Den 18 juni 2002 släpptes det första demot från Battlefield 1942. Tobruk såg ut som en stor sandlåda med sin grop i mitten och kontrollpunker på respektive krön. Redan där och då cementerade Dice vad Battlefield var för något. På gott och ont. Och med bara seriens historia som riktmärke är Battlefield V det bästa de gjort. Blickar vi framåt är svaret inte lika självklart.
"Se på mig, jag styr ett hangarfartyg!"
När jag pratade med Lars Gustavson om hur han matat sin egna kreativa glöd för Battlefield genom alla dessa år insåg jag nog inte att jag hade ett personligt intresse i svaret. Jag, och många av er där ute, har följt serien ända sedan den där sommaren 2002 som kulminerade i multiplayer-demon på Wake Island. Det var en sådan power fantasy att få göra allt det där man sett i filmer om mänsklighetens blodigaste konflikt. Bara att köra en pansarvagn från ena sidan kartan till den andra var ett äventyr. "Se på mig, jag styr ett hangarfartyg!" "Jag är i ett jaktplan!" "Boom, du är död." "Krasch, jag med!"
För många är detta fortfarande essensen av Battlefield. De storslagna kartorna, där antalet kvadratmeter är viktigare än detaljrikedom, så att folk kan specialisera sig på att ratta flygfordon. Snacka militärlingo och göra taktiska manövrar. Deras och Dices relation har dock börjat skavamed åren, fastän studion plikttroget langat in ett slagfält som är “större än något vi gjort tidigare” i varje ny del. Man har bantat antalet klasser, fimpat möjligheten att hetslaga fordon från utsidan och introducerat saker som hälsa som långsamt återvänder. Medan vissa klasser var smått krigsodugliga förr kan varje soldat nu stå på egna ben, något jag själv välkomnat.
Det som lockar mig mest i Battlefield V är just hur man har tagit ett steg tillbaka, med ännu skarpare fokus på just gruppen. Vi är inte tillbaka på Battlefield 2-nivå, med flera ordergivningsled och storleken är fortfarande lägre än då med sina fyra medlemmar - en färre än förra årets besök i första världskriget. Men Dice stuvar om, lägger till möjligheten att återuppliva varandra, lånar in kill streaks från Call of Duty som är knutna till gemenskapens prestationer snarare än jagets. Låter gäng fortsätta att hålla ihop mellan matcherna. Saker som på pappret låter som goda förutsättningar för att spetsa till samarbetet ytterligare.
Calles fem favoritstunder från två dagar i Battlefield V
Att alla i gruppen kan återuppliva kamrater, även om medic är snabbast
Att smyga sig på en fiendetank, langa på ett par paket C4 och se den sprängas i bitar blir aldrig gammalt
Glädjen i gruppchatten när bautaraketen vi kämpat för rensar ut en punkt vi krigat om i fem minuter
När Dice låter förstörelse påverka en bana på allvar, som att en bro slås ut och gör förstärkningar knepigare
Det finns något elegant i enkelheten på dåtidens vapen och att sänka en fiende med det sista skottet i din M1 Garand. Plink!
Under de kliniska förutsättningar som är ett recensionsevent fick detta oss som var där att snacka mer än vanligt. I alla fall till en början, Lämna mig att dö, men håll dig vid liv så jag kan spawna på dig. Fiende i ladan, andra våningen. Jag kör medic, en annan support och en tredje assault. Täcker upp, flankerar och vinner match efter match. När energin börjar tryta i slutet av dagen blir det mer Rambo-stuk för min del, en annan går över till att vara enerverande skarpskytt.
Kvinnliga soldater och ansiktsmålningar, den stora snackisen i somras, och som vi kommer snacka mer om i andra delen av recensionen
"Jag får också lite känslan av att Dice är på min sida"
Det är främst under de långa conquest-matcherna, de där med 700 tickets, som jag personligen tappar orken. Jag vet att folk älskar det, och gärna spelar på servrar med dubbelt så många poäng, men jag känner mig färdig med den typen av Battlefield-upplevelse. Jag får också lite känslan av att Dice är på min sida. Mycket kretsar kring Grand Operations, de tredelade matcher som vid jämna bataljer kan få en dramatisk fjärde akt. Dice kan leka med den enorma låda krigsleksaker som Battlefield är, satsa mer på vissa delar och tona ner annat.
Under alfa- och betatesterna fick vi uppleva de två första dagarna i Narvik och Rotterdam. Utfallet från varje del påverkar nästa, som att få fler spawn-poäng om alla AA-kanoner förstörs eller kortare väntetid mellan varje nytt fordon. De inleds ofta så, att någon förstärkt position måste penetreras för att komma vidare, och just den delen är helt klart spellägets svagaste. Jag kan för mitt liv inte förstå varför de sprängladdningar man måste plocka upp och bära med sig sätter en gigantisk måltavla på dig och gör det helt omöjligt att smyga dig bakom fiendens linjer.
Vertikalitet är vi inte bortskämda med i Battlefield så denna norska fjälltopp blev en av favoritbanorna
Men banorna får ett sammanhang, det är logiskt att det bara är infanteri i början för att de faktiskt behöver hoppa ner på slagfältet med fallskärm. Efter intensiva strider i Rotterdams utkanter och ett fegt bombanfall från tyskarna, ligger staden i ruiner och de allierades sista försvar sker bland böjda husrester och rykande högar av tegelsten. Jag har gillat den här typen av upplägg sedan Enemy Territory, att hela tiden ha något att sträva efter istället för att maximera K/D-ration eller “bara” vinna en match.
Om de båda sidorna är lika duktiga på att ha ihjäl varandra hamnar matchen i ett dödläge och avgörs i en fjärde del där alla bara har ett liv, och en chans att påverka utfallet. Den nerven, när man har slitit i de tre tidigare episoderna, är väldigt påtaglig. Särskilt när Dice redan här lånar in mekaniker från Battle Royale med artillerield som ständigt krymper slagfältet. Dramatiskt!
Tittar man på allt Battlefield V faktiskt gör, kontra den där sandlådan Tobruk, är det en fantastisk skapelse. Såväl visuellt, ljudmässigt och spelmekaniskt. Den stora frågan för mig de kommande veckorna är att avgöra huruvida Dice nyskapande, som är fjättrat i folks förväntningar på ett Battlefield, är tillräckligt för att göra det till det där spelet jag längtar efter att få återvända till.
Fotnot: Battlefield V har har recensionsspelets på pc, vi återkommer med betyg i början av nästa vecka. Det släpps också till Xbox One och PS4, redan imorgon om du förbokat och är Origin Access-prenumerant, se alla datum här.
