Om jag skulle lista mina fem serietidningsfavoriter kommer definitivt Batman: The Court of Owls på en av platserna. Därför var jag lite extra taggad över att de skulle spela en stor roll i Gotham Knights. Tyvärr blev inte resultatet riktigt vad jag förväntade mig. Som vi redan vet är Bruce Wayne död och Gotham City är i totalt kaos. Det är nu dags för familjen Batman i form av Nightwing, Robin, Batgirl och Red Hood att ta över hans nattjobb och återställa ordningen, samtidigt som de bedriver sin egen utredning kring vem som mördade Batman och varför.
Vid första anblick får jag intrycket att Gotham Knights bygger på grunden från Arkham-spelen i de flesta aspekter. Det visar sig snabbt inte stämma, då det tidigare och enligt mig riktigt bra slagsmålssystemet ersatts av en egen variant. Och den imponerar inte. Borta är det sköna flytet med brutala kontringar, och istället erbjuds jag nu att bygga upp en specialmätare som triggar olika specialattacker. Systemet fungerar i praktiken, men det blir mer av en "attackera, rulla undan, attackera"-lek som saknar tyngd, även om det har sina små finesser.
Att få välja mellan fyra karaktärer är lyxigt. Samtidigt finns tydliga problem, nämligen att ingen av dessa fyra protagonister är särskilt intressant. De har sina olika stilar, vapen, förmågor och attacker, men på något sätt känns de ändå väldigt lika att kontrollera när jag ränner runt över hustaken. Deras enskilda historier och olika känsloregister är varken engagerande eller underhållande och där Batman borde vara förpassad till kulisserna blir han en nödvändig ingrediens för att hålla en i övrigt tunn berättelse levande. Även behandlingen av The Court of Owls, som kunde erbjudit riktigt bra möjligheter i form av story, slarvas bort - den decimeras till en elak rikemansmaffia utan någon större substans.
"Ingen av dessa fyra protagonister är särskilt intressant"
Uppdragsstrukturen är indelad i nattliga patruller, som är en form av free roam med välförtjänta vilopauser i The Belfry. Det är ett hemligt högkvarter där det går att uppgradera utrustning, välja mellan olika karaktärer, träna, spela Spy Hunter och gå igenom pågående brottsutredningar som fungerar som huvud- och sidouppdrag.
Ute på patrull låses fler brott upp genom att förhöra kriminella, och olika brott hos olika fraktioner är knutna till utmaningar som ger XP, nya förmågor, mods med mera. Men eftersom spelaren hela tiden uppmanas att återvända till Belfry för att fortsätta storyn så är det tillbaka på ruta ett i vissa delar av patrullerandet, då varje återkomst till Belfry avslutar patrullen och nollställer somliga uppdrag. Det är inget optimalt upplägg, och när listan på utmaningar är lång är det svårt att få en vettig översikt över allt som ska göras utan att behöva hoppa in och ut mellan menyerna.
I Batmans frånfälle ska fyra andra hjältar rädda Gotham City från buset. Det går sådär.
Det är en mörk värld i lever i. Som det ska vara.
Och här blottas Gotham Knights kanske allra svagaste kort, nämligen att de flesta sidoaktiviteter är samma uppdrag som tiidgare - och ibland till och med på exakt samma ställe från förra patrullen. Utöver att hitta skurkar att piska upp, går det bland annat att leta street art, landmärken, borttappade bataranger, skydda Bruce Waynes hemliga identitet och köra race med Batcykeln.
Multiplayer är ett inslag som PR-teamet hos Warner Bros Montreal har tryckt på rejält. Och den sömlösa upplevelsen fungerar absolut – för det mesta. Spelare kan hoppa in i mitt spel, jag kan hoppa in i andras. Det går att skicka ett SOS om jag är fast någonstans så att spelare kan komma till min assistans. Spelet skalar upp fiendernas motstånd när jag spelar med någon annan, och skalar ner det igen när personen lämnar. Jag kan irritera mig på att samma karaktär kan dela spel eftersom det blir lite fånigt att se två Batgirls dela ut smisk samtidigt. Och ibland kan även karaktärerna fastna i varandra i trånga utrymmen. Jag är ingen fantast av att implementera multiplayer i absolut alla spel, och jag ser inte nödvändigtvis charmen här, även om det fungerar bättre än i många andra spel. Arenaläget med fyra spelare samtidigt är inte lanserat vid tiden för denna recension, så det är inget jag har haft möjlighet att testa.
"Det blir lite fånigt att se två Batgirls dela ut smisk samtidigt"
I Gotham Knights har utvecklaren lagt stor vikt vid RPG-inslag som att samla XP för att levla upp, material för att crafta vapen och nya dräkter med olika attribut. Det finns även möjlighet att modifiera sina karaktärer både visuellt och med mods som appliceras på dräkten, hand- och kastvapen. Och här börjar det bli krångligt.
För vissa aspekter, såsom levlande, innefattar alla karaktärer, medan andra inte gör det. Det innebär att samma sidosyssla måste göras fyra gånger om för att låsa upp en förmåga för alla karaktärer. Jag försökte balansera spelet med att byta karaktär mellan varje patrull, men insåg snabbt att det blev för mycket av en repris från vad jag precis har spelat, så jag valde att köra på en karaktär istället.
Gotham City påminner mycket om hur vi har upplevt den tidigare: det konstanta mörkret, dysterheten och mixen mellan art noveau, art deco och gotisk arkitektur som bryts av från neonskyltar vars ljus målar husfasaderna i matta färger bland dimmoln och regnrusk. Staden må vara större än någonsin och numera befolkad av civilister som stressar runt bland grupper med kriminella gäng, superskurkar och bilar som svischar förbi. Det är dock ingen stad som känns särskilt levande i jämförelse med till exempel Spider-Mans New York.
Gotham City är för all del vackert, men 30 låsta bilder per sekund är vad som erbjuds. Inga val mellan grafik och prestanda. Även om jag uppfattar de 30 fps:en som väldigt tighta, känns det både snålt och lite futtigt för ett spel som endast lanseras till current gen-konsoler. Särskilt då det enligt utvecklaren beror på MP-delen. Om jag personligen hade fått välja mellan 60 fps och möjligheten att ränna runt med random spelare, hade jag valt 60 fps alla dagar i veckan. Men det kanske bara är jag.
"Trampar i för många fallgropar"
Problemet med Gotham Knights är att Warner Bros Montreal trampar i för många fallgropar, många ovärdiga ett AAA-spel. Den öppna världen är öde och bjuder på repeterande upplevelser. RPG-inslagen skapar onödigt mycket inventory management och huvudstoryn vill aldrig riktigt lyfta. Att sedan slagsmålen inte erbjuder samma spelmässiga njutning som tidigare kan även det läggas till på listan med fallgropar. Det känns som att för många idéer stal fokus från de vitala delarna, vilket resulterar i att Gotham Knights inte är mycket mer än en oinspirerad resa som rider på arvet av en svunnen storhetstid.
Fotnot: Gotham Knights släpps till pc, PS5 och Xbox Series den 21/10. Testat på PS5.
