Det sägs att onskan aldrig vilar, och i Sanctury har detta aldrig varit mer sant. Den verkar nämligen inte ens ta lunchpaus. Vessel of Hatred tar vid exakt där Diablo IV slutade och återigen hotas Sanctury av helvetets hantlangare.
"En förkärlek för att bränna folk som kättare"
Efter de dramatiska händelserna i slutet av Diablo IV är en person försvunnen och en annan på flykt, och vi jagar dem och själstenen under expansionens tio timmmar långa kampanj. Det vi lärt oss genom Diablos historia är att dessa stenar inte kan hålla familjen djävul instängda för evigt. Förr eller senare smiter de ut och börjar resa helvete, vilket än en gång är på väg att hända.
Samtidigt har kyrkan skaffat sig ännu större makt i Sanctury. Urivar, som nu leder kyrkan, har dessutom en förkärlek för att bränna folk som kättare och är således en rätt osympatisk individ. Behöver jag upprepa att Sanctury kanske inte är världens trevligaste resemål för semestern..?
Nyheterna består av den nya klassen Spiritborn och ett nytt djugelområde runt Kurast. Spiritborn kan beskrivas som en blandning av shaman och barbar, och tar både hjälp av styrka och elementen. En annan nyhet är själadjur som man får välja efter några levlar och som ger olika former av buffar. Om Kurast låter bekant så figurerade dess hamn redan i Diablo II. Staden ligger i hjärtat av Nahantus djungel och är starkt inspirerad av Mayakulturen med sina tempel och pyramider.
"Alla klasser får dessutom nya förmågor"
Rätt tidigt låser man upp en liten bas där man kan rekrytera legosoldater att ta med på uppdragen. I basen finns även möjlighet att göra alla andra saker, som att sälja eller lämna föremål i kistan. Runorna kommer tillbaka och går både att hitta och tillverka för att sen sättas in i utrustningen. Alla klasser får dessutom nya förmågor, i både det vanliga och i paragonträdet. En ny kloak finns tillgänglig i Kurast där man både kan hitta loot och grinda levlar. Nytt end game-material finns också i Dark Citadel som man kan härja runt i efter kampanjens slut.
Tyvärr känns en del saker i expansionen lite halvbakade. Det ena är det lilla högkvarteret man får – det borde kunna gå att få ut mer av det. Kanske bygga och göra det mer personligt? Nu fungerar det bara som vilken stad som helst egentligen, förutom då att dina legoknektar bor där. Det andra gäller tråkigt nog storyn. I stort gillar jag den, men det finns delar i den som känns både stressade och lite ofärdiga, bland annat slutet.
Världen är fortfarande lika kaotisk med demoner och otyg överallt. Andningshålen saknas nästan helt och även om detta är grunden i Diablo (läs: slakta horder av demoner) så försvinner en del av Blizzards fina världsbygge i alla miljarder av monster som härjar överallt. Jag upplever det nästan värre än i vanilj-Diablo IV, men det kanske är något jag inbillar mig?
De nya djungelmiljöerna är dock både vackra och skrämmande. Tillsammans med ljudbilden och musiken är de nog expansionens höjdpunkter. De nya, fantastiska musikstyckena ges mer utrymme och mixningen mot miljöerna känns mycket bättre än tidigare. Speltekniskt är det samma gamla Diablo och det finns fortfarande nöje i att röja monster tills fingrarna blöder. Finess må saknas, men jag kan fortfarande le lite när en hord på 100 monster blir blodmos av min jättegorilla som kommer in och stampar på dem.
"Nästan komiskt när allt bara dog i smitta och misär"
Men det finns viss obalans: tusenfoting-builden är i nuläget alldeles för bra. Kombinera den med taggar (thorns) på rustningen och du kan i princip lägga ifrån dig kontrollerna och se alla fiender bli förgiftade och dö runt karaktären. Jag spelade med två andra recensenter som alla körde med tusenfotings-build, och det blev nästan komiskt när allt bara dog i smitta och misär runt omkring oss.
Vessel of Hatred är en plusmeny där vi får ett Diablo IV med mer av allt. En ny story och påfyllnad av allt det andra. Den stora nackdelen är att det kan kännas allt för bekant. Förutom nya story så är det i princip exakt samma saker du gjort tidigare, och har du då spelat mycket Diablo IV finns risk att du redan gjort det mesta. Personligen känner jag för första gången i Diablos historia att jag blir lite uttråkad när jag massakrerar monsterhord efter monsterhord.
Efter att ha spelat No Rest For The Wicked i early access börjar Diablo – tro det eller ej – kännas lite daterat. Här handlar det mest om att springa in i högar av monster och spränga allt med så stora AoE-attacker som möjligt. Jag finner mig själv zooma ut efter några timmar och vill mest bara springa vidare för att komma till nästa berättelseknut. När expansionens kampanj är genomspelad finns inte så mycket mer som lockar och jag känner mig ganska färdig.
Vessel of Hatred är ändå en helt okej expansion, men jag har en känsla av att något saknas. Som om någon glömt servera baconen till blodpuddingen – anrättningen saknar det lilla extra för att riktigt lyfta.
Fotnot: Diablo IV: Vessel of Hatred släpps den 8/10 till pc, PS5 och Xbox Series Vi har spelat Xbox Series-versionen.
