Banta tips

Gjorde en viktresa för nästan 20 år sedan. Vägde som mest drygt 145 kg och det tog några år innan jag var nere på den nivå jag ville göra, men då hade jag också perioder då jag medvetet inte satsade på att gå ner så mycket utan att behålla den vikten jag var på och samtidligt leva ett "normalt" liv.

Många har frågat mig vad jag gjorde för att gå ner så mycket men jag har tyvärr inget roligt svar där. I min värd så är det inte svårt att gå ner i vikt (förutsatt att det inte beror på någon form av sjukdom) utan det handlar om att få i sig mindre kalorier än vad man gör sig av med. Sen kan man göra det med olika dieter/metoder men min erfarenhet är det det som det handlar om. Så det är inte tekniskt svårt, men för man ska äta rätt och röra sig och jag tror att de allra flesta vet vad som är nyttigt och inte nyttigt att äta. Sen är det jobbigt så in i helvete, men det är inte samma sak som att det är svårt.

Det positiva när jag gjorde det var att jag var såpass stor att bara mindre förändringar gjorde stor skillnad. Att promenera 20-30 minuter per dag och se till att jag åt vanlig husmanskost och framförallt "normala" portioner gjorde att jag gick ner i vikt utan några större problem och det ger en ju mer motiviation. Sen så tror jag att en viktig nyckel för mig var att inte straffa mig själv genom att helt kapa saker utan snarare se till att jag bara åt och drack det när det var lämpligt. Så säg att jag var på ett kalas där det serverades tårta, då tog jag tårta men jag tog 1 bit och inte 3-4 som jag tog innan. Samma sak om jag var på middag och det bjöds på vin/öl, då tog jag 1-2 glas istället för 4-5. Detta gjorde det lättare för mig att hålla mig till det jag bestämt, istället för att det kändes som ett straff, för det är ju faktiskt så att det är jävligt bra att halvera intaget av något, det gör stor skillnad, man behöver inte vara perfekt.

Räkna kalorier gjorde jag aldrig, men jag satte mig in så att jag faktiskt visste vilka råvaror som innehöll många kalorier och vilka som jag kunde äta betydligt mer av. Bara för att hålla koll, att räkna varje kalori skulle för mig kännas som ett jobb och tror inte det gör så stor skillnad om du får i dig 450 kalorier av en måltid eller 500, det viktiga är att inte få i dig 1000.

Sen när jag kommit ner till mer normala viktnivåer så fick jag steppa upp träningen för att gå ner och framförallt få den kroppsformen som jag var ute efter. Men jag fortsatte att hela tiden att äta allt men i normala mängder för det är den typen av liv jag vill leva. Att vara smal men känna att jag absolut inte får äta vissa saker känns inte värt det. Det är okej att äta pizza, men inte flera gånger i veckan och du går inte upp 10kg för att du äter chips när du har filmkväll med dina polare. Däremot så kommer du gå upp om du äter chips varje kväll när du bara sitter hemma och gejmar. Det är vardagen och vardagarna som är viktiga.

Håller med till 100%, det är inte svårt att gå ner i vikt, det är ett val man gör som allt annat i livet. Dieter funkar men tror en normal kosthållning kombinerat med någon typ av träning som funkar hela livet är vägen att gå. Jag äter och dricker onyttigt nästan varje helg och har gjort så hela mitt liv, men inom rimliga gränser, ibland inte😅

Jag tänker på det här med fri vilja och val. Inte sett någon ta upp detta: Det är väl oftast en anledning att man blir överviktig, förutom att mat är en njutning? Speciellt om man verkligen lagt på sig. Jag tänker tröstäta eller dylikt. Jag skulle undersöka hur mitt liv ser ut: Har jag några stressmoment? Varför tar jag inte hand om min kropp? Hur mår jag?

Ibland är vi människor snabba på att bara fixa ett symtom på något annat som övervikt ibland kan vara. Inte nödvändigtvis i detta fall.
Så även om det är ett val influeras ju våra dagliga val av andra faktorer. "Äh vad spelar det för roll mitt liv är ändå värdelöst".

Mitt största "problem" är att jag inte har några mål i livet, så spenderar majoriteten av min vardag framför datorn sen jag blev av med mitt jobb.

Nosnos skrev just ifall det inte är pga av någon sjukdom eller liknande. Därför upprepade jag inte det i mitt svar. Men det säger sig självt såklart, är anledning inte att man är lat, dålig kost osv, utan något annat, stress som du skrev eller något fysiskt som hindrar en så bör man titta på det i första hand. Inget trådskaparen har tagit upp i sitt inlägg så jag utgår från det som skrivits och svarade därefter.

Mitt största "problem" är att jag inte har några mål i livet, så spenderar majoriteten av min vardag framför datorn sen jag blev av med mitt jobb.

Det inte menat som kritik. Tack vare dig kom jag att tänka på det så det var bara bra

Förstår det är tufft. Även om man tänker sig göra radikala förändringar när man får tid och är arbetsfri betyder inte det nödvändigtvis att det är lättare. För man tappar vanor, rutiner och energi. Jag menar studier påvisar att man mår sämre och då är det ju rätt svårt att tänka sig att göra en förändring när man står på ett ben.Att gå ned i vikt är tufft och man svälter ju sig själv som tär på mentala och fysiska krafter. Nu kanske du behöver det som mest.

Jag skulle personligen inte fokusera på att göra radikala förändringar i en sån situation. Utan enbart försöka vara snäll mot mig och enbart fokusera på att inte förvärra problemet i alla fall. Försöka hitta en enda nyttig grej man kan upprepa varje dag kopplat till maten kanske.