Fight Night Round 4

För tjugo år sedan var Iron Mike namnet på allas läppar. Bevakningen var massiv och inför titelmatcherna antog täckningen proportioner som närmast för tankarna till den kollektiva hysterin kring dagens Melodifestivaler. I dag är den professionella boxningen nere för räkning. Konkurrensen från andra tv-sända slagsmålsdiscipliner och det faktum att mästarna kommer från andra länder än USA har skjutit intresset i sank - vet någon vem eller vilka som i dag har mästarbältena i tungvikt? Att en viss promotor förra året lånade ut sitt namn till #ett mediokert spel är ganska talande för sportens skick.

Men på spelfronten är läget ändå ganska ljust. Visserligen har blott ett fåtal titlar lyckats bära upp sportens digitala ära, men de har gjort det med bravur. Nyligen släpptes ett helt okej #Punch-Out!! till Wii och i dagarna landar del fyra i den realistiska men något opolerade Fight Night-serien.

Boxnings-RPG

Bygg mästaren från grunden

Round 4 låter dig välja bland en rad legendariska boxare, alla med sina typiska styrkor. Till buds står bland annat Mike Tyson, Muhammed Ali, George Foreman och Jake LaMotta men det går också att bygga en egen boxare från grunden och ta denne från sluskiga träningshak till ära och berömmelse. Vägen till toppen börjar med att du väljer stil och fördelar färdighetspoäng på en rad attribut, till exempel storlek, slagstyrka, stryktålighet och snabbhet. Valen har stor betydelse för hur din boxare fungerar.

Foreman - stygg på 70-talet och stygg i dag.

I det här läget är din gubbes boxningskunnande skrattretande och du åker garanterat på storsmisk om du vågar dig på svårare motstånd. Träningsdags alltså. Även om träningsmomenten är nya funkar de likadant som förra gången, alltså att försöka tajma slag och rörelser enligt bestämda mönster. Och precis som förr blir det snabbt trist. Du kan träna automatiskt men till priset av att det som bäst ger 50 procent av den maximala utdelningen. Vill du snabbt till toppen måste du alltså ha tråkigt på vägen. Och håll tummarna för att du faktiskt fixar träningen - missar du blir du utan poäng.

Kontrollschemat fungerar i stora drag likadant, men ett par justeringar får ganska stor betydelse för den övergripande känslan. Slag och förflyttning sköts med höger respektive vänster spak. Högertriggern/R2-knappen kombinerat med högerspaken upp eller ner ger hög eller låg blockering och motsvarande kontroller på vänster sida rör boxarens överkropp. Det som ändrats mest i kontrollerna är att haymakern (rallarsving, långsam men förödande när den träffar) gjorts mer flexibel. Den kan nu utföras på flera sätt och bygger på ett vanligt slag kombinerat med att högerbumpern/R1 hålls in. Kontrollerna och hur gubbarna rör sig flyter underbart mjukt och även om förra spelet fick beröm på just detta område har Round 4 förbättrats avsevärt.

Pausen - ett taktiskt rävspel

Ge din gubbe vad han behöver

Karriärläget kan beskrivas som kul men onödigt rörigt. Du möts av ettt gytter av datum, träningsupplägg, statistik, undermenyer och horder av meningslös e-post från din tränare. Man lär sig hur det funkar, men inte utan en stilla undran över varför EA Sports så ofta har så svårt att fixa vettiga menyer. Något som ordnats till det bättre är spelet mellan ronderna. Utifrån hur du presterat får du en summa poäng som läggs på att återställa din boxare inom tre områden, antingen automatiskt eller manuellt. Områdena är hälsa, uthållighet och skada och att välja rätt kan vara av stor betydelse beroende på hur du fajtas - är du aggressiv är uthålligheten guld värd, för att ta ett exempel.

Under matchens lopp visas boxarens status via tre mätare, vad som tar stryk beror på var du slår och hur du beter dig. Missar du många slag sjunker uthålligheten och det är stört omöjligt att slå ner motståndaren innan du återhämtat dig. Sätter du däremot slagen tar din uthållighet mindre stryk och istället drabbas motståndaren; kroppsslag sänker främst hans uthållighet medan huvudträffar går hårt åt hälsa och skada. Och hälsan är det som i slutändan räknas - när den är tillräckligt låg räcker en rejäl träff för att sänka opponenten. Då väntar en balansakt med båda styrspakarna för att hålla sig kvar i matchen. Första gången är relativt enkel, sen rusar svårighetsgraden i taket. Svårighetsgraden kan diskuteras - trots åtskilliga försök har vi hittills inte lyckats ta oss upp efter en andra nedslagning.