Demonen Unknown behöver slå sig fram genom helvetet för att återfå sin röst. Detta vet vi för att ett kranium med amerikansk sydstatsdialekt berättar det för oss. Konstigt va? Metal: Hellsinger är konstigt. Men också djävulskt häftigt.
Stockholmsbaserade studion The Outsiders tar shooter-formeln från Doom och Quake och skruvar upp hårdrocksestetiken – och volymen – till max. Kända musiker som Serj Tankian (System of a Down), Alissa White-Gluz (Arch Enemy) och Mikael Stanne (Dark Tranquillity) står för sången i den skräddarsydda musiken. Hellsingers största säljargument är just denna musik, kombinerad med ett tillhörande rytmiskt spelsystem av ungefär samma sort som i spelet BPM: Bullets Per Minute.
För att lyckas besegra demoner, eldskjutande missfoster och gigantiska spyflugor behöver du slå, skjuta, ladda om och undvika fienders attacker med dash-förmågan, allt i takt med musiken. Bland gamla ruiner, het lava och karga grottsystem utför Unknown en dödlig dans med sina fiender.
"Spelet låter väldigt bra. Oftast riktigt jäkla bra, till och med"
Trummorna smattrar och riffen från elgitarrerna landar hårt. En salva från hagelgeväret rakt i ett groteskt ansikte. Två snabba steg åt sidan. Horden med odöda kommer närmare, skriker, fräser och slår. Ett dubbelhopp och ett välriktat hugg med svärdet ovanifrån gör slut på en feg fuling som gömmer sig bakom en sköld. Elgitarrerna blir starkare och plötsligt hörs en brölande, sjungande röst. Det innebär att jag varit så effektiv i mitt dödande att jag kommit högst upp på min fury-mätare – som låser upp musiken i sin helhet, inklusive sången. Det betyder också att jag gör som allra mest skada, och samlar flest poäng.
Det är en mekanik som fungerar väldigt bra. Spelet har dessutom en passande estetik, om än kanske inte särskilt imponerande rent tekniskt. Den viktigaste aspekten är dock att spelet låter väldigt bra. Oftast riktigt jäkla bra, till och med. När låten No Tomorrow dundrar på och Tankian kommer igång med sin mäktiga sång, då får jag faktiskt gåshud. Många gånger är Hellsinger precis så här – mäktigt, häftigt och med rolig gameplay.
Striderna är helt enkelt förbaskat kul, särskilt när jag får in ett skönt flyt och fienderna dör som flugor hela tiden. Då känner jag mig som en riktig dödsmaskin. Att stridens hetta är så underhållande i Hellsinger är tur, för det är just det som erbjuds. En gameplay-loop på ett par minuter som upprepas hela tiden. Gå in i ett “kill room” – en öppen plats med plattformar och ytor där mängder av fiender spawnar i vågor. När allt med puls har dött går du vidare till nästa rum, som kanske ser lite annorlunda ut men fungerar på precis samma sätt. Efter ett antal rum kommer en boss, som är ungefär likadan varje gång. Sen börjar det om på nästa bana. Här saknar jag variation, kanske några minispel, utforskande, flera olika bossar, eller helt andra typer av gameplay-moment. Kasta in lite överraskningar för att hålla mig på tårna!
"Striderna är helt enkelt förbaskat kul"
Under resans gång gör det amerikanska kraniet ett helt okej jobb med att förklara bakgrunden till varför vi är här, och det finns en hel del historia invävd på sina ställen som säkert kan roa vissa. Men när berättelsen börjar ta fart på allvar så tar spelet snöpligt nog slut. Dessutom med något av en cliffhanger. Jag tog mig igenom kampanjens åtta banor på knappt tre timmar, vilket är i kortaste laget.
Samtidigt bör man främst se Hellsinger som ett high score-spel där det är meningen att du som spelare också ska ta dig an frivilliga bonusuppdrag för att låsa upp nya “boons”, som exempelvis snabbare generering av fury eller bättre hantering av ammunition. Efter några banor har du också låst upp fyra vapen, utöver de två obligatoriska du alltid har med dig. Du har möjlighet att ta med dig två av dina upplåsta vapen, samt välja bland de boons du låst upp. Så det finns möjlighet att laborera med olika loadouts inför varje runda.
Sedan kastar du dig in i kampanjen igen, kanske skruvar du också upp svårighetsgraden. Och så jagar du de där högsta placeringarna på de globala topplistorna. Gillar du hårdrock, ovanliga spelkoncept och shooters kommer du förmodligen ha lika kul som jag.
Fotnot: Pc-versionen testad (Core i9 3,4 GHz, Geforce RTX 2080 Ti, 32 GB RAM). Spelet släpps till pc, PS5 och Xbox Series den 15 september.
