg, säger Klaus.
För att föra berättelsen framåt ingår även en hel del dialog som spelas in av röstskådespelare. Till exempel hörs en mörk, förtroendeingivande berättarröst som görs av röstskådespelaren Ty Konzak. Han bor i Minnesota i USA och jobbar som sjuksköterska. Många har röstskådespeleriet som hobby och spelar in sina repliker hemma i garderoben, berättar Olov. Även han gör röster till karaktärer i spelet – inte minst monsterljud.
Ljuddesignern Ola Sivefeldt spelar upp ett isande läte som får armhåret att resa sig. Det hör till de så kallade Kryparna och är Olovs röst blandat med isknaster och andra effekter.
– Jag började röstskådespela under spelutbildningen i Malmö, eftersom ingen annan av mina kursare ville göra det. Jag har alltid tyckt om att spela teater och har hållit på med det tidigare. Sen fortsatte jag göra röster till karaktärer när jag började hos Klaus, säger Olov.
Men även om de låter och ser läskiga ut har de kanske inte alltid varit monster, förklarar Olov. Monstret Molgrim, som har likheter med Morran i Mumindalen, är till exempel en tragisk varelse, förvriden av sorg och formad av sitt livsöde. Berättelserna är på många sätt inspirerade av manusförfattaren och regissören David Lynch.
Det här är Molgrim – ett sorgset monster från träsket.
Det här är Molgrim – ett sorgset monster från träsket. Bild: Sebastian Waldenby
– I hans filmer och serier ställs du ofta inför frågor men får inte alltid svar. Vi vill vara lite lagom mystiska och inte skriva folk på näsan om vad det är de ser och möter. Men för den som är observant finns det ledtrådar, säger Olov.
Under hösten har en trailer av ”The Midnight Walk” haft premiär på Playstations plattform på Youtube och förbeställningar strömmar in. Men Klaus och Olov är ivriga att utforska nya idéer. På arbetsbordet i lokalen på Ringön har underliga figurer som ska befolka nästa spel redan börjat växa fram.
– För oss handlar det om att uppfinna nya världar och resa i dem. Vi skapar spel som vi själva skulle vilja ha, säger Klaus.