2003 var ett bra år för oss spelare. Vi fick bland annat ta del av det fantastiska äventyret #Beyond Good & Evil med journalisten Jade och intergalaktiska konspirationer i fokus. För Michel Ancel var 2003 däremot ett dåligt år. Hans spel sålde under all förväntan och sedan dess har han inte gjort särskilt mycket väsen av sig. Vad gick fel?
"Peek-a-boo!" ... skulle inte vara en bra idé här.
När jag återvänder till den krigsdrabbade planeten Hillys efter åtta år är frågan lika svår att besvara. De enkla melodierna och den mjuka designen med de lågmälda färgerna räcker för att en känsla av lugn ska infinna sig. Finns det något som är terapi i spelform torde den här titeln ta priset. Inledningen där Jade utövar tai chi med ett av sina barnhemsbarn är klassisk. Redan här förstår du att det är ett udda äventyr som väntar. Och enastående. Och bedårande. Vad sjutton gick fel?
Stor historia, större hjärta
Jade är med sina pösiga byxor, sin gröna bandana och sina karaktäristiskt grönmålade läppar en huvudperson, som med med självklar utstrålning och integritet är lätt att tycka om. Lika given är hennes grismorbror (bokstavligt talat) med det stora hjärtat, Pey’j, i rollen som ständig sidekick. De båda har beslutat sig för att ta hand om barnen som blivit föräldralösa under det rådande kriget. Utomjordingar sägs kidnappa människor och varje dag försvinner fler och fler. Historien börjar oskyldigt med ett uppdrag att fota planetens djurliv, bara för att få ekonomin att gå ihop. Men självklart tar det hela snart fart och utvecklas till en berättelse av storslagna mått med vilda jakter på Hillys taknockar och den lilla rebellarméns klassiska kamp mot något mycket större. Men högtravande och pompöst blir det aldrig, då karaktärerna med sin mjuka, naiva stil och stora hjärtan tar ner spelet på jorden.
Och resan över och bortom Hillys liknar egentligen inget annat. Jag tycker mycket om hur Ancel har försökt tvätta bort de tydliga gränserna som annars kategoriserar spel. Istället för strikt olika faser med strider, pussel, dialoger och så vidare blandas det friskt i upplägget. En racingbana kan till exempel sluta med att du hittar en hemlig ingång till ett tidigare oåtkomligt ställe. Och väl där blandas spelet med strider på bästa Link-manér och det nervpirrande smygandet hos Solid Snake. Då och då gäller det också att håva upp kameran när du hittar en särskilt ovanlig djurart.
Hit ska jag flytta när jag blir stor.
Du vet aldrig riktigt vad som komma skall och det är en ynnest i en förutsägbar spelvärld. Dessvärre kunde ingen heller förutse den kommersiella floppen. Men det fina är att Jade och den vattenfyllda planeten får en ny chans. HD-versionen ser krispig ut och det finns ett antal achievements att håva in men – bortsett från snitsigt lullull – är det här samma fina spel. Äventyret är på tok för kort men om du, jag och några till fattar det goda beslutet att ladda ner #Beyond Good & Evil HD kan vi bevisa att Jade har existensberättigande – även år 2011. Och på så vis kanske hoppet om ett ännu större äventyr lever vidare.
Fotnot: Beyond Good & Evil HD är släppt till Xbox 360 via Xbox Live Marketplace, det är den versionen vi recenserat. En PS3-version är på gång via PSN, men i nuläget har vi inga tydligare besked om releasedatumet än årets andra kvartal.