Singularity
När jag startade spelet så blev jag nästan lite rädd att spelet inte skulle leverera i den Raven-kvalité som brukar förekomma. En amerikansk helikopter flyger in till en hemlig rysk ö för att kolla läget, kraschar och blir strandsatta. Hm. Du och din medöverlevande kom ifrån varandra, och ska nu hitta varandra. Hm. När ni hittar varandra så upptäcker ni att ni är fast på en ö, med en massa mutanter, höga på E99. Woho! Efter en bra stund med spelet så tänker jag att det är som #Timeshift, med en massa mutanter, och mycket bättre rent generellt på allt. Egentligen så flörtar den lite med andra spel också, får lite #Half Life 2-vibbar här och var (Kathryn=Alyx? Borisov=Dr. Eli?). Det riktigt roliga börjar såklart när du har lagt händerna på, eller rättare sagt, låtit den lägga sig om dina händer, TMD (Time Manipulation Device). Med tiden i dina egna händer kan du börja vara kreativ med dina avlägsnanden av fienden. Min favorit var nog Deadlock, en blå tidssfär, där tiden står still inuti. Du skjuter en Deadlock-sfär på en bunt med fiender, ryssar som mutanter, och står utanför sfären och pepprar som satan. När sfärens effekt tar slut, så trillar alla fiender ihop, yeah. Favoritvapnet var nog Seeker, ett E99-modifierat gevär, där du kunde styra kulans gång med hjälp av tid, väldigt praktiskt. Om du har sett filmen Wanted, så förstår du hur man känner sig.
Storyn är ganska bra, mycket bättre än de flesta FPS, men logiken glappar här och var. Det finns mycket att kolla på, även om grafiken inte är i toppklass, och mycket finurliga uppgradering till TMD och sina vapen att göra som håller det materiella intresset vid liv. Miljömässigt är det varierat, men för det mesta tråkiga ryska facilitetsmiljöer, mycket brunt. Du åker fram och tillbaka i tiden med hjälp av rifts också, vilket är skoj, speciellt på slutet. Just slutet erbjuder en fin tvist, som jag inte heller ska avslöja här, som också är valbart, så spelet har definitivt en omspelningsfaktor. Det finns lite pusselelement i spelet också, men har du gjort det en gång så är det ingen utmaning sen, sköna avbrott dock.
Allt som allt, ett hissnande actionorienterat äventyr med pangpang och tidshuxflux. Jag säger tack och adjö till Katorga 12 för en trevlig stund tillsammans och fortsätter mitt FPS-race.
Nästa spel: #Medal of Honor alt. #Portal 2
Det är så vackert, när tiden står stilla...
Har du spelat så du fick de två olika sluten, det är ganska underhållande, och glöm inte kolla filmen efter eftertexterna
Har du spelat så du fick de två olika sluten, det är ganska underhållande, och glöm inte kolla filmen efter eftertexterna
Nix, körde det goda(?) slutet, ska spela om det vid ett senare tillfälle. Såg den filmen också, men jag tror att jag missade poängen, för det är något man också ser i början, eller hur?