Spel ni är dåliga på men vill vara bra på?

Wordfeud. Har bra ordförråd, tämligen smart men prioriterar fel

Grand strategy generellt,, men speciellt Hoi4
Lagt ner hur många timmar som helst under åren med detta spel, kollar videor & dyligt.
Men kollapsar alltid i mid/endgame pga dåligt tålamod

Strategispel har jag alltid varit usel på. Alldeles för långsam.

Sedan ja de nya combaten i de nya Zelda spelen har jag inte varit bra på.

Sekiro... Vill verkligen älska det men har svårt med de snabba reaktionstiderna som spelet kräver och det tär lite på själen.

Money Island. Hittar aldrig logiken i de tidiga äventyrsliren. Grim fandango var förlösande hade logik inblandat i pusslen

Det hade ju varit kul att vara riktigt bra på competitive FPS, typ CS, men har aldrig tålamodet att grinda så hårt. Har inte heller ett fullt lag att spela ihop med och bli bättre tillsammans, och att spela med randoms ger mig ingen glädje.

Men känslan i CS är svårslagen alltså, när man märker att allt bara sitter och ens plan går i lås är svårslaget. Att få in några headshot i pistolrundan är ju en av de bästa känslorna i spelvärlden.

Racing spel, spelar en hel del Forza Motorsport och visst, det händer att man vinner ett online-race ibland. Men 99% av gångerna som man kvalar bra, hamnar långt fram i gridden så blir man så uppstressad och rädd för att tabba sig att man tabbar sig ändå och hamnar antingen i mitten eller i nedre halvan av resultat tavlan.

Dem få gånger man vinner så är det oftast så att man startar någonstans i mitten, hänger tillbaka och tar det lugnt i väntan på att någon i fronten tabbar sig, kör av och tar resten av toppen med sig ut utanför banan så man själv bara kan glida förbi.

Är dålig på att ta mig tid att spela. Läser hellre om hur spelet gjorts, hur det flyter, hur det är uppbyggt och vad olika recensenter tycker om det. Sen när jag läst ovanstående blir det inte av.

Brukar ge mig in helt blind i spel jag sett fram emot. Då brukar det antingen bli en väldigt trevlig upplevelse som jag lär mig och kan bli ”bra” på. Alternativt kommer man aldrig in i det för att man missar idén eller känner hur otroligt generiskt det, känslan av att man redan spelat det infinner sig och man hinner aldrig att bli ”bra”.

När det kommer till multiplayer vilket man man kan bli bra på så krävs det tid och oftast reflexer som lämnat en sen länge.

Men instämmer i att FromSoftware spel och kloner är otroligt roliga att känna sig bra i. Känslan att klara en boss ger en samma känsla som när man klarade en svår passage i ett plattformsspel. Det ger en väldigt bra känsla och man känner sig bra!

Kul ämne

Sekiro. Så coolt spel. Synd att jag är så kass. Jag överdriver inte när jag säger att jag måste ha försökt minst 100 ggr innan jag spöade Lady Butterfly. Och det är en gammal kärring!

Mortal Kombat. Jag var OK en gång i tiden men nu blir det mest spamma.

Varit med i en corp som låg topp i faction warfare in black rise, där jag även toppade killboards några månader.
Inte för att jag på något sätt var den mest kunniga av alla där.
Och jag kan säga såhär, det krävdes att vara jävligt dålig på eve online rätt länge för att bli "bra" på det, över 100 losses innan jag började få kills i pvp.

Just det spelet handlar mycket om tidigare misstag och erfarenheter, bara att veta vilka dom dryga 350 + skeppen är för något, styrkor, svagheter, är en bedrift i sig.

Realtid och snabba beslut parat med många möjligheter är jag INTE bra på. Brukar låsa sig i huvudet. Det gäller många genrer egentligen, men ta t.ex. Devil May Cry med sina många kombos. Får smått panik! (Men gillar ändå spelen.)

Total war. För slö för all mikro på taktiska kartan auto resolve ger bättre resultat

Fotbollsspel. Jag får inte till det.

For Honor. Jag var helt ok i början när det bara fanns riddare, viking och samuraj. Nu när alla olika klasser finns har jag inte en chans med min favoritklass riddare. Den/jag är för långsam.

Kerbal Space Program, får knappt upp första raketen i rymden. Jag är för lat för att sätta mig in i hur det funkar men det verkar riktigt roligt om man kan det.

Street fighter. Eller egentligen något fightingspel, vilket som helst. Får aldrig till det med styrkorsen.

Sonic Frontiers till Nintendo Switch. Det är svårt mest för att det är många kanppar och komplicerade rörelser som man ska lära sig. Det var lättare på Gamecube där det bara var två knappar att hålla reda på.