Inhumant - nästan som något av Stanley Kubrick, tänker jag. Robotrösten som ledsagar försöksobjektet/mig för tankarna till HAL 9000, den flippande skeppsdatorn i sci-fi-filmen 2001: A Space Odyssey. Kubricks karaktärer vandrar överlag en bit från normalt mänskligt beteende, en sorts känslomässiga analfabeter. Samma känsla genomsyrar Portal. Grav humor uppstår.
There is no cake
- Ett av många brustna löften
Upplägget är ett pusselspel i förstapersonsvy - ta dig från punkt A till punkt B med hjälp av en portalpistol. Denna högteknologiska tingest har tagits fram av forskningslaboratoriet Aperture Science Enrichment Center och fungerar som så att den avfyrar två portaler som används för att transportera föremål och personer igenom. Portalhålen fäster på vissa underlag, det du skyfflar in i ena änden kommer ut med samma hastighet i den andra. I teorin väldigt enkelt. I praktiken... tja, din empati för labbråttors arbetsförhållande ökar - om du tar dig igenom levande.
Spelidén föddes redan för några år sedan. Ett par studenter i USA skapade Narbacular Drop, varpå Valve rekryterade dem. Om du testat förebilden blir Portal ingen överraskning - bortsett från att det är ofantligt mycket bättre. Det är ett skolboksexempel på hur en stabil grund lyfter till skyarna tack vare briljant stämning och magnifik inramning. Stämningen är iskallt cynisk - och extremt rolig. Datorguidens kiselkalla röst låter välmenande men efterhand växer bilden av en existens med emotionell dyslexi sig allt starkare. Kall, opålitlig, duperande - du är ett försöksobjekt, inget mer.
Who are you?!
- Förvirrad teknik - briljant humor
De 19 banornas komplexitet ökar hela tiden. I början är svårighetsgraden låg, men när du lärt dig tänket kräver problemen ingen större hjärninsats. Inledningen fungerar som problemlösarguide, kunskaper du senare måste bemästra fullt ut för att ta dig ut ur labbet. Flytta/placera kuber för att låsa upp dörrar, ändra riktning på ett energiklot så att det hamnar i avsedd mottagare, eliminera kanontorn genom att kasta saker på dem, alternativt smyg dig på dem bakifrån.
I slutskedet blir saker och ting rejält kärva, du måste tillämpa nästan alla knep samtidigt för att ta dig vidare. En kombination av tajming, precision och logiskt tänkande krävs - enkelt som idé men svårt i praktiken. Och makalöst kul.
Portal tar någonstans mellan två och fyra timmar att klara av. Därefter får du tillgång till fler spellägen. Ett är sex banor i svårare variant, ett annat målbaserade uppdrag där du till exempel ska klara banan med så få portaler eller steg som möjligt. Det höjer förstås omspelningsvärdet avsevärt, inte minst eftersom dina försök belönas med brons-, silver- eller guldmedalj om du sköter dina portaler rätt. Att spelet är en aning kort är faktiskt den enda betydande nackdel jag kan komma på - sällan får vi sätta tänderna i så här genomarbetade och belönande alster.
Valve har lovat släppa utvecklingsverktyg som låter folk knåpa ihop sina egna banor. När detta sker hoppas jag innerligt att de samtidigt fixar ett enkelt sätt att hitta och plocka hem dem. Ett av årets absolut roligaste spel förtjänar det. Detsamma gör köparna.
