Ett liv vid hovet behöver inte nödvändigtvis innebära att allt är en dans på rosor. För prinsen som detta äventyr kretsar kring har det verkligen inte lätt. Kungariket har invaderats av barbariska hunner, huvudstaden står i lågor och på något sätt är allt hans fel. Beväpnad med skarpslipade vapen, magiska smycken och fantastiskt användbara akrobatiska förmågor är det nu upp till honom att städa upp i röran och driva fienden på flykten.
Plattformshoppande har alltid funnits i vår blåblodige protagonists repertoar och det senaste kapitel i sagan gör inga undantag. Vår hjälte springer, skuttar och slåss som att han aldrig gjort annat. Äventyret är upplagt som en tidsloopsbaserad roguelike där du under varje runda tar dig fram genom delvis procedurellt genererade banor och tvingas göra bokstavliga vägval för att besöka olika delar av spelvärlden.
"Det gäller alltså att tänka taktiskt och välja med omsorg"
Det märks tydligt att Evil Empire tidigare har jobbat med Dead Cells. Tack vare ett magiskt halsband slipper man träffa på liemannen när hälsopoängen tryter. Istället kastas vår käre tronarvinge tillbaka till en säker plats som i det här fallet råkar vara ett tältläger vid en oas några dagar in i invasionen. Efter varje misslyckat försök får man börja om från vattenhålet, förhoppningsvis några erfarenheter rikare inför nästa genomspelning.
Det är fullt möjligt att ösa på och rusa direkt mot målsnöret, något man också blir sugen på tack vare den medryckande mellanösterninspirerade musiken, men om du vill underlätta ditt äventyrande bör du ta dig tid att undersöka omgivningarna. Förutom att hitta nya vapen kan du också plocka på dig förtrollade medaljonger. Det går bara att bära några åt gången men beroende på hur de placeras i packningen kan de boosta varandra och resultera i otroligt effektiva synergieffekter. Det gäller alltså att tänka taktiskt och välja med omsorg för bästa resultat.
"Inte nudda golv – med livet som insats.
En kista kommer lastad med vapen och medaljonger.
Här lurar vi döden med magiska smycken
Ibland får man pussla sig fram.
En karta kan vara bra att ha.
Utöver allt övernaturligt bling-bling har man också tillgång till en arsenal av vapen, sparkar och praktiska undanmanövrar som gör de ofrånkomliga sammandrabbningarna till en ren fröjd. Du kan också samla på dig “spirit glimmers” som kan användas för att låsa upp nya tillhyggen och galanterier, men dessa måste först skickas tillbaka till oasen via utplacerade altare.
Trots att spelet följer ett väletablerat upplägg lyckas utvecklarna innovera. Att kunna springa och studsa mot väggar känns bekant, men genom att hålla inne vänster triggerknapp går det också att använda ytor i bakgrunden för att rusa både uppåt och åt sidan. Jag kan inte svära på att The Rogue Prince of Persia är först med denna mekanik men den känns nästan lite revolutionerande och kommer säkerligen att plockas upp av andra utvecklare. Kontrollerna känns överlag gedigna och sker det ett felsteg har jag ingen annan att skylla än mig själv.
Via praktiska portaler kan man teleportera ta sig runt på banan.
Jag vet hur det känns min käre prins.
Kort, men naggande gott.
Spirit glimmers kan låsa upp saker vid oasen.
Man slås av den nästan tecknade grafiken och aningen överdrivna färgpaletten. Den gode prinsen har lila hud, stora örhängen, skepparkrans och ett opraktiskt långt tygstycke virat runt midjan medan motståndarna bär päls och djurkranium på huvudet. Vad jag har förstått råder det delade meningar om designen, men jag tycker det funkar bra och gör att spelet sticker ut. Den enda anmärkningen jag har är att fiendedesignen känns aningen trött och att det ibland blir lite för stilistiskt.
"Känns lovande, men i samtidigt lite rumphuggen"
Den här tidiga versionen av The Rogue Prince of Persia känns lovande, men i samtidigt lite rumphuggen. Jag kunde ta mig igenom alltsammans på bara några timmar och i nuläget finns det inte något tillfredsställande slut. Istället möts man av en textruta som lovar att mer innehåll kommer, något som känns lite snopet då jag precis fått upp ångan. Men jag är imponerad av vad som bjuds och ser fram emot att få fortsätta äventyret när tillfälle ges. Dessutom flyter det också på bra med undantag av lite darrig bilduppdatering under några laddningssekvenser och funkar lika fint på såväl dator som Steam Deck. Är du sugen på lite innovativt akrobatiskt plattformande i kungligt sällskap är det här en titel du ska titta närmare på.
Fotnot: Spelet släpptes i early access till pc (Steam) den 27 maj.
