Striden om spelets i min mening bästa karta står mellan Grand Bazaar och Siene Crossing som båda kandiderar till att bli nya Strike at Karkand. Banor som servrar stolt kör 24 timmar per dygn. Den Mellanösterndoftande Bazaar har helt fantastisk ljussättning i de trånga gränderna och är en riktig infanteribana med ett fåtal fordon. Crossing utspelar sig i Paris mitt på ljusa dagen och har du inte tagit en promenad längs gatorna med en raketkastare som rivningsverktyg har du missat något.

Skruva upp till 11 och njut av förstörelsen.

Däremot är jag inte helt säker på att du behöver dra igång solokampanjen det första du gör. När jag spelade de inledande banorna kändes den fräsch, särskilt det omtalade flyguppdraget, men under andra vändan blir jag inte lika imponerad. Det är stundtals ofattbart snyggt men att sitta och vänta på att en medioker datormotståndare ska visa en skjutbar kroppsdel ger lite för mycket Duck Hunt-känsla efter ett tag.

Det är i stora drag ett fåtal maffiga miljöer och en faktiskt engagerande och lagom krokig story som drar singleplayer framåt. De uppdrag som blir riktigt storslagna har Dice redan avslöjat genom trailers och därför uteblir de stora överraskningarna. Det är nästan så att jag saknar humorn och tungan-i-kinden-mentaliteten från Bad Company-spelen. Svårighetsgraden är också väldigt ojämn och med sparpunkter som ibland ligger flera minuter från varandra kan döden sänka snarare än sporra en.

Sergeant Blackburn och hans thousand-yard stare.

Kampanjen är heller inte tillgänglig att spela igenom med en vän, co-op-läget är låst till sex stycken uppdrag som utspelar sig parallellt med storyn. Det kan röra sig om att frita gisslan i ett lägenhetskomplex, eskortera en konvoj i en stridshelikopter eller fly genom ett kontorslandskap översvämmat med fiender. Ett hyfsat adrenalinpumpande tidsfördriv men hade det inte haft unik utrustning att låsa upp skulle motivationen att utföra dem varit låg.

Men vi hade roligt!

Jag inledde den här texten med att fråga om vilka sex år gamla spelögonblick som etsats sig fast i ditt minne. Själv har jag redan samlat på mig ett gäng intensiva stridsstunder från Battlefield 3, samtliga hämtade från multiplayerläget som med sin oöverträffade storskalighet imponerar, samtidigt som de intima soldatmötena i en gränd i Paris är minst lika vitala. Ljudmattan detta serveras på är också i en klass för sig. Det är just det som är Battlefield för mig, att ha kul utan ens behöva vinna. Fastän kampanjen går på redan upptrampade stigar och inte levereras med samma övertygelse som multiplayerkärnan cementerar den något vi vetat länge: Battlefield ska upplevas med andra. Är du ute efter ett flerspelarläge som håller i år framöver lär du inte bli besviken, Dice levererar på i stort sätt alla punkter.

Fotnot: Chatta med mig om Battlefield 3 klockan 20:00 ikväll, info under dagen