[TD] Somnium Diem
Två gånger om dagen dagdrömmer jag. Första gången när jag ser mitt eget nylle i badrumspegeln på morgonen och tänker: "Den där katten ser ju inte så pjåkig ut", den andra gången, en stund efter att lunchen slunkit ned med gårdagens hembränt (ofta Twinings Green Tea & Lemon), och god musik strömmar i mina AirPods. Just nu är jag lite förälskad i Chet Baker, det är Soft Jazz på hög nivå; inte Grind Jazz, eller Hardcore Jazz, utan så där lite lummig och skön att man med lätthet kan ta av sig själen och sitta och stirra på den en stund utan att någon känner sig obekväm.
När dagrömmen tar vid, är jag både i det förgångna och i framtiden. Jag ser en liten snorig parvel som försöker lära sig skriva och rita, eller så är jag en äldre man som är på väg någonstans. Ibland möts de här tidsåldrarna en stund och dagdrömmen blir en sagobok som det går att bläddra i. Tio sidor fram, femton sidor tillbaka, se där, ett liv som bestod av mycket glädje och skratt, men
oj, där var lite jobbiga saker också, samma på nästa sida. När jag bläddrar fram hamnar jag på en solig strand. Palmerna vajar och vattnet skvalpar. Värmen lugnar och saktar ned tankarna.
Denna mentala tankning tar inte någon lång stund, men den är alltid välbehövlig. Fokus på annat en stund gör hjärnan lite mer alert och detaljer börjar framträda. Ibland är det viktiga saker, ibland är det smulor som man kan kliva över.
Jag går i vilket fall som helst med mig själv genom det här livet, ömsom vaken, ömsom drömmande . . .