När delar av FZ-redaktionen begav sig till Globen-området häromdagen var målet så hemligt att vi inte ens själva visste vad det hette. Vi anade att vi skulle testa en skjutare med kooperativa inslag och... det var ungefär allt. Men ridån skulle snart dras undan, vi satte oss bakom fyra spelfärdiga datorer och fick oss en skvätt från filmen Heat, de bra delarna av Kane & Lynch och oblyga #Left 4 Dead-influenser.
Eller för att tala klarspråk: #Payday: The Heist är en co-op-shooter där fyra personer utför bankrån och andra tunga brott. #Overkill Software, en ny studio med #Grin-grundaren Bosse Andersson vid rodret, har knåpat på titeln i tysthet i ett och ett halvt år. I höstas nappade #Sony på idén, och spelet ska säljas över nätet (och kanske i butik – osäkert i nuläget) till pc och PS3 redan i höst. Tillkännagivandet kom i helgen och spelet visas på E3-mässan, men innan kodarna satte sig på planet till Los Angeles hann vi testa livet som grovt kriminella i ett par timmar.
Röda mattan ligger utrullad – tills du kliver in och visar dina avsikter.
Första försöket blir katastrof. Vår satans eftermiddag slutar med fyra blyförgiftade rånare på bankgolvet och genant många oskadade poliser runtomkring. Vi drar oss till minnes utvecklarnas ord – skjut sönder övervakningskameror, planera er framfart – och vid nästa försök är polismakten betydligt mer återhållsam.
Lugna kulregn
Även om utvecklarna är lite väl entusiastiska om nyttan av planering ska det sägas att det gör saker och ting enklare för oss nybörjare. När vi börjar befinner vi oss utanför banken och ser ut som propra bankkunder med idel ärliga avsikter, varför vi i lugn och ro kan rekognoscera. Vakter och personal förblir lugna tills vi startar rånet genom att hala fram vapnen, kränga på oss maskerna och sno bankdirektörens säkerhetskod. Vilket betyder att delmål ett klarats av. Andra går ut på att borra upp en säkerhetsdörr, eller att sätta eld på ett par behållare med termit (metallpulvret, inte djuret) som bränner hål i valvets tak.
Vissa delmoment tar lång tid och innebär en del väntan, men polisen ser förstås till att ni inte sitter sysslolösa. De anfaller i vågor, då och då i intensivare så kallade assault-lägen och med jämna mellanrum skickas minibossar in. En har grov skyddsdräkt och gröve hagelbössa, en annan skottsäker kravallsköld, ytterligare en attackerar med elpistol. Dessa herrar biter hårt på hälsan, och även om den återställs automatiskt slits den med tiden – ju mer stryk du tar, desto lägre blir maxhälsan. Den kan återställas om någon i teamet spelar support-klassen och om någon dör kan de väckas till liv genom att byta in gisslan. Och gisslan är bankpersonal eller vakter som ni övermannar och bakbinder, lämpligen på undanskymda platser eftersom de inte kan flyttas och polisen fritar dem om de kan.
Målet nått! Var ställde vi flyktbilen...?
Klasser ja. Tre stycken står till buds, förutom nämnda medicinman assault och sharp shooter. De levlar upp efterhand och får då tillgång till klasspecifika vapen och utrustning, såsom medicinväska, fler handbojor (så att man kan ta fler gisslan) och granater, och de bär med sig tre bössor åt gången. Om exempelvis en ammunitionslåda ställs ut kan den användas av alla i laget tills den är slut. Interaktion och kommunikation sköts för övrigt på enklast tänkbara vis – ett enda knapptryck. Saknas mänskliga medspelare fyller bottar på tills laget är fullt, så det går att klara sig med sedelväskorna till den hägrande flyktbilen också med kiselhjärnor som sällskap.
Gameplaymässigt har Overkills debuttitel sitt på det torra – Payday är, som sig bör, oförskämt kul med ett par kompisar. Huruvida det blir framgångsrikt hänger snarare på om det som nykomling lyckas brösta sig fram i den uppföljartäta speldjungeln. Det behöver också få en låg prislapp – blott sex uppdrag ingår vid release (fler släpps som DLC senare). Med rätt pris och marknadsföring torde Overkill ha goda möjligheter att fostra många av oss i livet som grovt kriminella. Vi återkommer med fler intryck så snart vi kommit undan nästa rån.
Payday: The Heist har de rätta förutsättningarna att bli en favorit bland co-op-sugna. Medbrottsling @Fredrik Eriksson förklarar förutsättningarna.
Ett Left 4 Dead igen, fast med poliser istället för zombier. Eller…?
– En klart rättvis sammanfattning. Poliser är dessutom (sägs det i alla fall) klokare än vandrande lik. Uppdragen kommer ha massvis med delmål, som att stjäla bankdirektörens passerkort, spränga sig in i valvet och fly med pengapåsarna (och så vidare, så klart). Något jag gillade är att samma uppdrag alltid skiljer sig från gången innan och att det finns mängder med olika strategier för att knycka kosingen.
Vad talar för att kooperativ kriminalitet blir nästa stora multiplayergrej?
– Ni hör ju? ”Kooperativ kriminalitet.” Spöstraff på den som inte tycker det låter kittlande. Här finns ett hål att täppa till i den överfulla action-genren. Självklart krävdes det ett gäng svenska genier knäcka koden. Visst blir man lite stolt? Det lär dessutom bli ett nedladdningsspel vilket talar för mycket spelglädje för en billig peng. Dessutom är det oerhört tacksamt att utveckla DLC till en titel där uppdragen bara hänger löst ihop.
Och vilka moln finns på himlen?
– Åh, med tanke på att spelvärlden är kräsen gentemot nya varumärken så behöver spelet goda betyg och ett gott rykte – till att börja med. De svenska spelarna är glada över att ”Grin” är tillbaka men ute i resten av världen krävs det mer för att spä på intresset. Det visuella imponerar inte alls i nuläget och det krävs en stund med spelet för att se den fantastiska potentialen. Har spelarna tålamodet?
