Mycket är som sagt sig likt. Den som spelat tidigare Souls-spel kommer att kunna kasta sig rakt in i hetluften direkt. Några nya tillskott till striderna får vi dock. Med straight swords kan ens karaktär till exempel anta en huggposition från vilken du kan göra hårda attacker som bryter motståndarnas sköldförsvar för en kort stund.
Med stora greatsword kan du istället göra brutala utfall från långt håll och kastar motståndaren upp i luften som en trasa. Det är en attack som använder svärdens storlek till fullo. Det är en långsam rörelse, men med rätt timing kan du göra massiv skada även på större fiender.
Ett annat vapen som förändrats är kortbågen, som nu tillåter mycket mer rörlighet och smidighet. En av utvecklarna jämför det, något överdrivet, med Legolas snabba attacker i Sagan om ringen-filmerna.
Mycket är sig likt i striderna, men det finns också ett par nyheter.
Väldigt tidigt i demon springer jag på min första nemesis. En stor, elak riddare som både slår hårt och gillar att blockera med sin feta sköld. Den här typen av fiender har alltid varit brutala i Dark Souls-spelen, men här upplever jag att From Software slipat till AI:n så att den är mer aggressiv och intensiv. Fiendemobbarna kastar sig över mig med en blodtörst jag inte tycker mig ha sett tidigare, och den där förbannade riddaren kör över mig fullständigt med sina kvicka, dödliga utfall. Det tar mig flera försök innan jag lyckas sänka den med mitt greatsword.
En av de mer uppseendeväckande fienderna jag stöter på i demon är ett slags oljig smet som absorberar zombier och skapar ett hotfullt virrvarr av lemmar och svart sörja. Den påminner mig om det där demoniska giftet i Princess Mononoke. Det är en formidabel fiende, tills jag kommer på att jag har ett par eldbomber i fickan. Med dem gör jag processen kort med styggelsen.
[center]Dags för smisk[/center]
Mest imponerande är dock så klart bossen. En lång, obehaglig tingest med närmast insektsliknade lemmar och en spöklik glimrande slöja. Den kallas för Dancer of the Frigid Valley, och rör sig väldigt märkligt och oförutsägbart. Inte nog med att bossen svingar två stora svärd efter en, den tänder också eld på omgivningarna med sin framfart. Striden slutar med tämligen omedelbar död.
Det är trevligt att se att From Software försöker få in lite nya grepp i stridssystemet, men överlag känns Dark Souls III väldigt likt sina föregångare på alla vis. Miljön (trasigt slott), fienderna (diverse odöda, riddare med stora svärd) och vapnen känns alla igen.
Mörkret™.
Även miljödesignen kändes väldigt familjär i demon. Vid ett tillfälle kan du välja att gå uppåt eller nedåt. Går du uppåt stöter du på en eldsprutande drake du verkligen inte bör ge dig i kast med. Går du neråt väntar en större mobb med odöda. Om du bara retar upp draken med din närvaro kommer den dock att grilla mobben med sin eldkvast. Det hela känns som en ganska fantasilös upprepning av sådant vi redan sett i tidigare spel.
Det är naturligtvis smått omöjligt att sia om helheten i det här läget, inte minst eftersom From Software fortfarande inte har bestämt sig för exakt hur till exempel hälsosystemet ska fungera i det färdiga spelet. Jag uppskattar de nya inslagen i striderna, och dansaren är en egensinnig bossdesign. Förhoppningsvis har utvecklarna fler ess i rockärmen som piggar upp konceptet så att döden blir lika rolig tredje gången gillt.
